fredag 29 februari 2008

Kött

Tänk, det kan löna sig att sätta sig på tvären, EU häver nu delvis importförbudet på brasilianskt kött. Nästa steg borde vara att ta bort det helt och hållet.

torsdag 21 februari 2008

Kränkt, kränktare, kränktast

Zarembas artikelserie om Lärarhögskolan i Stockholm är nu avslutad och han har på ett föredömligt sätt gestaltat problemet med lagen om likabehandling av studenter i högskolan, diskrimineringsonbudsmännen samt både dessa fenomens implikationen i det svenska samhällslivet. Den socialdemokratiska offermentalitetet har här fått blomma ut i full blom. I en kommentar på Svenssons blogg tidigare i dag skrev jag att detta har resulterat i att människor tänker:

"Det är aldrig mitt fel, man kan alltid skylla ifrån sig… och framför allt, de som inte håller med mig har per definition fel och måste kväsas, med vilka medel som helst."

För är det någonting som queer/vänstern/kommunisterna ägnar sig åt så är det att smutskasta personer som inte tycker likadant, eller framför allt, som inte tycker "rätt". Lika mycket som jag avskyr dem, så avskyr de mig... skillnaden är dock att jag anser att de får tycka som de vill, så länge jag slipper. Ett förhållningssätt som inte existerar i samma utsträckning på vänsterkanten. Nej, de anser i stället att mina åsikter är kränkande... mycket märkligt.

Och nu använder de sig dess utom av högst tveksam lagstiftning för att driva sin sak. Lagstiftning som bygger på den högst tveksamma företeelsen delad bevisbörda. Vilket i princip innebär att den som känner sig kränkt inte behöver motbevisas på något sätt. Det är i stället den anklagade som måste bevisa att den inte agerat i syfte att kränka eller diskriminera. Vilket i mitt tycke är upp och nedvända världen.

Att känna sig kränkt kan inte betyda allt som det gör sken av att betyda i dagsläget. Vi behöver någon form av upprättelse av ordets sanna innebörd för att förhindra att det utvattnas totalt. Vi behöver människor som tar ansvar för sina handlingar och inte hela tiden hävdar att "det var någon annans fel". Som Zaremba skriver, i passagen om Ann Haberleins kommande bok.

I sin kommande bok "Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar" beskriver teologen Ann Haberlein kränktheten som en massflykt från vuxenheten. Hon ser allt fler skylla sina motgångar och felsteg på taskiga föräldrar, droger och rasistiska strukturer. Det är människor som vägrar ta konsekvenserna av sina egna handlingar, och som inte vill ta ansvar, menar hon.

Vad vi behöver är helt enkelt vuxna människor.

måndag 18 februari 2008

Shai Hulud

A profound hatred of man

If these hands would only kill, They’d cleanse the world with its own blood.
They’d cleanse the world, if these hands would only kill.
These hands should cleanse your soul of the lust and greed of this world.

And they call me a fool, as they do so well.
Destroy the morality none have known for so long if ever at all.

And I would lay down my life to birth a new generation of a righteous culture.
To a people I could proudly love and cherish,

For that’s all I’ve ever asked for and been deprived of.
Not a tear for those of flesh.
Not a stayed hand for a world that prostitutes itself.
Not a minute more of degeneration.

Words cannot express my disappointment.
Words cannot express my disapproval.

So I hate. I hate a world that is capable of triumph.
But do I stand idly by and let the world disintegrate?

This world will pass away, and my emotions with it.
Why should I strive for acceptance and peace of mind?

A profound hatred of man.

Zaremba

Maciej Zaremba har nyligen påbörjat vad som troligen kommer att bli en mycket bra artikelserie om Lärarhögskolan. Zaremba pekar på en massa orimligheter i lagen om likabehandling av studenter i högskolan samt dess tillämpning (plus en massa orimligheter i människors agerande).

Det är sorligt att se att vissa människor, i stället för att inse att de antingen faktiskt inte har vad som krävs för högskolestudier, eller helt enkelt känner sig förfördelade på något sätt, anmäler lärare och skolor för diskriminering och kränkning och jag vet inte vad. Dumheter är vad det är.

