En dag i Santiago

I dag, lördag, har tillbringats i och kring katedralen i Santiago de Compostela. Katedralen är en storslagen byggnad, rik på ornamentik och dekorationer. Överallt i kyrksalen trängs turister och pilgrimer och det är tydligt att det här är en viktigt plats för många.

Kl 11.30 startade en av dagens mässor och mitt resesällskap, den grupp som jag är här med, hade de första bänkraderna i katedralen reserverade enkom för vår skull. Mässan avslutades med det magnifika svingandet av det stora rökelsekar som hänger ifrån taket i katedralen. Googla på botafumeiro om ni själva vill se hur det ser ut.

Efter mässan samlades gruppen i ärkebiskopens hus bredvid katedralen. Där upptogs nya riddare i Kungl. Portugisiska S:t Mikaelsorden i närvaro av HKH Dom Duarte, hertigen av Braganza. Upptagandet kan sägas ha varit målet för den här resan men i morgon fortsätter vi mot nya mål.

En pilgrim på väg

Jag sitter, när det här skrivs, på ett hotellrum i Fatima i Portugal. En stad helt och hållet uppbyggd kring en helgedom byggd till ära för jungfru Maria som sägs ha uppenbarat sig här, inte bara en utan flera gången. Själva helgedomen utgörs av ett stort torg med en katedral en vardera ände samt ett mindre kapell, byggt på platsen för uppenbarelsen.

Det är påtagligt att merparten av de som rörs i Fatima är här för helgedomens skull. Det firas mässa så gott som varje timme och det är ständigt människor i rörelse till och från de olika kyrkorummen. På en plats, rakt över hela det stora torget, ner till det lilla kapellet, går en slät stenbelagd väg där människor går på knä hela vägen ner. För att hedra helgedomen, och för att hedra jungfru Maria. Som en intensiv pilgrimsfärd utförd på plats.

Snart går bussen som ska ta mig och mitt resesällskap till ytterligare en av Europas viktigaste vallfärdsorter; Santiago de Compostela.

Att bygga ett lag

I går var det riksmötets öppnande i riksdagen. Som brukligt är startar riksdagsåret med Kungens högtidliga öppnande samt statsministerns regeringsförklaring. När det gäller det sistnämnda så kan inte ens jag, som trots allt arbetar med politik, uppbåda intresse för att analysera vad som sades.

Vad som var intressant i går var dock de förändringar som statsministern aviserade avseende två statsrådsposter. Regeringsombildningar har uppenbarligen inte legat Fredrik Reinfeldt varmt om hjärtat. Små förändringar har gjorts sedan 2006, och då främst i samband med avgångar.

Och även om jag förstår vikten av stabilitet så ser jag även fördelar med att faktiskt låta statsråd byta ansvarsområden emellanåt, alternativt entlediga dem. Man måste inte bli Göran Persson bara för det.

Nu blir i alla fall Elisabeth Svantesson ny arbetsmarknadsminister och det är mycket glädjande. Få är så kompetenta som Elisabeth och jag kan inte tänka mig någon mer lämpad för uppdraget. Som ordförande i utskottet har hon visat att hon har gedigna sakkunskaper i området och att hon har förmåga att framföra dem på ett tydligt och bra sätt.

Jag ser fram emot att se vad hon hinner göra inom sitt område. Det är trots allt bara ett år kvartal valet. Det torde inte komma några stora reformförslag under den tiden.

DN, SvD.

En motvillig väljare

Den svenska kyrkan bör, precis som andra trossamfund, vara en trosgemenskap i första hand. En trosgemenskap kan sedan organiseras på olika sätt, mer eller mindre demokratiska ur medlemmarnas synvinkel.

Den svenska kyrkans organisering är utformad för att den politiska världen ska få maximalt inflytande över den andliga. Socialdemokraterna ansåg att Svenska kyrkan var ett hot mot modernismens framtåg. De valde därför att utvidga den politiska sfären till kyrkan, som ett sätt att kunna kontrollera och styra den senare.

Det här gör att jag högst motvilligt röstar i kyrkovalet. Jag känner mig ändå nödgad, om inte annat för att hålla Sverigedemokrater, vänsterpartister och socialdemokrater borta från inflytande. På sikt bör dock den politiska inblandning i Svenska kyrkan fasas ut. Läs gärna den här artikeln i Axess om varför.

Om monarki i Radio Sörmland

I går uttalade jag mitt stöd för monarkin i Radio Sörmland. Det med anledning av HM konungens besök i Sörmland.

Inslaget kan ni lyssna på här.

Det här med organisationsfrihet

I Sverige har vi organisationsfrihet. Det innebär att alla som vill kan sluta sig samman i en förening, samt att ingen kan tvingas in i en mot sin vilja. Ingen kan heller kräva att få bli medlem i en förening mot föreningens uttryckliga vilja.

Det innebär att den som inte tycker att en viss organisation möter de krav som personen ställer kan starta en egen förening. Det innebär också att varje organisation har rätt att bestämma över sin egen verksamhet och dess former.

Något som tål att tänkas på kanske?

Exp, AB, DN.

Skatten och solidariteten

Vad utgör ett gott samhälle? Och vad kännetecknar en god medmänniska? Den svenska socialdemokratin har under snart ett sekel argumenterat för att den goda medmänniskan, och därigenom det goda samhället, skapas genom ett omfattande transfereringssystem baserat på höga skatter och generösa bidragsnivåer.

De menar att solidaritet skapas av vetskapen av att man med sin skattsedel bidrar till det allmännas bästa och därmed också till sin egen trygghet. Detta förfäktas även i kommentarerna till mitt blogginlägg där jag välkomnar det femte jobbskatteavdrag som statsministern aviserade i lördags.

Men är skatt verkligen samma sak som solidaritet? Och är man per definition egoistisk om man förespråkar sänkt skatt? Sverige har högst skattetryck i OECD, även efter regeringens skattesänkningar (statens intäkter har dessutom ökat mellan 2006-2012). Vid vilken skattenivå uppåt slutar man i så fall vara egoistisk?

Som jag ser det så kräver solidaritet en medvetenhet och ett eget val. Att kalla det system som vi har i Sverige i dag för solidariskt är därför långt ifrån sant. Inte nog med att den enskilde skattebetalaren inte har något inflytande över sina inbetalda medel, när skatten är betald finns dessutom inte pengar kvar till att ägna sig åt frivillig solidaritet. Vi lever i stället ur hand i mun, fullt upptagna med att få våra pengar att räcka åt oss själva. I en sådan situation är det svårt att tänka på andras behov.

I en ekonomi där fler rår över en större del av sin inkomst ökar i stället möjligheten till eget sparande, vilket minskar trycket på det offentliga systemet. Det ökar också möjligheten att på egen hand bidra till familj, släkt eller vänner vid behov. Det kallar jag solidaritet.

Pengar måste inte ta vägen genom en offentlig statsapparat för att räknas som solidariska. Det är en socialdemokratisk myt.

Fler steg på rätt väg

I Fredrik Reinfeldts sommartal i dag aviserades moderaternas önskemål inför de kommande budgetförhandlingarna. Det sedan tidigare omtalade femte jobbskatteavdraget var med, men också ett förslag om sänkt skatt för pensionärer samt höjd lägsta brytpunkt för dem som betalar statlig skatt.

Det här är ett mycket välkommet budskap. Inte bara för att det krävs för att ekonomin inte ska gå bakåt, utan också för att det faktiskt är principiellt viktigt att människor får betala en mindre andel av sin inkomst i skatt än vad de gör i dag.

Förhoppningsvis så kommer budgetförhandlingarna även resultera i lägre offentliga kostnader på sikt. Den delen verkar dock vara svårare att komma överens om inne på Rosenbad.

DN, SvD.

