Abortfrågan och Downs syndrom

I dag tänkte jag fortsätta på samma ämne som i går, det vill säga abort. Lika bra att ta tjuren vid hornen när man ändå håller på, eller hur?

I dag kommer det dock kopplas till Danmark och Downs Syndrom. Så inriktningen blir något annorlunda.

De frågor jag tänker ställa i dag kretsar kring vem avgör vem som har rätt att leva samt vem som avgör vad som är ett gott liv.

I Danmark har man sedan några år tillbaka en uttalad strategi som går ut på att minimera antalet barn födda med Downs syndrom. Genom Nupp-tester och fostervattensprov arbetar man målmedvetet med att sortera ut vissa barn redan på fosterstadiet.

Det här har lett till att det under 2008 endast föddes 21 barn med Downs syndrom i Danmark. Detta är dessutom någonting som man är uppenbart stolt över. Man talar till och med om succé.

I mina ögon är det här en mycket märklig syn på människor och mänskligt liv. Uppenbarligen måste man i Danmark anse att personer med Downs syndrom lever så miserabla och hemska liv att man måste göra dem "tjänsten" av att aldrig någonsin få födas.

Dessa danskar har uppenbarligen aldrig träffat Sofia Isaksson, eller Glada Hudikteatern... eller någon av de personer som bor på den gruppbostad där min mamma har arbetat sedan 1984.

Ja, de är absolut inte som merparten av oss andra. Men är deras liv verkligen så mycket mindre värda att de förtjänar att aborteras. Att det tas fram en strategi för att medvetet minska antalet?

Jag tycker (helt uppenbart) inte det.

Även i Sverige finns det ett samband mellan Nupp-test, fostervattensprov och antalet aborter av personer med Downs syndrom.

Men, för att återgå till mina frågor, vem är det som avgör vem som har rätt att leva... och vem avgör vad som är ett värdigt liv? Är det läkaren som säger att "det kommer bli så jobbigt för er", eller är det omgivningen som säger samma sak?

Och varför säger i så fall läkaren och omgivningen det? De flesta med barn med Downs syndrom som jag har kommit i kontakt med älskar sina barn över allting annat. Och varför skulle de inte göra det? Det är ju deras barn. Den extra kromosomen gör ingen skillnad.

Den stora frågan blir därför; tycker vi, som samhälle, att den här utvecklingen är önskvärd? Vilken blir i så fall nästa grupp som också ska sorteras bort?

Det är så lätt att hamna på ett sluttande plan, och där vill inte jag vara.

Dagen, Enim, AB.

Läs även andra bloggares åsikter om abort, politik, danmark, Nupp-test, fostervattensprov, downs syndrom.