I dag tänkte jag fortsätta på ett liknande tema som i går (när jag skrev om hetslagstiftningen). Jag har många gånger skrivit om myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) och att den borde läggas ner. Argumenten är snarlika de argument som jag framförde mot hetslagstiftningen, därav tematiseringen.
Kopplat till diskussionen om DO ligger självklart även diskussionen om diskrimineringslagstiftningen i stort. Nedanstående kommer därför handla om båda fenomenen.
För att någon ska kunna anses vara diskriminerad måste man först bestämma sig för vem och under vilka premisser som den personen har rätt att känna sig diskriminerad. Det leder till att syftet (allas lika värde) med en diskrimineringslagstiftning motverkas redan i inledningsskedet. Allt som oftast gör man nämligen gällande att alla grupper inte har samma rätt att känna sig diskriminerade.
Själva lagstiftningen som sådan ställer alltså människor mot varandra, trots att huvudsyftet är det motsatta.
Men är det då inte rimligt att behandla alla lika? Jo, självklart. För det offentliga är det dessutom högst önskvärt. Statliga myndigheter och andra offentliga institutioner ska inte ägna sig åt varken vänskapskorruption eller olika former av så kallad positiv särbehandling.
Målet måste dock vara att alla behandlas utifrån samma premisser. Då ska inte etnicitet, kön eller sexuell läggning vara en fråga. Om människor i någon situation ändå skulle känna sig förfördelad bör det kunna lösas i någon form av civilrättslig process där det faktiskt ligger på den "drabbade" att bevisa att någon annan fått oskäliga fördelar (i fråga om till exempel kompetens). I dag är det i stället den anklagade som måste bevisa att det inte har förekommit någon diskriminering.
Men privatpersoner då? Som jag ser det kan en privatperson, förening eller ett privat företag aldrig åläggas samma krav på opartiskhet som det offentliga. Som privatperson eller företagare bestämmer jag dessutom helt själv om det jag äger. Jag bör således ha rätt att "diskriminera" vem jag vill, av vilken orsak jag vill.
Få skulle hävda att IOGT-NTO diskriminerar någon när de ställer nykterhetskrav på sina medlemmar. På samma sätt tycker få att det är ett problem att diverse föreningar för etniska grupper inte tillåter andra etniska grupper som medlemmar. Listan över "diskriminering" som de flesta inte har några problem med kan göras lång.
Frågan om vad som faktiskt är diskriminering blir således högst godtycklig och är ytterst en politisk fråga eftersom det är politiken som har bestämt vilka grupper som har rätt att känna sig just diskriminerade just nu.
Som tillägg till diskussionen kan även sägas att grupper svårligen kan besitta rättigheter eftersom dessa först och främst följer med individen. Grupper är aldrig enhetliga och homogena, och individer kan aldrig endast ses som representanter för ett kollektiv som är mer eller mindre tydligt definierat.
Lagstiftning bör således vara neutral, samtidigt som privatpersoner, föreningar och företag bör ha rätt att själva avgöra under vilka premisser de ordnar sina liv och verksamheter. För den som av någon anledning känner sig kränkt finns det en rad juridiska möjligheter vid sidan om de existerande diskrimineringslagarna.
Visar inlägg med etikett diskriminering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett diskriminering. Visa alla inlägg
tisdag 4 september 2012
måndag 3 september 2012
Hets mot hets
Under helgens pass med Svenska Nyhetsbyråns skribentskola tillbringade vi nästan fem timmar med att prata om pressetik. En viktig del i den diskussionen handlade om de regleringar som Tryckfrihetsförordningen lägger på det tryckta ordet. Det fick mig att, som så ofta annars verkar det som, tänka på fenomenet hets mot folkgrupp. Den här gången var det dock inte särskilt långsökt eftersom lagen om hets mot folkgrupp står med i Tryckfrihetsförordningen.
Regleringen om hets mot folkgrupp handlar om att man i uttalande eller i meddelande som sprids inte får "hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning."
Ovanstående är i mina ögon problematiskt på flera sätt. Till att börja med är regleringen redan i sin ursprungliga formulering tvivelaktig eftersom den motarbetar sitt eget syfte, i alla fall om man anser att syftet med lagar är att alla ska behandlas likvärdigt och objektivt.
Här pekar nämligen lagen om hets mot folkgrupp ut vissa grupper som mer skyddsvärda än andra. Lagen gör således skillnad på olika grupper i samhället och säger att det är värre att hetsa mot vissa men inte mot andra. Den är således inte neutral och objektiv.
