Det här med organisationsfrihet

I Sverige har vi organisationsfrihet. Det innebär att alla som vill kan sluta sig samman i en förening, samt att ingen kan tvingas in i en mot sin vilja. Ingen kan heller kräva att få bli medlem i en förening mot föreningens uttryckliga vilja.

Det innebär att den som inte tycker att en viss organisation möter de krav som personen ställer kan starta en egen förening. Det innebär också att varje organisation har rätt att bestämma över sin egen verksamhet och dess former.

Något som tål att tänkas på kanske?

Exp, AB, DN.

Skatten och solidariteten

Vad utgör ett gott samhälle? Och vad kännetecknar en god medmänniska? Den svenska socialdemokratin har under snart ett sekel argumenterat för att den goda medmänniskan, och därigenom det goda samhället, skapas genom ett omfattande transfereringssystem baserat på höga skatter och generösa bidragsnivåer.

De menar att solidaritet skapas av vetskapen av att man med sin skattsedel bidrar till det allmännas bästa och därmed också till sin egen trygghet. Detta förfäktas även i kommentarerna till mitt blogginlägg där jag välkomnar det femte jobbskatteavdrag som statsministern aviserade i lördags.

Men är skatt verkligen samma sak som solidaritet? Och är man per definition egoistisk om man förespråkar sänkt skatt? Sverige har högst skattetryck i OECD, även efter regeringens skattesänkningar (statens intäkter har dessutom ökat mellan 2006-2012). Vid vilken skattenivå uppåt slutar man i så fall vara egoistisk?

Som jag ser det så kräver solidaritet en medvetenhet och ett eget val. Att kalla det system som vi har i Sverige i dag för solidariskt är därför långt ifrån sant. Inte nog med att den enskilde skattebetalaren inte har något inflytande över sina inbetalda medel, när skatten är betald finns dessutom inte pengar kvar till att ägna sig åt frivillig solidaritet. Vi lever i stället ur hand i mun, fullt upptagna med att få våra pengar att räcka åt oss själva. I en sådan situation är det svårt att tänka på andras behov.

I en ekonomi där fler rår över en större del av sin inkomst ökar i stället möjligheten till eget sparande, vilket minskar trycket på det offentliga systemet. Det ökar också möjligheten att på egen hand bidra till familj, släkt eller vänner vid behov. Det kallar jag solidaritet.

Pengar måste inte ta vägen genom en offentlig statsapparat för att räknas som solidariska. Det är en socialdemokratisk myt.

Fler steg på rätt väg

I Fredrik Reinfeldts sommartal i dag aviserades moderaternas önskemål inför de kommande budgetförhandlingarna. Det sedan tidigare omtalade femte jobbskatteavdraget var med, men också ett förslag om sänkt skatt för pensionärer samt höjd lägsta brytpunkt för dem som betalar statlig skatt.

Det här är ett mycket välkommet budskap. Inte bara för att det krävs för att ekonomin inte ska gå bakåt, utan också för att det faktiskt är principiellt viktigt att människor får betala en mindre andel av sin inkomst i skatt än vad de gör i dag.

Förhoppningsvis så kommer budgetförhandlingarna även resultera i lägre offentliga kostnader på sikt. Den delen verkar dock vara svårare att komma överens om inne på Rosenbad.

DN, SvD.

Släktforskning

I våras började jag släktforska. Jag hade funderat på att börja ganska länge och när ett kusinbarn bjöd in mig att titta på hans släktträd på Ancestry så kände jag att det var dags. Hans träd täckte bara min mors sida (eftersom det är på den sidan som vi är släkt) och jag ville fylla på med min fars sida.

Det är lätt att bli ödmjuk när man släktforskar. Man stöter på människor som lever under povra omständigheter och som med största sannolikhet gick igenom fler motgångar i livet än vad man själv någonsin kommer komma i närheten. Men framför allt så blir man, jag i alla fall, ödmjuk inför vilken osannolik slump det är att man över huvudtaget lever.

Den omedelbara familj som man lever med under livet är kanske inte så stor, men det totala antal människor som har krävts för att just jag ska finnas till är nästan överväldigande. På nio generationer bakåt så handlar det redan om över 1000 personer. Och sedan fördubblas det för varje generation.

I alla fall rent teoretiskt. Få har dock det teoretiskt totala maxantalet anor i sitt släktträd. Det beror på något som på släktforskningsspråk kallas för anförlust, det vill säga att två personer som är släkt med varandra har skaffat barn och att det då blir färre antal unika personer i trädet bakåt (eftersom de har samma anor).

