Transsexualism igen

I dagens DN problematiserar Hanne Kjöller frågan om transsexualism och könsbyten. Jag tycker särskilt att hon resonerar väl kring rättighetsfrågan i debatten. För självklart kan det aldrig vara en mänsklig rättighet att skaffa barn.

Vissa kan och andra kan inte, och i det senare fallet har vi gemensamt kommit fram till att man under vissa omständigheter kan få samhällelig hjälp. Det betyder ingalunda att det är en rättighet.

Kjöller tar i sin artikel även upp medicinska komplikationer som jag inte kände till upp. Tydligen ökar risken för livmodercancer vid förhöjda testosteronvärden.

Ett viktigt medicinskt argument som kvinnor som opererar sig till män bör ta i beaktande. Och som den medicinska expertisen rimligtvis måste kunna ha någonting att kunna säga till om.

För som Kjöller skriver så kan den här frågan inte bara handla om vad ett antal aktivister tycker är ett idealtillstånd. Läkare är skyldiga att ta hänsyn till medicinska omständigheter som utsätter patienten för potentiell risk. Det gäller i alla lägen.

Något som får mig att tänka på det jag skrev i kommentarsfältet till mitt förra inlägg i samma fråga, nämligen att stora medicinska ingrepp som vi egentligen inte vet konsekvenserna av fullt ut kanske är bättre att låta bli.

Vi kan göra otroligt mycket med den medicinska vetenskapen i dag. Det betyder dock inte per automatik att vi bör göra allt som den medicinska vetenskapen anser är möjligt. I mina ögon handlar det om vilket samhälle vi vill ha, och vilken plats människan får i det samhället.

I en värld där kroppen ses som en föränderlig massa som kan manipuleras efter eget tycke riskerar människor att bli verktyg för vetenskapsmän och politiker som tror sig kunna skapa en bättre värld (eller "bättre" människor) genom medicinska ingrepp.

Jag vet att det låter dystopiskt men jag anser det vara svårt att argumentera emot att människan emellanåt har försökt/försöker med ovanstående (genom rasbiologi och nupp-tester för att nämna några exempel).

Frågan den medicinska vetenskapen alltid bör ställa sig blir därför, i mina ögon; vad öppnar vi i förlängningen för om vi gör det här?

Något som i vissa fall kan vara omöjligt att säga. I de lägena blir det desto viktigare att vara försiktig och i stället för att ta två steg framåt, kanske ta ett steg tillbaka.

Så vad har det här med transsexualism att göra?

Som jag ser det så handlar det om en försiktighetsprincip kring ingrepp som laborerar med människokroppen. Det ska alltid vara en sista utväg när alla andra valmöjligheter är uttömda.

Och när de väl görs så är det också rimligt att det finns ett tydligt regelverk som stipulerar under vilka omständigheter som samhället bidrar till ingreppet i fråga. Jag tycker fortfarande inte att det är särskilt konstigt.

Exp, GP, D, VI.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, cancer, dn, forskning, MR, Mänskliga rättigheter, politik, psykiatri, sjukvård, vård, Kön, Könsbyte.

Trans- eller intersexuell?

På wikipedia står att läsa följande om transsexualism:

Transsexualism är ett tillstånd då en person har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Den transsexuella uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling.

En logisk slutsats av ovanstående borde därför, för den som önskar genomgå en könskorrigerande behandling, resultera i en önskan att bli så lik det motsatta könet som möjligt. Trots det pågår nu ett opinionsarbete i Sverige för att personer som genomgår ett könsbyte ska slippa kravet på sterilisering.

För mig går argumentationen emellertid inte ihop. Man säger vilja bli botad från ett sjukdomstillstånd (fel kön), men man är ändå inte villig att ta konsekvenserna av det botemedel som erbjuds (könsbyte).

Jag tycker inte att det är konstigt att steriliseringskravet vid könsbyte existerar (kravet på att vara ogift känns däremot mindre viktigt). Män har inte livmoder, och kvinnor kan inte producera spermier.

För att genomföra ett könsbyte fullt ut är det därför helt rimligt att man också tar bort de repreducerande funktioner som ens gamla kön hade. Behålls de funktionerna som kan man väl svårligen sägas ha bytt kön?

För inte är det intersexuella som transsexuella drömmer om att bli?

MH, Exp, AB1, AB2, DN, SvD1, SvD2, FT, RoD.

Läs även andra bloggares åsikter om Kön, Könsbyte, politik

Hon, Han, Hen?

I dag fortsätter DN:s artikelserie om människor som inte känner sig bekväma som vare sig man eller kvinna.

Jag förstår dock fortfarande inte varför deras önskan är att få klassificera sig/identifiera sig som ett tredje kön (utöver de två biologiska kön som de facto existerar). Maria Eriksson är dessutom inne på samma spår.

Målet borde rimligtvis vara att avskaffa könsindelningar. Om man nu tycker att det är ett problem att det "bara" finns två vill säga.

Rent juridiskt är det dock ganska oproblematiskt att stifta lagar som går emot människors eventuella uppfattning om sig själva, vilket Niclas Karlsson konstaterar.

Dels för att det knappast tillför något rent praktiskt till lagstiftningen som sådan. Dels för att det skulle öppna upp för ytterligare krav på kategoriseringar och indelningar.

Just det exempel som tas upp i artikeln minns jag dessutom att jag faktiskt läst om. Det var en kvinna som inte kände sig som 60 utan som 40, något hon också ville skulle stå i hennes pass.

Biologiska skillnader och förutsättningar är dock inte så enkla att ändra på. Så oavsett vad folk tycker så kommer vi även framgent att dela in människor i män och kvinnor. Hur folk sedan uppfattar sig själva, det är en annan fråga. Dock inte en lagstiftningsmässig.

Läs även andra bloggares åsikter om Kön, Könsbyte, politik, gener.

Två, tre eller inget?

Om man inte känner sig bekväm i de två mänsliga kön, som enligt biologin bevisligen existerar (de som är biologiskt intersexuella är en försvinnande liten del av befolkningen).

Borde det inte vara mer rimligt att jobba för att kön helt och hållet slopas från alla former av offentliga register och liknande, snarare än att jobba för att införa ett till?

DN1, DN2.

Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, Kön, gener, politik.

Hur var det nu... finns könet igen?

Kan någon förklara för mig hur personer som anser att könet är en social konstruktion, samtidigt argumenterar för att man ska få byta från det ena till det andra medelst kirurgi? Utan att det får några som helst konsekvenser för ens möjligheter att till exempel skaffa barn?

Borde man inte som transexuell rimligtvis vilja omfamna allt vad det andra könet innebär och omfattar? Till exempel att män faktiskt inte kan föda barn? Eller att en kvinna utan livmoder inte heller kan det?

Kan någon även förklara varför transsexualism klassas som en sjukdom? Något som hävdades i kommentarsfältet här på bloggen i förrgår.


Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, transsexuella, dn, fp, aftonbladet

Om "rätten" till att skaffa barn

Är det verkligen rimligt att kunna kräva vad som helst av sin omvärld? Om man till exempel vill byta kön från kvinna till man, borde man då inte inse att man också ger upp möjligheten till att skaffa barn? Om personen i fråga är gift eller ogift bekommer mig inte nämnvärt. Två vuxna personer, likväl som en, bör rimligen kunna komma fram till ett sådant beslut på egen hand.

Sen kan man ifrågasätta om könsbyte är ett ingrepp som ska bekostas av det allmänna (det borde rimligtvis vara ett personligt beslut och en personlig kostnad) men jag lämnar den debatten därhän i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, transsexuella