Fattig, fattigare, fattigast

Barnfattigdom och relativ vs. absolut fattigdom har diskuterats flitigt de senaste dagarna. Jag har tidigare skrivit om det relativa fattigdomsbegreppet (här, här och här) och tänker inte gå in på det närmare igen. Jag vill emellertid hänvisa till Eva Cooper som skriver följande om det relativa fattigdomsbegreppet på sin blogg:

Med samma mått kan man också slå fast att Tyskland har fler fattiga än Bulgarien trots att det sistnämnda landet har betydligt lägre levnadsstandard. Det relativa måttet tar ingen som helst hänsyn till hur mycket pengar som behövs för att uppnå en skälig levnadsnivå, utan handlar om att den ekvivalerade disponibla inkomsten ligger under 60 % av medianen för landets befolkning.

Hon sätter verkligen fingret på varför det inte säger något att tala i relativa termer när det gäller fattigdom. Det måste vara den faktiska levnadsstandarden som står i fokus för att det ska vara relevant. Åtminstone i mina ögon.

Rädda Barnen har dock slagit på stora trumman utifrån sin senaste rapport och hävdar att Sverige bryter mot barnkonventionen samt diskriminerar barn. Hanne Kjöller visar dock att statistiken tolkas lite som fan läser bibeln:

Så kan man förstås beskriva siffrorna. Ett annat sätt är att säga att mätningen från 2008 visar de näst lägsta siffrorna sedan mätningens början 1991. Allra lägst var talen från 2007 då 10,9 procent av alla barn i Sverige (210.000 barn) rubricerades som fattiga av Rädda Barnen. Året efter hade den siffran gått upp med 0,6 procentenheter eller 10.0000 barn. En tämligen marginell skillnad får man lov att säga. Särskilt om man jämför med 1997 då 22,3 procent av alla barn ”låg under fattigdomsstrecket” som Rädda Barnen väljer att beskriva det.

I absoluta tal har alltså de barn som lever under minst marginaler ökat något mellan 2007 och 2008. Ett fenomen som i stort sammanfaller med den ekonomiska krisen. Att som Anders Lago och Evin Cetin då hävda att det enkom beror på regeringens politik är således felaktigt.

Särskilt då det visar sig att andelen fattiga med inkomster under socialbidragsnormen halverades mellan 1996 och 2007.

Att Rädda Barnen dessutom inte har några förslag på vad som bör göras för att minska fattigdomen (annat än förslaget om en nationell handlingsplan mot barnfattigdom) tycker jag talar sitt tydliga språk. Frågan är om Rädda Barnen egentligen ville något annat med sin rapport än att väcka uppmärksamhet? Jag tror inte det.

Två som däremot har bra förslag för att motverka all form av fattigdom är bloggarna Folkkapitalism och Emils Tankar. Om folk får behålla mer av sina pengar, om det blir mer lönsamt att arbeta, så får man också möjlighet att spara i ladorna inför sämre tider.

Undrar om den lösningen någonsin föresvävat Rädda Barnen, eller om det bara är mer omfördelning som hägrar för dem?

D, AB, SVT1, SVT2, DN1, DN2, DN3, Exp, GA.
TA, PA, FK, ET.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Ekonomi, fattigdom, fattigsverige.

Pengar

Tjänar Du över 28 500 kronor i månaden?

Grattis!!!

Det betyder nämligen att du i (fattig)Sverige tillhör den tiondel av befolkningen med högst inkomst.

Känns det rimligt?

Ca 28 000 är också den genomsnittliga svenska familjens tillgångar, hus och fastigheter inräknat. Det betyder att merparten av hushållen i Sverige fördubblar sina tillgångar den 25:e varje månad.

Känns det rimligt?