Transsexualism igen

I dagens DN problematiserar Hanne Kjöller frågan om transsexualism och könsbyten. Jag tycker särskilt att hon resonerar väl kring rättighetsfrågan i debatten. För självklart kan det aldrig vara en mänsklig rättighet att skaffa barn.

Vissa kan och andra kan inte, och i det senare fallet har vi gemensamt kommit fram till att man under vissa omständigheter kan få samhällelig hjälp. Det betyder ingalunda att det är en rättighet.

Kjöller tar i sin artikel även upp medicinska komplikationer som jag inte kände till upp. Tydligen ökar risken för livmodercancer vid förhöjda testosteronvärden.

Ett viktigt medicinskt argument som kvinnor som opererar sig till män bör ta i beaktande. Och som den medicinska expertisen rimligtvis måste kunna ha någonting att kunna säga till om.

För som Kjöller skriver så kan den här frågan inte bara handla om vad ett antal aktivister tycker är ett idealtillstånd. Läkare är skyldiga att ta hänsyn till medicinska omständigheter som utsätter patienten för potentiell risk. Det gäller i alla lägen.

Något som får mig att tänka på det jag skrev i kommentarsfältet till mitt förra inlägg i samma fråga, nämligen att stora medicinska ingrepp som vi egentligen inte vet konsekvenserna av fullt ut kanske är bättre att låta bli.

Vi kan göra otroligt mycket med den medicinska vetenskapen i dag. Det betyder dock inte per automatik att vi bör göra allt som den medicinska vetenskapen anser är möjligt. I mina ögon handlar det om vilket samhälle vi vill ha, och vilken plats människan får i det samhället.

I en värld där kroppen ses som en föränderlig massa som kan manipuleras efter eget tycke riskerar människor att bli verktyg för vetenskapsmän och politiker som tror sig kunna skapa en bättre värld (eller "bättre" människor) genom medicinska ingrepp.

Jag vet att det låter dystopiskt men jag anser det vara svårt att argumentera emot att människan emellanåt har försökt/försöker med ovanstående (genom rasbiologi och nupp-tester för att nämna några exempel).

Frågan den medicinska vetenskapen alltid bör ställa sig blir därför, i mina ögon; vad öppnar vi i förlängningen för om vi gör det här?

Något som i vissa fall kan vara omöjligt att säga. I de lägena blir det desto viktigare att vara försiktig och i stället för att ta två steg framåt, kanske ta ett steg tillbaka.

Så vad har det här med transsexualism att göra?

Som jag ser det så handlar det om en försiktighetsprincip kring ingrepp som laborerar med människokroppen. Det ska alltid vara en sista utväg när alla andra valmöjligheter är uttömda.

Och när de väl görs så är det också rimligt att det finns ett tydligt regelverk som stipulerar under vilka omständigheter som samhället bidrar till ingreppet i fråga. Jag tycker fortfarande inte att det är särskilt konstigt.

Exp, GP, D, VI.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, cancer, dn, forskning, MR, Mänskliga rättigheter, politik, psykiatri, sjukvård, vård, Kön, Könsbyte.

Intersexuell idrott?

"Eller menar IOK kanske att vara lite manhaftig som kvinna är en sjukdom?"

Det skriver Claudio Tamburrini, docent i praktisk filosofi, i dagens DN. Som om intersexualism bara skulle innebära en så snäv (eller vag) definition av begreppet. Självklart är det så att det i idrottssammanhang spelar roll om utövaren är man eller kvinna.

Inom merparten av all idrott tävlar man könsuppdelat (just nu är ridsport den enda idrott som jag kan komma på där man inte gör det) och det finns naturliga, biologiska och fysiska skillnader till grund för det.

Män är starkare och presterar bättre inom så gott som alla idrotter (det finns dock garanterat undantag). Det räcker att titta på tv-sporten vilken kväll som helst för att konstatera det.

Vare sig idrottsmän som idrottskvinnor torde således vara särskilt intresserade av den blandning som Claudio verkar efterfråga. Jag tror dessutom att publiken skulle ha stora synpunkter eftersom det inom vissa idrotter skulle leda till att kvinnor inte når till elitnivå.

Nu handlar förvisso Claudios debattartikel om ett randfenomen som aldrig hade varit aktuellt för DN-debatt om det inte vore för att Caster Semenya ska springa på DN-galan i kväll.

Jag är övertygad om att män kommer att tävla mot män och kvinnor mot kvinnor inom en näst intill oöverskådlig framtid. Om inte Torbjörn Tännsjö får som han vill vill säga.

SvD1, SvD2, SvD3, AB, Exp, SMP.

Läs även andra bloggares åsikter om idrott, dn, Kön.

I trygghetsnarkomanernas land

- Posted using BlogPress from my iPhone

SD och DN-debatt

Betyder dagens DN-debatt att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna tagit steget in i det politiska finrummet? Och vad betyder i så fall det för den politiska debatten som helhet?

Många frågor väcks onekligen.

DN, SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om dn, politik, SD.

Tänk om det gick så lätt

Utifall ni inte redan har förstått det så...

...normerar monarkin [in oss] i konservatism, kristendom, könsroller, heterosexualitet, äktenskap och barnafödande
-Lena Andersson, DN 2010-12-04

Om det ändå vore så enkelt... att det räckte med lite monarki alltså.

Lena Andersson kan uppenbarligen inte ha tittat ut ur bubblan allt för mycket på sistone. Hon kan inte heller ha någon större kunskap om hur det ser ut i andra länder, länder som inte är monarkier.

Monarki leder lika lite till det som det hon är rädd för, som republiker gör det. Det är knappast statsskicket som avgör människors inställning, åsikter eller ställningstaganden i ett land.

Lena Andersson är en typisk proffstyckare (jag är visserligen också en proffstyckare men jag ligger lite vid sidan av den åsiktsmässiga mittfåran, om man säger så). Hon drar sig inte för att raljera med människors åsikter, och hon använder gärna kraftord för att få folk att förstå att de inte kan tycka som de gör.

Att människor i gemen gillar "konservatism, kristendom, könsroller, heterosexualitet, äktenskap och barnafödande", eller åtminstone de fyra sistnämnda, beror emellertid inte på kungahuset, vilket jag redan skrivit.

Det beror, tror jag, på något så enkelt som att merparten av alla människor faktiskt finner dessa saker vara eftersträvansvärda. Vilket också resulterar i att de flesta trots allt gifter sig och skaffar barn med någon av motsatt kön.

Jag gillar också ovanstående saker. Jag tänker dock inte, likt en propagerande myndighet, kräva att alla andra också ska gilla det.

Jag tänker i stället skriva om det här på bloggen, i förhoppning om att någon läser och håller med. Och jag kommer prata om det med den som är intresserad av att lyssna.

Det är så opinionsbildning ska gå till... från individ till individ. Och den ska handla om att övertyga med argument, inte svartlistning och dumförklaring. Och det gäller för både proffstyckare och myndigheter.

Johan Ingerö, HB.

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, politik, dn.

Informationsplikt borde vara en självklarhet

Om din sexparter in spe led av en potentiellt dödlig sjukdom, må vara inte särskilt smittsam rätt hanterat, skulle inte du vilja veta det då? DN verkar inte anse att du har rätt att veta. En ståndpunkt som känns mycket märklig i mina ögon. Det är som att DN:s ledarsida menar att det inte medföljer några som helst konsekvenser av att vara HIV-positiv.

Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll om personen som bär på viruset medicinerar eller användare aldrig så många kondomer. Det måste ändå vara upp till kontrahenten att avgöra om han eller hon är villig att ta risken. Och då måste den som är HIV-positiv upplysa om sitt tillstånd. Det spelar ingen roll att det kan uppfattas som bökigt eller pinsamt. Människor har ansvar för sina handlingar.

Konstigare än så är det inte.

Uppdatering:
Läs gärna mer på Tradition och Fason där Dag Elfström redogör för DN:s helomvänding i frågan.


Läs även andra bloggares åsikter om HIV, dn,

Fel slutsatser från oppositionen (igen)

Återigen visar oppositionen att de inte har förstått vad som utvecklar vården i Sverige. Om de hade varit intresserade av att titta på verkligheten när de själva styrde så hade de sett att vården var mer "ojämt fördelad" då.

I ett system med ransonerad vård tar den som redan har kunskap och kontakt sig bäst fram. Människor utan läkare i släkten eller bekantskapskretsen, utan kunskap om hur vårdkedjan fungerar får snällt vänta i väntrummet tills det blir deras tur. Under tiden slösas det med offentliga medel på operationssalar som står tomma och utrustning som inte används i full utsträckning.

Alliansregeringen och alliansledda landsting har under de senaste åren öppnat upp den svenska sjukvården för innovationskraft och förnyelse. Det vill oppositionen få ett slut på.

Vi får väl se vem som får bäst tillgång till vård då.


Läs även andra bloggares åsikter om oppositionen, vård, socialdemokraterna, val2010, dn

Allmänintresse vs. särintresse pt.II

Ett annat positivt inslag i DN i dag är Hanne Kjöllers artikel om David Lega. David är bekant för de flesta som elithandikappsimmare och föreläsare men just nu kandiderar han även till riksdagen för Kd. Och det räcker att läsa följande citat ur Hannes artikel för att man ska gilla David:

– Att bli kränkt är något man väljer. Jag kan inte känna mig kränkt för det någon gjort oavsiktligt. För att jag ska känna mig kränkt måste det finnas ett syfte att såra.

– Dessutom, fortsätter Lega, har jag ett ansvar. Jag kan ringa i förväg och höra efter hur det ser ut. Min framkomlighet är inte bara andras ansvar.
...
Kanske kan vi få en ny ton i kammaren med en politiker som vägrar att delta i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla.


Läs även andra bloggares åsikter om David Lega, Hanne Kjöller, dn, diskriminering

Hur var det nu... finns könet igen?

Kan någon förklara för mig hur personer som anser att könet är en social konstruktion, samtidigt argumenterar för att man ska få byta från det ena till det andra medelst kirurgi? Utan att det får några som helst konsekvenser för ens möjligheter att till exempel skaffa barn?

Borde man inte som transexuell rimligtvis vilja omfamna allt vad det andra könet innebär och omfattar? Till exempel att män faktiskt inte kan föda barn? Eller att en kvinna utan livmoder inte heller kan det?

Kan någon även förklara varför transsexualism klassas som en sjukdom? Något som hävdades i kommentarsfältet här på bloggen i förrgår.


Läs även andra bloggares åsikter om Könsbyte, transsexuella, dn, fp, aftonbladet