Oaktat det så kan det inte betraktas som något annat än ren tur att man finns till. Om man då tänker på vad alla ens förfäder har gått igenom för att man ska kunna sitta här på ett tåg och blogga år 2013 så är det svårt att inte bli tacksam. Det gör också att man vill veta mer om alla de som har gått före. Nu när jag själv är far så bidrar också det till att jag vill att mitt barn ska veta var vår familj kommer ifrån.

För mig är det viktigt att känna till sin plats i historien. Det skapar en känsla av samhörighet med tidigare generationer men också med framtiden eftersom jag vet att jag är en länk i en väldigt lång kedja som kan fortsätta i all evighet om slumpen artar sig så.

Så börja ni också. Dagens teknik gör det dessutom oerhört mycket enklare än vad det var för bara några år sedan. De flesta tjänster tar betalt men det är det värt för den information man hittar är ovärderlig.

Och jag då, var kommer jag i från? På farfars sida primärt från Södermanland (Floda socken), Örebro (Nysund och Kvistbro socknar) och Östergötlands (Norrköping och Dagsbergs socken) län. På farmors sid nästan uteslutande från Södermanland (Björnlunda/Gnesta och trakterna ner mot Nyköping). På morfars sida Östergötland (Tjällmo/Godegård socknar) och på mormors sida Småland (Uråsa/Väckelsång). Det är torpare och soldater, inhysehjon och häradsdomare, statare och bönder i en salig blandning.

Ytterligare publicering

I går var en av mina sista SNB-artiklar intagen i Västerviks-Tidningen. Den handlar om socialdemokraternas vurm för höghastighetståg.

En urspårad satsning

Veckans produktion

Nu börjar arbetsveckan lida mot sitt slut och jag ska snart gå hem. Två artiklar inför helgen är levererade och utskickade så jag känner mig mer än nöjd.

Det har varit en väldigt rolig och intressant vecka och det känns som att jag har lärt mig en hel del. Hittills har tre av mina artiklar publicerats i dagstidningar runt om i landet. Ni hittar dem här:

Hela Sverige kan leva

Vänsterns hot mot demokratin

Ett historiskt besök

Första dagen avklarad

Nu är jag på väg hem efter första dagen på Svenska Nyhetsbyrån (SNB). Jag tror att det gick bra. Jag har i alla fall producerat en text som har gått ut till SNB:s abonnenter. Förhoppningsvis publiceras den någonstans i morgon.

Det är lite otäckt att ha en så definitiv deadline som det här jobbet innebär och jag ska nog inte räkna med att ha ett par timmar till godo efter skriven artikel varje dag men i dag blev det så. Kändes som en bra början.

En annorlunda arbetsvecka

Sakta men säkert så börjar livet vändas tillbaka till normal dygnsrytm. I dag sitter jag på 07.33-tåget mot Stockholm för första gången sedan midsommar. Jag är dock inte på väg till mitt vanliga jobb i dag. Veckan kommer i stället tillbringas på Svenska Nyhetsbyrån. Förra året efter att Skribentskolan var slut så fanns det inte riktigt tid för mig att göra någon praktik, något som alla deltagare fick möjlighet till, så jag gör den nu i stället. Det ska bli väldigt roligt att prova på livet som ledarskribent på heltid, om än bara för en vecka. Förhoppningsvis så får jag inte skrivkramp.

Semester

Föresten, jag har semester. Därav den mycket låga aktiviteten.

Politisera inte pensionskapitalet

Finansmarknadsminister Peter Norman anser att de statliga AP-fonderna ska "skärpa sitt miljö- och klimatarbete". Tänk. Jag tycker att de ska förvalta landets pensionspengar på bästa sätt. Utan pekpinnar.

I vissa fall kan investeringar i miljöteknik garanterat vara bra. AP-fondernas beslut ska dock baseras på ekonomiska värderingar om långsiktig avkastning, inte på politiska beslut om vad som anses viktigt för stunden. Gör om, gör rätt.

Sveriges flagga

Sveriges flagga

Text: Karl Gustav Ossiannilsson
Musik: Hugo Alfvén

Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

Glad nationaldag på er!

Intressanta siffror om konservatismen i Sverige

I dag har Demoskop presenterat intressanta siffror över väljaridentitet. Där kan man bland annat utläsa att 33 procent av de moderata väljarna samt 14 procent av det totala antalet väljare ser sig själva som konservativa. Det kan jämföras med de 10 procent som ser sig själva socialister.

Trevliga siffror och det tål att tänkas på vad som kan göras för att fortsatt attrahera dessa nu när vi närmar oss valår.

Ring handläggaren! Det brinner!

Vissa förslag är egentligen för konstiga för att kommentera, men jag kan inte låta bli (trots att jag nästan tror att det hela är en tidningsanka).

I Gislaved vill man byta titel på brandmännen. Från det traditionella brandman, till... handläggare. Förevändningen sägs vara en avmaskulinisering av yrket.