Släktforskning

I våras började jag släktforska. Jag hade funderat på att börja ganska länge och när ett kusinbarn bjöd in mig att titta på hans släktträd på Ancestry så kände jag att det var dags. Hans träd täckte bara min mors sida (eftersom det är på den sidan som vi är släkt) och jag ville fylla på med min fars sida.

Det är lätt att bli ödmjuk när man släktforskar. Man stöter på människor som lever under povra omständigheter och som med största sannolikhet gick igenom fler motgångar i livet än vad man själv någonsin kommer komma i närheten. Men framför allt så blir man, jag i alla fall, ödmjuk inför vilken osannolik slump det är att man över huvudtaget lever.

Den omedelbara familj som man lever med under livet är kanske inte så stor, men det totala antal människor som har krävts för att just jag ska finnas till är nästan överväldigande. På nio generationer bakåt så handlar det redan om över 1000 personer. Och sedan fördubblas det för varje generation.

I alla fall rent teoretiskt. Få har dock det teoretiskt totala maxantalet anor i sitt släktträd. Det beror på något som på släktforskningsspråk kallas för anförlust, det vill säga att två personer som är släkt med varandra har skaffat barn och att det då blir färre antal unika personer i trädet bakåt (eftersom de har samma anor).

Oaktat det så kan det inte betraktas som något annat än ren tur att man finns till. Om man då tänker på vad alla ens förfäder har gått igenom för att man ska kunna sitta här på ett tåg och blogga år 2013 så är det svårt att inte bli tacksam. Det gör också att man vill veta mer om alla de som har gått före. Nu när jag själv är far så bidrar också det till att jag vill att mitt barn ska veta var vår familj kommer ifrån.

För mig är det viktigt att känna till sin plats i historien. Det skapar en känsla av samhörighet med tidigare generationer men också med framtiden eftersom jag vet att jag är en länk i en väldigt lång kedja som kan fortsätta i all evighet om slumpen artar sig så.

Så börja ni också. Dagens teknik gör det dessutom oerhört mycket enklare än vad det var för bara några år sedan. De flesta tjänster tar betalt men det är det värt för den information man hittar är ovärderlig.

Och jag då, var kommer jag i från? På farfars sida primärt från Södermanland (Floda socken), Örebro (Nysund och Kvistbro socknar) och Östergötlands (Norrköping och Dagsbergs socken) län. På farmors sid nästan uteslutande från Södermanland (Björnlunda/Gnesta och trakterna ner mot Nyköping). På morfars sida Östergötland (Tjällmo/Godegård socknar) och på mormors sida Småland (Uråsa/Väckelsång). Det är torpare och soldater, inhysehjon och häradsdomare, statare och bönder i en salig blandning.

Ytterligare publicering

I går var en av mina sista SNB-artiklar intagen i Västerviks-Tidningen. Den handlar om socialdemokraternas vurm för höghastighetståg.

En urspårad satsning

Veckans produktion

Nu börjar arbetsveckan lida mot sitt slut och jag ska snart gå hem. Två artiklar inför helgen är levererade och utskickade så jag känner mig mer än nöjd.

Det har varit en väldigt rolig och intressant vecka och det känns som att jag har lärt mig en hel del. Hittills har tre av mina artiklar publicerats i dagstidningar runt om i landet. Ni hittar dem här:

Hela Sverige kan leva

Vänsterns hot mot demokratin

Ett historiskt besök

Första dagen avklarad

Nu är jag på väg hem efter första dagen på Svenska Nyhetsbyrån (SNB). Jag tror att det gick bra. Jag har i alla fall producerat en text som har gått ut till SNB:s abonnenter. Förhoppningsvis publiceras den någonstans i morgon.

Det är lite otäckt att ha en så definitiv deadline som det här jobbet innebär och jag ska nog inte räkna med att ha ett par timmar till godo efter skriven artikel varje dag men i dag blev det så. Kändes som en bra början.