Vad som också är dumheter är att DO och de övriga ombudsmännen (som nu äntligen ska bli en) aktivt propagerar för att människor ska känna sig kränkta och anmäla sina banemän. Är det verkligen vad svenska myndigheter ska använda våra skattepengar till?

Det kommer säkert att finnas anledning att återkomma till Zarembas artikelserie. Tills dess föreslår jag att ni läser den!

måndag 11 februari 2008

IOGT-NTO och Åke Green

Jag vet att det börjar vara gamla nyheter nu men jag känner ändå att jag vill kommentera det faktum att IOGT-NTO uteslutit Åke Green. Man gör det under förevändningen att Greens åsikter om homosexuella inte är förenliga med organisationens grundsyn. Och jag som trodde att IOGT-NTO var en nykterhetsorganisation...

Jag kan förstå att man inte tycker att Åke Greens uttalande var smakfullt eller ens trevligt. Men ingenstans har Green uttalat sig mot alla människors lika värde. IOGT-NTO:s agerande är därför både märkligt och ett skott i foten. Enligt tidningen Dagen har IOGT-NTO förlorat ca 1000 medlemmar sedan Greens uteslutning, troligtvis främst pingtsvänner som känner sig utestängda av organisations agerande.

IOGT-NTO har ökat sitt medlemsantal med ca 20000 personer de senaste åren. En stor del av dessa är muslimer, en grupp som man aktivt har velat värva eftersom de av hävd redan är nykterister. Vad dessa anser om homosexualitet har man nog emellertid inte tänkt över så noga. Om många frikyrkliga nu går ur, vad säger att muslimerna inte också gör det?

Som jag ser det så behöver IOGT-NTO tänka över sitt agerande och på något sätt mota Olle i grind, annars kommer medlemsraset bli mer än märkbart.

Läs mer om vad som hänt här:

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=668&Itemid=34
http://sr.se/cgi-bin/uppland/nyheter/artikel.asp?Artikel=1872872
http://www.sandaren.com/se/medlemsras_fran_iogt-nto_efter_ake_greens_uteslutning_0_4246.news.aspx

Martin Luther

"Arbete befordrar hälsa och välstånd och hindrar månget tillfälle till synd".

Tänk på det!

måndag 4 februari 2008

Trygghetsnarkomani

Jag har skrivit om det tidigare men en under-streckare i SvD uppmärksammade mig på fenomenet igen. Varför är vi så rädda? Varför söker vi så infantilt efter en förment "trygghet"? Susanne skriver:

Minns ni allt väsen om millenniebuggen? Alla datorer skulle bryta samman. Systemet var på väg att kollapsa. Bankomaterna skulle upphöra att fungera. Vi var i händerna på dataexperter som skulle omprogrammera hela rasket. Men ingenting hände. Bankomaterna fungerade som vanligt. Larmrapporter är osanna därför att de framställer hoten som oproportionerliga i förhållande till konsekvenserna. Minns ni larmen om sars? Ebola­viruset? Fågelinfluensan? Galna ko-sjukan? Det är larmrapporter som betydde mycket när de kom, men som i dag har bleknat till förmån för andra. I dag är det klimathoten som präglar de dystopiska framtidsföreställningarna.
[...]
Ett sådant samhälle kan hamna i en spiral av misstänksamhet, tillitskris och obenägenhet till förändring. Med det goda ändamålet att reducera faror och risker i ett välfärdssamhälle, har vi i verkligheten ökat dem. En förklaring är att vi vill förebygga farorna men stirrar oss blinda på skadeverkningarna, utan att ta tillräcklig hänsyn till situationers förtjänster såsom frihet och enskilt ansvarstagande.

Min tolkning, som Susanne också går in på, är att dagens moderna människa i stor utsträckning saknar både sammanhang och tro. Vi förstår inte varför vi är här, men vi är livrädda för att dö. En kombination som minst sagt är förödande för vår upplevda känsla av trygghet.