För att befolkningen i ett land ska kunna öka krävs det en nativitet som är högre än 2.1. Ett generell trend som syns i västvärlden är emellertid att det föds färre barn än så.
Vi reproducerar således inte oss själva längre. Mycket beroende på att vi väntar allt längre med att skaffa vårt första barn. Vi hinner helt enkelt inte med att reproducera oss på samma sätt som tidigare.
I dag skriver DN:s ledarsida att det enda botemedlet mot den låga nativiteten i Europa är en mer utbyggd barnomsorg. De verkar dock helt omedvetna om att det inte verkar finnas något direkt samband mellan utbyggnaden av den offentlig barnomsorgen i Sverige och antalet födda barn.
(Snarare verkar det vara så att den äktenskapstrend som vi sett de senaste tio åren, som jag också skrev om på T&F i går, har påverkat barnafödandet mer.)
Och även om DN faktiskt tillstår att nativiteten är högre i USA, trots en mindre utbyggd offentlig barnomsorg, så hävdar de samtidigt att det inte går att få upp nativiteten i Europa utan offentliga förskolor.
Hur de bevisar det sambandet har jag dock svårt att se. Artikeln handlar snarare om att återge den svenska synen på vikten av offentlig barnomsorg, en syn som är tämligen samstämmig från det politiska etablissemanget.
Huruvida föräldrar faktiskt vill någonting annat frågas konstigt nog sällan i det offentliga samtalet.
Jag tycker dock att man ska ställa den frågan. Om det fanns andra valmöjligheter än bara institutionaliserad offentlig barnomsorg (som till exempel skatteavdrag, sambeskattning eller barnomsorgspeng) så tror jag att ganska många familjer skulle välja ett annat tillvägagångssätt.
Det verkar tyvärr inte som att vi är så jättemånga som är intresserade av att diskutera kring de alternativ som skulle kunna finnas.
Läs även andra bloggares åsikter om familj, Ekonomi, äktenskap, politik. ViS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar