Så kom då svaret som alla väntat på. Diskrimineringsombudsman (DO) Katri Linna kunde efter två år konstatera att ett förbud mot niqab strider mot diskrimineringslagstiftningen. Som ett svar på posten gick därför Folkpartiet ut och krävde lagstiftat förbud mot heltäckande kläder i skolmiljöer.
Jag har dock en bättre lösning:
Avskaffa DO samt all diskrimineringslagstiftning, så är saken ur världen.
För självklart ska arbetsgivare få upprätta de klädkoder som de själva vill. Och folk ska få klä sig i vad de vill.
Det sistnämnda betyder dock inte att man kommer passa in överallt. Och det måste rimligtvis vara ett eget val.
Så väl av personen som väljer vad den har på sig, som företaget (eller vad det nu kan vara) som inte anser att just den klädseln passar.
CC, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, AF1, AF2, TCO, AB1, AB2, DE, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ekot, ES, LE, HT, Exp.
Läs även andra bloggares åsikter om niqab, burka, kläder, Folkpartiet, DO.
8 kommentarer:
Jag instämmer i resonemanget kring att arbetsgivare bör tillåtas fatta egna beslut utan DO:s inblandning - vad gäller klädsel. Men vad gör vi när frågan inte bara gäller klädkoder; vad händer när Samuel blir av med jobbet på grund av sin sexuella läggning eller när Kim blir förflyttad p.g.a. sexuella trakasserier från en kollega? Den arbetsgivare som fattat beslutet om avsked/förflyttning kommer troligen inte att ompröva sitt beslut vid protest från berörde arbetstagaren. Behövs då inte en tredje part i dessa frågor eller förväntas den altruistiske medarbetaren resa sig och ta strid "för den goda sakens skull"?
Vore intressant att veta vad du har att säga om detta!
Vad man kan tillägga mer i ämnet utan att reta gallfeber på båda sidorna.
Då kan jag bara säga att förbud mot Niqab är deras fel; http://svtplay.se/v/2232998.....
Lina, jag skulle tro att t ex Thomas Sowell som jag rekommenderar varmt (t ex Race and Culture, Knowledge and Decisions) skulle svara ungefär så här:
I det korta loppet kan det verka som om "tillåten" diskriminering skulle vara mycket menligt för dem som blir diskriminerade. I det längre loppet spelar detta inte så stor roll. Eventuellt spelar det inte så stor roll över huvud taget, så länge lagen inte diskriminerar också utan bara marknadskrafter.
Antag att svarta, eller muslimska, eller lesbiska personer inte kan få jobb inom databranschen. Om det är så att diskrimineringen sker på felaktiga grunder (i det här fallet, fördomen att de inte kodar bra är felaktig) så skulle t ex MinDataFirma som anställer just dessa personer ha en otrolig konkurrensfördel.
Samtidigt som diskriminering kan kännas svinaktigt för individen innebär det en otrolig kostnadsbesparing att dra grupper över en kam. Fördomar är sätt att förenka världen. Utan skulle vi drabbas av "information overload".
T ex stod det ofta på 1800-talet i USA "no Irish". T ex visste arbetsgivare att man aldrig kunde sätta italienare och irländare i samma arbetslag för då började de slåss.
Den katolska kyrkan arbetade mycket hårt med att få irländarna att sluta supa skallen i bitar och slåss. De tog bort grunden för diskrimineringen istf att kräva "jobb till irländare". Med en ändrad kultur hos amerikanska irländare försvann också diskrimineringen.
Titta på denna om diskriminering:
http://www.youtube.com/watch?v=R1OOSKBR9O8
Denna är också intressant:
http://www.youtube.com/watch?v=OGvYqaxSPp4
Lina: Ja, jag förväntar mig att medarbetare som anser att något gått till på fel sätt faktiskt säger till. Att lagstifta om alla mellanmänskliga relationer torde inte vara en framkomlig väg. Och som Purpendicular skriver, det kanske är obehagligt för stunden (för den som eventuellt känner sig utsatt för diskriminering) men inte i det längre loppet.
Jag hävdar fortfarande att utpekandet av vilka grupper som är skyddsvärda framför andra är fel väg att gå. Det löser inte det eventuella problemet.
Purpendicular,
av ren nyfikenhet - hur fungerar denna positiva syn på diskriminering om det till exempel är så att diskriminering skapar självuppfyllande profetior? Ett väldigt enkelt, konkret exempel är ju mobbning, som ofta sänker den mobbades självkänsla så mycket att den till sist blir socialt dysfunktionell. Då blir det ju lite olustigt om man ska tillåta det, tänker jag mig spontant.
Jag betraktar inte mig själv som libertarian (det är vad Wikipedia beskriver Sowell som), men har inte heller stiftat bekantskap med tankegångarna så noggrant ännu.
Mattias,
Jag vet inte om denna syn kan sägas vara "positiv" vad gäller diskriminering, snarare är den väl realistisk. Det finns inget paradis på jorden och vi människor får göra så gått vi kan.
Diskriminering har i regel en grund, tyskar är grundliga, fransmän odisciplinerade etc. Försök komma fem minuter sent till ett möte i Schweiz till en jobbintervju så får du se en stereotyp om deras punktlighet bekräftad på ett mycket smärtsamt sett.
Det enda som fungerar i det långa loppet är att ändra verkligheten, inte etiketter. Min bror har ett läkarlexikon från 20-talet. Etiketterna på sinnesjuka låter som alla svordomar man hörde på skolgården. Varje gång man ändrar dessa etiketter följer svordomarna med.
Angående mobbning så är den traditionella definitionen av frihet ungefär "frånvaro av tvång från andra människor, bortsett från vad lagen föreskriver, lika för alla". Så mobbning är inte förenligt med ett fritt samhälle.
I ett fritt samhälle, om min son mobbas, avskedar jag som kund, som barnets förälder, lärarna som inte kan stoppa detta. Tycker jag inte om läroplanen, byter jag till en annan skola. Detta låter kanske "extremt" i svenska öron, men skolan, liksom vetenskap, är privata uppfinningar som staterna sedan lade beslag på.
Etiketterna för vad folk är är mycket konstiga. Själv tycker jag Thomas Sowell verkar vara en klassisk liberal, precis som Burke, Adam Smith, Tocqueville, Popper, Hayek, Reagan och Thatcher. Vissa av dessa kallas för "konservativa" vilket är mycket konstigt och förvillande då de alla i stort sett tycker samma saker. "Liberal" i USA är nu vänster. Folkpartiet har varit mycket inspirerat av J. S. Mill, men han avviker på centrala punkter från den klassiska liberalismen.
Om jag förstår saken rätt så är skillnaden mellan klassiska liberaler och libertarianer att de senare ser frihet som ett absolut värde. Klassiska liberaler uppskattar också frihet, men ser det mer som att en mycket stor grad av frihet är det av empirisk kunskap visat bästa sättet att organisera ett samhälle, ett samhälle där allt är en fråga om avvägningar, av kompromisser.
Har du inte läst den, så rekommenderas Hayek, The Constitution of Liberty å det varmaste. Frihetens grundvalar tror jag den heter på svenska. Hayek reder där ut en hel del av dessa begrepp.
DO:s klartecken för Niquab i skolan är ett sätt att tillrättavisa andra muslimers motstånd mot Niquab!
DO vet ju bättre...
http://svtplay.se/v/2181144/uppdrag_granskning/del_6_av_16__svart_polyester
Skicka en kommentar