Jimmie Åkesson varnar för islamistisk extremism, den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud varnar för kristen extremism och cheferna på Utbildningsradion varnar för nationell extremism.
Extremism verkar således vara det stora hotet mot svensk öppenhet den här veckan.
Men att anklaga alla muslimer för islamism utifrån en skälvmordsbombares agerande, eller att kategorisera Knutbyförsamlingen (som dessutom var en pingstförsamling från början) som extrem utifrån Helge Fossmos vanföreställningar är väl ungefär lika konstruktivt eller rimligt som att hävda att den nationella rörelsen skulle vara samordnad.
Människor är inte enbart sin kollektiva tillhörighet, ska det vara så svårt att förstå? Vi är alla individer och vi ska därför stå till svars för vårt agerande som individer. Påtvingad kollektivisering i sig leder dessutom till det "vi och dom"-tänkande som alla är så fruktansvärt rädda för.
Kanske är det er vilja att klumpa ihop människor som skapar dikotomin ifråga?
Att regeringen (via SÄPO etc.) faktiskt försöker kartlägga alla allehanda galningar, oaktat schattering, känns därför ganska tryggt.
DN1, SVT1, DN2, DN3, DN4, DN5, AB, Exp1, Exp2, SvD, SVT2, SVT3, ELJ, LH.
Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, extremism, politik, SD, socialdemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar