Det verkar i alla fall inte Kristina Kappelin anse. Hon har just skrivit en bok om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, och i dag skriver om hon honom i DN-kultur.
Artikeln i DN-kultur går dock helt och hållet ut på att rada upp exempel som bevisar att Italien är ett efterblivet land (i förhållande till övriga Europa i allmänhet och till Sverige i synnerhet, så klart). Som exempel ges bland annat att yrkesfrekvensen för kvinnor i Italien är 46 procent, mot 53 procent i övriga Europa. Det känns dock inte som något jätteskillnad om du frågar mig.
Den stora slutsats som jag drar av Kristinas artikel är dock att hon inte verkar anse att vackra kvinnor också vara intelligenta och tillföra något i den politiska världen. Här följer några citat:
Genom att befordra unga, vackra men politiskt okunniga kvinnor till viktiga samhällsposter i regeringen och parlamentet har han dels försämrat urvalet av den politiska klassen, dels eldat under fördomarna att kvinnor i politiken inte duger någonting till.
...
Silvio Berlusconi satsar också medvetet på kvinnorna i sina valkampanjer. När han ger en intervju av vikt, är det inte ovanligt att den publiceras i Chi, Italiens motsvarighet till Svensk Damtidning, som ges ut av Berlusconis förlag Mondadori.
...
Strategin fungerar inte bara på pensionärer och lågutbildade hemmafruar. Bland Berlusconis mest hängivna anhängare finns även unga, välutbildade kvinnor som ofta har en borgerlig, traditionell uppfostran.
...
De unga kvinnor som erbjuds kandidaturer i Frihetsfolket skickas i väg på mycket korta kurser för att lära sig politikeryrket. Sedan anses de redo att sätta i gång och arbeta. Det säger sig självt att ett sådant urval av ett lands folkvalda utarmar och försämrar kvaliteten i parlamentet.
Kontentan verkar alltså vara, så som jag läser det, att italienska kvinnor är lurade (både de politiskt aktiva och hemmafruarna), de förstår inte sitt eget bästa och de låter sig placeras på poster som de egentligen inte klarar av.
Jag undrar vem det är som har problem med kvinnosynen Kristina Kappelin?
138
Läs även andra bloggares åsikter om Italien, Silvio Berlusconi, jämställdhet, politik.
Martin med flera;
SvaraRaderaI Kristina Kappelins text målas en märklig bild av Italien upp, ex att mest unga okunniga italienska kvinnor erbjuds kandidaturer i Frihetsfolket och intar viktiga politikerämbeten, samt att kompetensnivån för hela italienska parlamentet härigenom hotas. I denna text framstår Italien som ett efterblivet land, närmast på medeltida nivå.
Om Kappelin plågas av en syn på italienska kvinnor som självdestruktiva nog att okritiskt låta sig placeras på poster krävande mer kompetens än de besitter, undrar jag om inte hennes syn på politiskt verksamma italienskor säger mer om Kappelin själv, än att vad den säger något väsentligt om italienska kvinnors integritet.
Här undrar jag nyfiket varför inte italienska kvinnor anses kunna vara självständigt handlande subjekt i samma utsträckning som ex skandinaviska kvinnor?
Dessa frågor besvaras ej av vänsterintellektuella, ty de har fullt upp med att attackera allt olikt dem själva.
I attackerna används olika härskartekniker, ex uttryck som ”skönhetens diktatur”. Allt för att förminska meningsmotståndare som högermannen Silvio Berlusconi. Att den senare kan ha utnämnt såväl sköna som kompetenta kvinnor, är tydligen en omöjlighet för vänsterintellektuella. Det går även att förmoda, att om Berlusconis varit en vänsterman, hade skandinaviska intellektuella varit märkbart mildare i sina omdömen.
Naturligt nog återfinns Kappelins omsorgsfulla nidporträttet av Berlusconi i vänsterliberala DN.
Kappelings formulering: "... Bland Berlusconis mest hängivna anhängare finns även unga, välutbildade kvinnor som ofta har en borgerlig, traditionell uppfostran. De tror på de gamla könsrollerna och känner trygghet i dem...", känns skruvad. Kappelin demonstrerar närmast en avsky mot förhållanden i konservativt präglade länder, och hennes nedsabling av traditionella livsstilar ryms inom en tradition av vänsterattacker. Här kan nämnas den politiska aktivisten och Hollywood-liberalen Janeane Garofalo som sagt att konservativa amerikanska kvinnor är hjärnskadade, samt att Obama-kritiker inom Tea Party-rörelsen blott är rasister. Att människor i dessa grupper har sitt tyckande utifrån en traditionalistisk världsåskådning, lär aldrig vänsterintellektuella acceptera.
Därutöver kan det påpekas, att ingen etablerad värdeskala finns för objektiva bedömningar av vilka samhällen som utvecklats mest, var jämställdheten hunnit längst, och vilka samhällen som skapar mest harmoniska människor osv.
Avsaknaden av en dylik värdeskala, innebärande att kritik av ex det italienska politiska systemet blir helt subjektiv, bekymrar knappast Kappelin och övriga progressiva. Dessa lär käckt fortsätta framföra sin subjektiva kritik som distinkta sanningar.
Rent generellt tål progressiva uppenbarligen inget traditionalistiskt. Allt dylikt uppfattas som hot mot hbt-kollektivet, alternativa livsstilar och familjebildningar, ateister, socialism, vänsterliberalism, allsköns progressivism, samt kvinnor.
Det traditionella stämplas som allmänt bakåtsträvande.
Konservativa länder ses som efterblivna.
Progressiva människor får skriva vad de vill, och vi övriga får reagera. Jag finner det underligt att vänsterintellektuella alltid tar Väst- och Nordeuropeiska länder som en given norm, inte minst då många icke-progressiva kan se många förhållanden i Väst- och Nordeuropa som närmast exotiska.
Sekulär-progressiva intellektuella ifrågasätter ständigt kärnfamiljen, heterosexualitet, traditionella könsroller, kristendom, beprövade värderingar och normer, uttalade former av kapitalism osv. Detta eftersom företeelserna förknippas med uttalade borgerliga samhällen vilande på traditionella värderingar.
Nämnda intellektuella ignorerar att människor i konservativa länder kan ha en utmärkt livskvalitet. Ignoransen är en följd av hatet mot konservatism, och dessa intellektuella gör sitt bästa för att via media krossa allt traditionalistiskt.
Jag upplever att vi behöver en stark nykonservativ rörelse som skickligt argumenterar för det sunda i traditionella perspektiv. :)
Mvh