I dag skriver Nonicoclolasos mycket bra om företags rätt att diskriminera om de så vill. Motsättning står nämligen inte mellan att förespråka till exempel rasism eller inte, utan mellan att förespråka äganderätt framför tvångsåtgärder.
Det finns heller ingen motsättning mellan att förespråka allas rätt att diskriminera å ena sidan, och alla lika värde å andra sidan. Jag kan nämligen fullt ut förakta någon som stänger ute en person från till exempel en anställning med anledning av dennes etnicitet.
Det betyder dock inte att jag vill tvinga någon att anställa någon som de inte vill anställa. Oavsett vilket orsaken är.
Tyvärr verkar inte diskrimineringslagstiftningsförespråkare tro att människor är kapabla att låta bli att diskriminera om det inte finns lagar som uttryckligen förbjuder det. Det tror emellertid jag.
De flesta vill inte utestänga andra på grund av kön/etnicitet/läggning etc, och de skulle dessutom antagligen bojkotta aktörer eller företag som gjorde det. Därför är det i stor utsträckning ett självreglerande problem. Om det nu är ett problem över huvudtaget?
Bör äganderätten, och tolkningsföreträdet inom den egna organisationen, gå före alla andras eventuella rätt till anställning/tillträde/tillgång i/till någon annans organisation/företag? Ja, rimligtvis. Nonicoclolasos argumenterar dock bättre än jag, så läs hans inlägg också.
SvD, D, KT, BBC.
MS, H-HBT.
Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, politik, DO, svenska kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar