Inte trots, på grund av

Aborterna ökar trots dagen efter-piller skriver Dagens Nyheter i dag, i vad som verkar vara ärlig förvåning över utveckling. Själv tycker jag att det känns ganska självklart att något som sänker tröskeln till ett riskbeteende i fråga om sex och samlevnad också ökar antalet graviditeter. Särskilt som den anslutande artikeln dessutom handlar om att unga är dåliga på att använda kondom.

Sex kan leda till en graviditet, så är naturen skapad. För den som inte önskar det finns det sätt att skydda sig. Kondom är i alla lägen det allra bästa och säkraste. Att förlita sig till akutpiller/dagen efter-piller ökar risken för att man försätter sig i oönskade situationer, något som i sin tur riskerar att orsaka onödiga trauman. Trauman som med enkla medel hade kunnat undvikas.

Så tänk efter före i stället.

RFSU och sexualiseringen av barnet

RFSU, detta privata företag som ibland så lätt, så lätt kan misstas för att vara ett myndighetsliknande organ, har nyligen nått nya oanade höjder i sin iver att upplysa Sveriges invånare om saker de inte visste att de behövde veta.

"Barns sexualitet - en vägledning kring barns beteende" är en informationsskrift som riktar sig till föräldrar och skolpersonal som vill ha tips och råd kring hur man pratar om sex och sexualitet med barn.

Och vi pratar inte om stora tonårsbarn här. Nej då, skriften ska vara ett "stöd till föräldrar, förskolepersonal (min kursivering), lärare och andra som med jämna mellanrum behöver prata med barn om sexualitet".

Osmakligt är bara förnamnet.

Nyheter: VI.

Sex, kondomer och samlevnad

Att vara sexuellt aktiv innebär att man utsätter sig för risker. De mest uppenbara rör sexuellt överförbara sjukdomar som i förlängningen kan leda till sterilitet och därmed till ofrivillig barnlöshet. De mindre uppenbara riskerna med ett sexuellt utsvävande liv rör den personliga hälsan på en känslomässig och mental nivå.

Olika människor hanterar så klart sitt känsloliv på olika sätt men jag tycker mig i medierapporteringen (av främst ungdomars sexvanor) se tydliga tendenser på att alla inte mår bra av att försöka leva upp till bilden av vad man tror är ett förväntat sexuellt beteende.

Att ha sex med en annan person innebär att man delar något med den som man inte delar med så många andra individer under en livstid (om man inte är Gene Simmons vill säga). De känslor som för de allra flesta är inblandande under akten säger att det som händer är något speciellt.

Om man efter det trots allt bara går vidare till nästa sexuella äventyr och till nästa partner riskerar man att göra sex till en syssla som vilken som helst. Man riskerar även att ens känsloliv inte hänger med i svängarna.

För det går inte att komma ifrån att sex för de flesta är en monumental akt, av kärlek och ömhet, av närhet och tillgivenhet. Använder man sex endast som tillfällig behovstillfredsställelse är det lätt att man missar alla ovanstående positiva egenskaper av att dela allt med någon.

Så även om nyheterna i samband med undersökningar av ungdomars sexvanor främst handlar om att för få använder kondom (vilket tyvärr verkar stämma) så skulle jag i stället vilja uppmana alla - inte bara ungdomar - att tänka på hur och varför de har sex.

Det finns inget tvång i att vara först i klassen eller ha flest partners. Jag är i stället övertygad om att den som väljer sina partners väl, och dessutom väljer att hålla sex inom stabila parrelationer, både får ut mer av det samt slipper de negativa känslomässiga aspekterna av att rotlöst gå från partner till partner.

DN1, DN2, SvD.

Sex och fylla

I dag skriver Johannes Forssberg, ledarskribent i Expressen, ett svar på Johan Wennströms artikel från i går.

Johan var i går så ofin att han faktiskt föreslog att folk skulle tänka efter före sex, och dessutom ta ansvar för sina handlingar. Något som verkar vara som att svära i kyrkan för vissa.

Johannes Forssberg svar till Johan blir till exempel att det inte är mindre sexuell revolution som behövs, utan mer. Med argumentet att alla inte har fått ta del av den än.

Att eget ansvar gäller i sexuella relationer, precis som i alla andra, verkar dock enligt Johannes få stå tillbaka för dåligt självförtroende och bristande självkännedom. Argumenten för att vissa behöver alkohol för att uppbringa mod gentemot det motsatta könet blir därför bara löjeväckande i mina ögon. Och framstår dessutom som pinsamt. Johannes skriver:

Själv såg jag det länge som en både obehaglig och absurd tanke att träffa nya sexpartners utan ordentligt med alkohol i blodet. Det innebar inte att min sexuella frihet var för stor, utan för liten.

I mina ögon säger inte alkoholkonsumtionen nånting om den sexuella friheten. Det enda den säger är att Johannes (och många andra) begränsar sin egen frihet genom att dricka alkohol, och därmed förlorar möjligheten att fatta rationella och eftertänksamma val.

Och kanske är det så att det inte gör något att sex ibland känns skamligt. Kanske gör det inte heller något att alla inte vill prata vitt och brett om vad som händer i sängkammaren. Sex är fortfarande, för de flesta, något privat, och bör därför främst avhandlas mellan fyra ögon. Om man inte klarar av det, ja då ska man kanske fundera över vad det är för typ av relation man har till varandra.

Att efterfråga mer sexuell revolution leder knappast till det som Johannes och andra vill uppnå (vilket jag antar är sunda sexuella relationer). Mer eftertanke, bättre självkänsla och starkare moral gör det däremot. Tror jag i alla fall.

Moral är inte något fullt. Att tycka att one night stands inte är något eftersträvansvärt är inte något konstigt. Att argumentera för att människor, i stället för att #prataomdet, tar kontroll över sitt känsloliv och därmed inte försätter sig själva i ohållbara situationer är inte något orimligt.

Det borde det i alla fall inte vara.

Andra som skrivit om Johans inlägg: Isobel, Agnes, AB, Skånskan.

Läs även andra bloggares åsikter om sex, samlevnad, moral, moralism.

Moralpanik!

Lästips i midsommarsolen: DN-debatt.

Man kan säga att kontentan av artikeln är; en sund själ i en sund kropp. Smaka bara på det här citatet, jag trodde faktiskt inte att man kunde skriva så i DN... men man får glädjas över något nytt varje dag:

I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?

Ha en trevlig fortsatt sommar!

Sexualmoral

människor blir inte lyckliga i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till promiskuitet, sexuell utlevelse och experimenterande. Det är i själva verket ett hjärtlöst och kallt samhälle, ett där personer betraktas som utbytbara och där kärlek inte ges någon plats. Sexualiteten frigörs inte utan trivialiseras. - Charlotta Levay

Jag kunde inte ha sagt det mycket bättre själv. Läs även gärna Kristina Lindquist (Tidningen Arbetaren) högst tveksamma försvar för 68-generationens sexuella revulotion.

När ska vänstern inse att personlig moral handlar om den känsla av frihet som kommer av att kunna lägga band på sig?