(Något som för övrigt gäller lagen om hatbrott också.)
En annan kritik som bör framföras mot lagen i fråga är att den inte reglerar något som inte redan regleras i förbuden mot olaga hot och förtal. Förutsatt att man önskar se en neutral lagstiftning vill säga. Något som borde vara eftersträvansvärt för de flesta.
En rimlig rättsstat bör således inte skapa särregleringar för vissa grupper. Om man anser att alla är lika mycket värda kan man inte ha en lagstiftning som ger den som hotar homosexuella ett hårdare straff än den som hotar till exempel hundägare (eller vilken grupp man nu inte gillar). Olaga hot är olaga hot.
Nu kom jag dessutom på ett annat problem med lagen. Att ha en lag som stadgar att jag, som del av en förment homogen grupp, kan åtala någon (trots att jag inte varit närvarande vid det påstådda brottet) är att grovt åsidosätta individen i rättsstaten.
Se där, ytterligare ett argument mot en dålig lag.
Regleringen om hets mot folkgrupp handlar om att man i uttalande eller i meddelande som sprids inte får "hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning."
Ovanstående är i mina ögon problematiskt på flera sätt. Till att börja med är regleringen redan i sin ursprungliga formulering tvivelaktig eftersom den motarbetar sitt eget syfte, i alla fall om man anser att syftet med lagar är att alla ska behandlas likvärdigt och objektivt.
Här pekar nämligen lagen om hets mot folkgrupp ut vissa grupper som mer skyddsvärda än andra. Lagen gör således skillnad på olika grupper i samhället och säger att det är värre att hetsa mot vissa men inte mot andra. Den är således inte neutral och objektiv.
(Något som för övrigt gäller lagen om hatbrott också.)
En annan kritik som bör framföras mot lagen i fråga är att den inte reglerar något som inte redan regleras i förbuden mot olaga hot och förtal. Förutsatt att man önskar se en neutral lagstiftning vill säga. Något som borde vara eftersträvansvärt för de flesta.
En rimlig rättsstat bör således inte skapa särregleringar för vissa grupper. Om man anser att alla är lika mycket värda kan man inte ha en lagstiftning som ger den som hotar homosexuella ett hårdare straff än den som hotar till exempel hundägare (eller vilken grupp man nu inte gillar). Olaga hot är olaga hot.
Nu kom jag dessutom på ett annat problem med lagen. Att ha en lag som stadgar att jag, som del av en förment homogen grupp, kan åtala någon (trots att jag inte varit närvarande vid det påstådda brottet) är att grovt åsidosätta individen i rättsstaten.
Se där, ytterligare ett argument mot en dålig lag.
onsdag 27 juni 2012
Rätten att neka vem man vill
Jag har som privatperson rätt att neka andra människor tillträde till mitt hem. Det står mig dessutom helt fritt att välja utifrån vilka premisser jag nekar vissa individer att stiga in i min farstu. Kanske säger jag nej till en representant för Jehovas Vittnen, kanske nekar jag en känd bråkstake från att komma in på min fest.
Ovanstående exempel är fullt legitima och ingen skulle kunna ifrågasätta dem rent juridiskt. Om jag som butiksägare nekar någon tillträde till min butik riskerar jag i stället, i värsta fall, åtal för diskriminering. I andra fall riskerar jag olägenheter utan att ha några egentliga befogenheter att neka personer som med stor sannolikhet planerar att snatta.
"Butiksägare kan utfärda besöksförbud i dag, men om snattaren struntar i det är det inte mycket butiksägaren kan göra utöver att vägra personen att få köpa varor." -DN
Sedan Högsta Domstolen 1995 stadgade att man inte kan kalla det olaga intrång att under öppettider befinna sig i en lokal som var öppen för allmänheten har butiksägare inte kunnat gjort så mycket mer för att förhindra snatteri än att vänta på att ta folk på bar gärning.
Är det här verkligen ett rimligt förhållningssätt? Att jag som butiksägare inte har rätt att avgöra vem som får tillträde till min butik? Som ni kanske förstår så tycker inte jag det.
En butik är inte en offentlig och allmän inrättning. Det är någons arbetsplats och dess syfte är att tillhandahålla varor åt de kunder som väljer att frekventera butiken. Ingen skulle ha några synpunkter på att en bilverkstad nekar någon som stulit navkapslar tidigare tillträde. Varför ska inte en butiksägare kunna göra samma sak?
Ovanstående exempel är fullt legitima och ingen skulle kunna ifrågasätta dem rent juridiskt. Om jag som butiksägare nekar någon tillträde till min butik riskerar jag i stället, i värsta fall, åtal för diskriminering. I andra fall riskerar jag olägenheter utan att ha några egentliga befogenheter att neka personer som med stor sannolikhet planerar att snatta.
"Butiksägare kan utfärda besöksförbud i dag, men om snattaren struntar i det är det inte mycket butiksägaren kan göra utöver att vägra personen att få köpa varor." -DN
Sedan Högsta Domstolen 1995 stadgade att man inte kan kalla det olaga intrång att under öppettider befinna sig i en lokal som var öppen för allmänheten har butiksägare inte kunnat gjort så mycket mer för att förhindra snatteri än att vänta på att ta folk på bar gärning.
Är det här verkligen ett rimligt förhållningssätt? Att jag som butiksägare inte har rätt att avgöra vem som får tillträde till min butik? Som ni kanske förstår så tycker inte jag det.
En butik är inte en offentlig och allmän inrättning. Det är någons arbetsplats och dess syfte är att tillhandahålla varor åt de kunder som väljer att frekventera butiken. Ingen skulle ha några synpunkter på att en bilverkstad nekar någon som stulit navkapslar tidigare tillträde. Varför ska inte en butiksägare kunna göra samma sak?
onsdag 20 juni 2012
Shachar, diskriminering och DO
Ok, här kommer mina tankar kring Nathan Shachars debattartikel i dagens DN.
Jag anser att DO bör läggas ner, då deras verksamhet per definition kräver att man pekar ut vissa grupper som diskriminerade. Något som kräver att man för statistik över vilka som har rätt att känna sig diskriminerade, vilket leder till en ond cirkel.
Därav bör vi inte heller föra statistik över t.ex. etniska grupper, då det är irrelevant i en nation bestående av individer. Var man är född är rimligtvis den information som över huvudtaget kan vara intressant. Utöver det är var och en ansvarig för sina handlingar.
Och registrering hjälper definitivt inte till i kampen mot rasism. Den cementerar eventuell tillhörighet (sann eller påstådd) samt pekar ut olika grupper som mer eller mindre skyddsvärda. Något som staten inte bör bidra till genom etnisk registrering av människor.
Nåt sådant tänker jag just nu i alla fall.
Jag anser att DO bör läggas ner, då deras verksamhet per definition kräver att man pekar ut vissa grupper som diskriminerade. Något som kräver att man för statistik över vilka som har rätt att känna sig diskriminerade, vilket leder till en ond cirkel.
Därav bör vi inte heller föra statistik över t.ex. etniska grupper, då det är irrelevant i en nation bestående av individer. Var man är född är rimligtvis den information som över huvudtaget kan vara intressant. Utöver det är var och en ansvarig för sina handlingar.
Och registrering hjälper definitivt inte till i kampen mot rasism. Den cementerar eventuell tillhörighet (sann eller påstådd) samt pekar ut olika grupper som mer eller mindre skyddsvärda. Något som staten inte bör bidra till genom etnisk registrering av människor.
Nåt sådant tänker jag just nu i alla fall.
fredag 1 juni 2012
Diskriminering eller stelbent arbetsmarknad
I Sverige är arbetslösheten bland utrikes födda högre än bland inrikes födda, något som statsminister Fredrik Reinfeldt har fått löpa gatlopp för att ha påpekat.
Jag vill därför tipsa om en mycket bra text av Peter Santesson där han visar att förklaringen inte först och främst står att finna i en systematisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden (något som statsministerns belackare gärna hävdar) utan i arbetsmarknadens funktionssätt. Något även Borås Tidning skriver om på ledarplats.
Jag förnekar inte att det finns diskriminering i det svenska samhället. Det vore både naivt och världsfrånvänt. Men att det skulle vara den främsta förklaringen till den höga arbetslösheten bland utrikes födda är helt enkelt orimligt.
Utan rätt analys kan vi aldrig komma till rätta med de problem som svensk arbetsmarknad tampas med. Det betyder att även vänstern måste börja fundera på om det inte finns något i systemet som gör att människor hamnar utanför. Först då kan vi börja agera konstruktivt för att sänka trösklar och avlägsna hinder in på den svenska arbetsmarknaden.
Jag vill därför tipsa om en mycket bra text av Peter Santesson där han visar att förklaringen inte först och främst står att finna i en systematisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden (något som statsministerns belackare gärna hävdar) utan i arbetsmarknadens funktionssätt. Något även Borås Tidning skriver om på ledarplats.
Jag förnekar inte att det finns diskriminering i det svenska samhället. Det vore både naivt och världsfrånvänt. Men att det skulle vara den främsta förklaringen till den höga arbetslösheten bland utrikes födda är helt enkelt orimligt.
Utan rätt analys kan vi aldrig komma till rätta med de problem som svensk arbetsmarknad tampas med. Det betyder att även vänstern måste börja fundera på om det inte finns något i systemet som gör att människor hamnar utanför. Först då kan vi börja agera konstruktivt för att sänka trösklar och avlägsna hinder in på den svenska arbetsmarknaden.
fredag 11 februari 2011
Inte två utan inte nån
Nej, vi behöver inte två diskrimineringsombudsmän. Den vi har behöver läggas ner.
Har jag skrivit om det förut? Ja, det har; här, här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, DO, politik.
Har jag skrivit om det förut? Ja, det har; här, här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, DO, politik.
tisdag 1 februari 2011
Dagens bästa nyhet
tisdag 25 januari 2011
Lägg ner DO
Mången gång har jag skrivit om myndigheten DO:s varande (här, här och här till exempel). Den återkommande läsaren vet att jag helst av allt skulle vilja avveckla Katri Linnas fögderi.
I dag får jag understöd av de två författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt, som dessutom sätter fokus på ett av de stora problemen med svensk diskrimineringslagstiftning:
I DO:s tolkning av världen verkar alla dessa anmälare ha rätt. Förekomsten av diskriminering ska utgå från den enskildes upplevelser och diskriminering råder tills dess att den ”anklagade” har bevisat motsatsen. Tvärtom den ordning som gäller inom straffrätten, där man är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.
Jag säger; tack för det.
SvD, D, JI, AB.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, politik.
I dag får jag understöd av de två författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt, som dessutom sätter fokus på ett av de stora problemen med svensk diskrimineringslagstiftning:
I DO:s tolkning av världen verkar alla dessa anmälare ha rätt. Förekomsten av diskriminering ska utgå från den enskildes upplevelser och diskriminering råder tills dess att den ”anklagade” har bevisat motsatsen. Tvärtom den ordning som gäller inom straffrätten, där man är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.
Jag säger; tack för det.
SvD, D, JI, AB.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, politik.
onsdag 19 januari 2011
Rätten att diskriminera
I dag skriver Nonicoclolasos mycket bra om företags rätt att diskriminera om de så vill. Motsättning står nämligen inte mellan att förespråka till exempel rasism eller inte, utan mellan att förespråka äganderätt framför tvångsåtgärder.
Det finns heller ingen motsättning mellan att förespråka allas rätt att diskriminera å ena sidan, och alla lika värde å andra sidan. Jag kan nämligen fullt ut förakta någon som stänger ute en person från till exempel en anställning med anledning av dennes etnicitet.
Det betyder dock inte att jag vill tvinga någon att anställa någon som de inte vill anställa. Oavsett vilket orsaken är.
Tyvärr verkar inte diskrimineringslagstiftningsförespråkare tro att människor är kapabla att låta bli att diskriminera om det inte finns lagar som uttryckligen förbjuder det. Det tror emellertid jag.
De flesta vill inte utestänga andra på grund av kön/etnicitet/läggning etc, och de skulle dessutom antagligen bojkotta aktörer eller företag som gjorde det. Därför är det i stor utsträckning ett självreglerande problem. Om det nu är ett problem över huvudtaget?
Bör äganderätten, och tolkningsföreträdet inom den egna organisationen, gå före alla andras eventuella rätt till anställning/tillträde/tillgång i/till någon annans organisation/företag? Ja, rimligtvis. Nonicoclolasos argumenterar dock bättre än jag, så läs hans inlägg också.
SvD, D, KT, BBC.
MS, H-HBT.
Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, politik, DO, svenska kyrkan.
Det finns heller ingen motsättning mellan att förespråka allas rätt att diskriminera å ena sidan, och alla lika värde å andra sidan. Jag kan nämligen fullt ut förakta någon som stänger ute en person från till exempel en anställning med anledning av dennes etnicitet.
Det betyder dock inte att jag vill tvinga någon att anställa någon som de inte vill anställa. Oavsett vilket orsaken är.