Inget i sak kommer dock förändras. Kraven kommer fortsatt vara desamma, yrkesuppgifterna likaså. Det stora merparten av alla brandmän kommer således även fortsatt att vara män. Fast med en annan titel, som ingen troligtvis kommer att använda.

Vad är nyttan?

En slottslik herrgård

I Katrineholms kommun ligger ett av Sveriges största gods, Ericsbergs slott. Det är formellt sett inget slott (eftersom någon kunglighet aldrig har ägt det) men dess arkitektur och storlek gör det svårt att endast tänka på som herrgård. Mangårdsbyggnaden är en imponerande barockskapelse och ytmässigt (har jag för mig) har bara Harg i Uppland en större areal.

I dag var det den traditionsenliga gudstjänsten i gårdskapellet samtidigt som man slog upp portarna för det nya caféet. Fullsatt var bara förnamnet. I vanliga fall kommer man inte in i kapellet men parken och caféet är väl värda ett besök.

Samlingen växer

Det vore synd att säga att jag samlar på äldre saker som har med Högerpartiet att göra (jag har alldeles för få saker nämligen). Däremot tycker jag att det är ganska roligt att köpa på mig objekt när tillfälle ges.

Eller ja, jag samlar ganska aktivt på pins med anknytning till Allmänna Valmansförbundet, Högerpartiet, SNU (innan 1934) och Ungsvenskarna men andra saker har jag inte så mycket av. Några böcker och några skrifter bara.

Gårdagens brev, innehållande två köp från Tradera, var därför ett välkommet tillskott till den mer allmänna samlingen. Särskilt roligt var fokuset på Stockholm kommunfullmäktige.

Radiomedverkan om monarki

I går medverkade jag i Radio Sörmland i en diskussion om Kungens födelsedag och Drottning Beatrix abdikation. Ni kan lyssna här. Jag kommer in ca 15 minuter in i programmet.

Sköna maj välkommen

Glad Valborg, och ett fyrfaldigt leve för hans majestät Konungen!

Grattis Island

Island är ett litet land. Vill man göra en valmässig jämförelse med Sverige så är det mest rättvisande att konstatera att Islands nationella val motsvarar lokalvalet i Göteborg. På ett ungefär i alla fall, om man ser till antalet röstberättigade. Islands parlament Alltinget består av 68 platser, vilket även kan jämföras med kommunfullmäktige i Stockholm stad som har 101. Sannolikheten för att man som isländare känner en Alltingsledamot känns därför väldigt högt. Det gör onekligen att närheten till "makten" är stor på Island. I alla fall teoretiskt.

Hur som helst: Grattis Island som i helgen röstade bort den rödgröna majoriteten till förmån för den borgerliga oppositionen. Se till att hålla ordning på ekonomin den här gången.

Lästips - Contextus

Mellan åren 1997 och 1999 gav Konservativa sällskapet ut tidskriften Contextus. Där medverkade personer som Stefan Olsson (i dag chef på tankesmedjan Frivärld), Hans Stigsson (i dag på Norrköpings tidningar), Fredrik Haage (i dag talskrivare åt Göran Hägglund och Hans Wallmark (i dag moderat riksdagsledamot) med flera.

Sedan några år tillbaka, tack vare Konservativt Forum, finns de artiklar som publicerades i Contextus i digital form på nätet. Jag rekommenderar att den som är intresserad av den svenska konservativa debatten i slutet av 90-talet går in och tar sig en titt.

En delvis avsakraliserad kyrka

"Man kan lätt backa hem, bland sina vänner. Men då blir man inte så relevant för samhällsutvecklingen. Då kanske det handlar mera om ”hamnar jag i himlen?”"

Så svarar ärkebiskop Anders Wejryd på frågan om hur han ser på den interna opinion som vill att Svenska kyrkan ska prata mer om Jesus.

"Hamnar jag i himlen" verkar alltså vara en icke-relevant fråga för ärkebiskopen i Sveriges största kristna samfund. I stället vill han att "kyrkans politiska engagemang utgår från ”att vi har Jesus som vår stora förebild och försonare”." Det med motiveringen att Svenska kyrkan annars lika gärna kan vara kommunal, "eller en välgörenhetsorganisation".

Som jag ser det så finns det mycket som tyder på att man redan i dag, åtminstone utåt från ledningsnivå, fungerar som en välgörenhetsorganisation. Av oro för att stöta sig med "moderna" och sökande människor tonas det kristna budskapet ner. Allt som oftast till förmån för ett allmännreligiöst och på sin höjd halvandligt budskap. Man erbjuder stöd och tröst men inget svar på frågan om varför.

Mot den bakgrunden är det förståeligt att Wejryd ser frågan om huruvida vi hamnar i himlen eller inte som en småsak.