Enligt en SIFO-undersökning vill en stor del av respondenterna veta om en dömd pedofil bor i närområdet. Undersökningen är föranledd av att Uppdrag Granskning i ett repportage berättar "om hur den rättpsykiatriska kliniken i Sundsvall hjälpte en dömd pedofil att skaffa en egen lägenhet och bygga upp ett nytt liv utanför kliniken".
I USA finns det register för dömda sexförbrytare, åtminstone i vissa delstater. Svårigheten med dylika register är emellertid att allt från högt till lågt finns med, samt att de inte tar hänsyn till om personen ifråga gjort bot och bättring efter avtjänat fängelsestraff.
Jag har därför svårt att se hur man kan motivera ett register av sådan art. Det torde dessutom vara svårt integritetskränkande att upptas i sådant register för en person som avtjänat sitt straff och fullt ut återanpassat sitt beteende till samhället i övrigt.
Jag tror att det är bättre att börja med att inte låta personer på rättspsyk få allt för frikostiga permissioner. Och definitivt inte låta dem bygga upp parallella liv utanför murarna. Med klinikens hjälp dessutom.
Exp, DN, SvD, SVT1, SVT2, SVT3, GP, Radikalen.
Läs även andra bloggares åsikter om vård, psykiatri, pedofili, brott.
2 kommentarer:
Jag har mycket lätt att motivera ett sådant register. Att han avtjänat sitt straff betyder inte att det som tagits från offret ersatts. Det är inte bilstöld eller skadegörelse det handlar om. Vill föräldrar veta vem dom bör hålla ett extra öga på, ska dom ha rätt att göra det.
"Bot och bättring" är, när det gäller pedofili, en illusion som inte lever längre än till dagen för återfallet. En sexuell dragning försvinner inte med ett slag på fingrarna. Sexuell lust kan hållas nere på medicinsk väg (till behandlingen avslutas), men dragningen "botar" du inte... och det har varit allmänt accepterat i över 20 år. Behandling idag fokuserar därför på att 'motverka beteende'. Anses effektivt med en återfallsrisk på 2,9 procent under en uppföljningsperiod på 5 år (Wikipedia). Men vilken förälder har svårt att motivera något som kan hjälpa dom att inte behöva se sitt barn bli bidrag till dom där 2,9 procenten?
En låg procent är inget att vara nöjd med om den kan göras lägre när det gäller brott av den här typen. Ett offer kan inte ersättas med skadestånd. Vetskapen om att förövaren sitter inlåst är en klen tröst. Spåren det sätter hos offret kommer även att sitta kvar långt efter att han kommit ut igen. "Avtjänat straff" här gäller bara i lagens mening... men betyder ingenting för den som drabbas. Kan ett så enkelt sätt som 'hjälp till försiktighet' bidra till att minska den där procenten ytterligare är det i det närmaste ett brott att låta 'integritetskränkande' vara i vägen... när det är allmänt känt att den dom släpper ut inte är botad och trots att dom vet vad dom där procenten representerar.
Siffran kan tyckas låg. Men den finns där och vissa kommer att lida länge av att ha bidragit till den. Ingen ska behöva riskera att göra det om det kan undvikas.
Som sagt blogginlägget nämner så tar sällan sådana här register hänsyn till hur allvarligt brottet var.
Titta exempelvis på diskussionen på denna sidan:
http://www.reddit.com/r/IAmA/comments/f3901/iama_low_risk_sex_offender/
På sidan berättar en snubbe om att han är "forced to register as a sex offender FOR LIFE", för ett brott som beskrivs som "squeezing the butt of a girl who lied about her age".
För övrigt så brukar andra dömda alltid ha rätten att kunna återgå till ett normalt liv efter de avtjänat sitt straff. Det tycker jag även att de här äcklen ska ha.
Människor kan förändras.
Men självklart ska de här brottslingarna även få vård med hjälp av rättspsyk o.s.v. Och att vi håller de personer som inte kan förändras bakom lås och bom på ett eller annat sätt.
Skicka en kommentar