Sverige har en ekonomi som av tradition bygger på stora företag. Dessa företag ägs i stor utsträckning av personer som betalar väldigt mycket i skatt. TT (och annan) media meddelande till exempel följande i går:
H&M:s huvudägare Stefan Persson betalade in mest skatt av alla svenskar under 2009, skriver Dagens Industri. Totalt betalade han in 880 miljoner kronor och slår därmed sitt rekord från 2008 på 797 miljoner kronor.
På andra plats kommer hans syster Liselott Tham, H&M:s nästa största ägare, med en slutskatt på drygt 152 miljoner kronor.
Landets hundra flitigaste skattebetalare bidrog under 2009 med drygt 5,3 miljarder kronor till statskassan.
Stefan Persson har alltså, som enskild individ, bidragit med mer pengar i skatt än vad de flesta av oss nog trodde var möjligt. Han bidrar dessutom, för egen maskin, med en ansenlig del av de 5,3 miljarder som de 100 "främsta" skattebetalarna betalade in under 2009.
I Dagens Industri kan man också läsa att Ingvar Kamprad numera är rikast i Schweiz. Synd bara att han en gång i tiden kände sig manad att lämna Sverige.
De individer i Sverige som försöker motverka rikedom, företagande och entreprenörskap kan ju fundera på vad som skulle hända om familjer som Perssons inte fanns.
En sak är säker... det skulle finnas mycket mindre att fördela.
NK, DI1, DI2, DI3, Exp.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik.
3 kommentarer:
Det svenska skattetrycket är mycket tveksamt, och har allt mindre legitimitet i en global värld där pengar blixtsnabbt kan flytta till andra skattehäraden än just det svenska. I mitt stilla sinne funderar jag allt oftare på om detta med progressiv beskattning är så vettigt egentligen, och vilken moralisk legitimitet systemet egentligen kan sägas ha.
Dels innebär denna beskattningsform att staten ogenerat tar från de som har kämpat i hela sitt liv för att komma någon vart (ekonomiskt), och ger till andra som kanske inte alltid kämpar maximalt livet igenom.
Dels tycks ett progressivt skattesystem tyvärr innebära att det s a s är fullt med möjligheter för staten att ständigt bygga in allsköns nya skatter, och höja redan befintliga avgifter, allt eftersom.
Dels tenderar ett progressivt skattesystem att döda intiativ och arbetslust, eftersom det bara går mer i skatt ju mer folk anstränger sig.
Om vi istället tog i med ett politiskt-ekonomiskt Alexandershugg, bytte skattesystem, införde platt beskattning, är jag naiv nog att tro att vi skulle åstadkomma mycket gott.
Sverige skulle med en sådan åtgärd få ett beskattningssystem som var enkelt och transparent.
Därutöver inbillar jag mig att det går att ta ut rejält med skatt även med platta skatter, bara vi bestämmer oss för en lite högre, "mer skandinavisk", nivå på skattesatsen i detta platta system.
Så vitt jag förstår, har Schweiz och många delstater i USA en skattesats på ca 40 procent.
USA och Schweiz torde vara att betrakta som civiliserade länder, och i enlighet med deras beprövade skattenivå skulle vi även i Sverige kunna ha (max) 40 procents beskattning, hur mycket vi än tjänar.
Detta innebar, att alla alltid visste hur mycket de skulle skatta oavsett inkomstnivå. Allt trixande med avdrag och smart skatteplanering skulle bli onödigt. I bästa fall skulle mer svarta och gråa zoner i samhällsekonomin bli allt mer vita i och med att folk såg att de faktiskt tjänade mer desto mer de arbetar.
Detta är alltså mitt förslag. Ut med progressiv beskattning. In med platt beskattning med ung 40 procentig skattenivå. Utvärdera denna modell efter ca tre år, och gör nödvändiga justeringar utan att återvända till progressiv beskattning. Fortsätt att ha målet att Sverige alltid ska erbjuda generell välfärd, utan att gå till excesser.
Mvh
På Per-Albins tid var skattetrycket 11-14% före kriget.
Det vore en bra moderat-devis att inte bara vara arbetarpartiet, men också gå tillbaka till det trygga samhället under Per-Albin.
Taiwan, Singapore och Hong Kong ligger på 12-13% skattetryck och FNs Human Development Index på 0.943-0.944 (mycket högt). Sverige, Norge och USA har endast 2-3% högre, så samma sak.
Om man instället för att titta på detaljer tar ett flygfoto av samhället så ger alltså den svenska välfärdsstaten ingenting. Vårt egalitära samhälle torde komma från den svenska kulturen och vara sekler äldre än 1932.
Jag skulle vilja se en massiv kvittning mellan avskaffade bidrag och sänkta skatter. Och ett avskaffande av den svenska familjepolitiken. Återinför sambeskattningen och sluta subventionera världens dyraste daghem.
Thomas och Purpendicular: Om vi kombinerar era förslag så tror jag att vi kan vara något på spåret ;)
Skicka en kommentar