Tyvärr verkar inte diskrimineringslagstiftningsförespråkare tro att människor är kapabla att låta bli att diskriminera om det inte finns lagar som uttryckligen förbjuder det. Det tror emellertid jag.
De flesta vill inte utestänga andra på grund av kön/etnicitet/läggning etc, och de skulle dessutom antagligen bojkotta aktörer eller företag som gjorde det. Därför är det i stor utsträckning ett självreglerande problem. Om det nu är ett problem över huvudtaget?
Bör äganderätten, och tolkningsföreträdet inom den egna organisationen, gå före alla andras eventuella rätt till anställning/tillträde/tillgång i/till någon annans organisation/företag? Ja, rimligtvis. Nonicoclolasos argumenterar dock bättre än jag, så läs hans inlägg också.
SvD, D, KT, BBC.
MS, H-HBT.
Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, politik, DO, svenska kyrkan.
fredag 3 december 2010
Likt Cato säger jag...
...För övrigt anser jag att DO bör läggas ner.
DN, DE.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, politik, diskriminering.
DN, DE.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, politik, diskriminering.
måndag 22 november 2010
Behövs DO?
Maria leissner är upprörd. Hon tycker inte att Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar tillräckligt snabbt. Själv är jag lite upprörd över att DO över huvudtaget existerar.
I Sverige nöjer vi oss nämligen inte med den traditionella lagstiftningen kring förtal och olaga hot. Lagstiftning som är fullt rimlig och legitim.
Vi har nämligen lagt till en diskrimineringslagstiftning som helt och hållet bygger på att staten tvingas göra det som man säger sig vilja motverka, det vill säga dela in människor i kategorier. För att avgöra om någon är diskriminerad måste man nämligen kategorisera vem som eventuellt har rätt att känna sig diskriminerad.
Har du tur tillhör du en grupp som har rätt att känna sig diskriminerad, har du otur har du det inte.
Precis lika dumt som diskrimineringslagstiftning är lagen om hatbrott. Inte nog med att den också gör skillnad på människor, den stadgar dessutom att en viss typ av misshandel av någon anledning skulle vara värre. Som om slag och sparkar inte gjorde lika ont på alla.
Nej, i Sverige är det olagligt att hota, förtala och misshandla. Det borde räcka. Vi behöver inte lagstiftning som även delar in människor och rangordnar dem utifrån deras förmenta ställning i samhället. Det är att redan från början motverka sitt eget syfte. Dessutom tror jag att det skapar en märklig syn på vad lagstiftning egentligen är till för.
TV4, DN1, DN2, MS.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Maria Leissner, politik.
I Sverige nöjer vi oss nämligen inte med den traditionella lagstiftningen kring förtal och olaga hot. Lagstiftning som är fullt rimlig och legitim.
Vi har nämligen lagt till en diskrimineringslagstiftning som helt och hållet bygger på att staten tvingas göra det som man säger sig vilja motverka, det vill säga dela in människor i kategorier. För att avgöra om någon är diskriminerad måste man nämligen kategorisera vem som eventuellt har rätt att känna sig diskriminerad.
Har du tur tillhör du en grupp som har rätt att känna sig diskriminerad, har du otur har du det inte.
Precis lika dumt som diskrimineringslagstiftning är lagen om hatbrott. Inte nog med att den också gör skillnad på människor, den stadgar dessutom att en viss typ av misshandel av någon anledning skulle vara värre. Som om slag och sparkar inte gjorde lika ont på alla.
Nej, i Sverige är det olagligt att hota, förtala och misshandla. Det borde räcka. Vi behöver inte lagstiftning som även delar in människor och rangordnar dem utifrån deras förmenta ställning i samhället. Det är att redan från början motverka sitt eget syfte. Dessutom tror jag att det skapar en märklig syn på vad lagstiftning egentligen är till för.
TV4, DN1, DN2, MS.
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Maria Leissner, politik.
söndag 4 juli 2010
Allmänintresse vs. särintresse pt.II
Ett annat positivt inslag i DN i dag är Hanne Kjöllers artikel om David Lega. David är bekant för de flesta som elithandikappsimmare och föreläsare men just nu kandiderar han även till riksdagen för Kd. Och det räcker att läsa följande citat ur Hannes artikel för att man ska gilla David:
– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.
– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.
...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.
Läs även andra bloggares åsikter om David Lega, Hanne Kjöller, dn, diskriminering
– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.
– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.
...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.
Läs även andra bloggares åsikter om David Lega, Hanne Kjöller, dn, diskriminering
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)