En annorlunda arbetsvecka

Sakta men säkert så börjar livet vändas tillbaka till normal dygnsrytm. I dag sitter jag på 07.33-tåget mot Stockholm för första gången sedan midsommar. Jag är dock inte på väg till mitt vanliga jobb i dag. Veckan kommer i stället tillbringas på Svenska Nyhetsbyrån. Förra året efter att Skribentskolan var slut så fanns det inte riktigt tid för mig att göra någon praktik, något som alla deltagare fick möjlighet till, så jag gör den nu i stället. Det ska bli väldigt roligt att prova på livet som ledarskribent på heltid, om än bara för en vecka. Förhoppningsvis så får jag inte skrivkramp.

Semester

Föresten, jag har semester. Därav den mycket låga aktiviteten.

Politisera inte pensionskapitalet

Finansmarknadsminister Peter Norman anser att de statliga AP-fonderna ska "skärpa sitt miljö- och klimatarbete". Tänk. Jag tycker att de ska förvalta landets pensionspengar på bästa sätt. Utan pekpinnar.

I vissa fall kan investeringar i miljöteknik garanterat vara bra. AP-fondernas beslut ska dock baseras på ekonomiska värderingar om långsiktig avkastning, inte på politiska beslut om vad som anses viktigt för stunden. Gör om, gör rätt.

Sveriges flagga

Sveriges flagga

Text: Karl Gustav Ossiannilsson
Musik: Hugo Alfvén

Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

Glad nationaldag på er!

Intressanta siffror om konservatismen i Sverige

I dag har Demoskop presenterat intressanta siffror över väljaridentitet. Där kan man bland annat utläsa att 33 procent av de moderata väljarna samt 14 procent av det totala antalet väljare ser sig själva som konservativa. Det kan jämföras med de 10 procent som ser sig själva socialister.

Trevliga siffror och det tål att tänkas på vad som kan göras för att fortsatt attrahera dessa nu när vi närmar oss valår.

Ring handläggaren! Det brinner!

Vissa förslag är egentligen för konstiga för att kommentera, men jag kan inte låta bli (trots att jag nästan tror att det hela är en tidningsanka).

I Gislaved vill man byta titel på brandmännen. Från det traditionella brandman, till... handläggare. Förevändningen sägs vara en avmaskulinisering av yrket.

Inget i sak kommer dock förändras. Kraven kommer fortsatt vara desamma, yrkesuppgifterna likaså. Det stora merparten av alla brandmän kommer således även fortsatt att vara män. Fast med en annan titel, som ingen troligtvis kommer att använda.

Vad är nyttan?

En slottslik herrgård

I Katrineholms kommun ligger ett av Sveriges största gods, Ericsbergs slott. Det är formellt sett inget slott (eftersom någon kunglighet aldrig har ägt det) men dess arkitektur och storlek gör det svårt att endast tänka på som herrgård. Mangårdsbyggnaden är en imponerande barockskapelse och ytmässigt (har jag för mig) har bara Harg i Uppland en större areal.

I dag var det den traditionsenliga gudstjänsten i gårdskapellet samtidigt som man slog upp portarna för det nya caféet. Fullsatt var bara förnamnet. I vanliga fall kommer man inte in i kapellet men parken och caféet är väl värda ett besök.

Samlingen växer

Det vore synd att säga att jag samlar på äldre saker som har med Högerpartiet att göra (jag har alldeles för få saker nämligen). Däremot tycker jag att det är ganska roligt att köpa på mig objekt när tillfälle ges.

Eller ja, jag samlar ganska aktivt på pins med anknytning till Allmänna Valmansförbundet, Högerpartiet, SNU (innan 1934) och Ungsvenskarna men andra saker har jag inte så mycket av. Några böcker och några skrifter bara.

Gårdagens brev, innehållande två köp från Tradera, var därför ett välkommet tillskott till den mer allmänna samlingen. Särskilt roligt var fokuset på Stockholm kommunfullmäktige.