De kommuner som går bäst i Sverige har en högre andel invandrare än genomsnittet, och de som går sämst har en lägre andel. Det visade Stefan Fölster på DN-debatt i söndags. Det för många förvånande resultatet kommer från Reforminstitutets första rapport.
Det råder ingen tvekan om att det finns sociala problem på sina håll i Sverige. I viss utsträckning också integrationsproblem (i bemärkelsen att människor som vill komma in i det svenska samhället inte lyckas).
Dessa problem beror dock inte i sig på invandring, vilket vissa gärna vill göra gällande. I stället handlar det om arbetsmarknadsproblem skapade av höga skatter och höga trösklar in på arbetsmarknaden. Något som gäller i både Kramfors och Rosengård.
Man måste säga att Reforminstitutet lyckades ganska väl med sin första lansering sedan starten. Det ska bli intressant att följa deras arbete framöver.
SR, Exp, SvD, SvD.
Visar inlägg med etikett integration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett integration. Visa alla inlägg
tisdag 5 februari 2013
måndag 29 oktober 2012
Institutionell gemenskap
Svensken har emellanåt en något komplicerad självbild. I alla fall verkar det som det när man tittar på mediebilden av hur svensken agerar i vissa frågor. Hanne Kjöller tar i dag upp den kluvna inställning som gör att vi inte riktigt är bekväma med att fira nationaldag samtidigt som vi med nästan självklar patos utgår ifrån att hela världen gör precis som vi i alla lägen.
Det påminner mig om något som Roland Poirier Martinsson en gång sa; " Fransmän tycker att franska produkter är bäst för att de är franska. Svenskar tycker att svenska produkter är bäst för att de är bäst".
Den svenska självkänslan säger oss således att det sätt som vi har valt att agera på är att betrakta som objektivt rätt. Oaktat förutsättningar på andra platser. Och kanske är det just det som gör att så många svarar att invandrare bör dela grundläggande "svenska värderingar" för att bli svenska medborgare, något som Anderas Johannsson Heinö skriver om på DN-debatt i dag.
Eftersom våra värderingar är "rätt" värderingar så måste alla som bor i Sverige dela samma värderingar tycks många tänka. Men är det verkligen så? Nej, verkar Johansson Heinö mena och det menar även jag. Privata värderingar skulle jag säga är en ganska bräcklig grund att bygga en nationalstat på. Särskilt som tolkningen av vad som är "svenska värderingar" är lika många som det finns människor i Sverige.
En socialdemokrat har troligtvis inte samma uppfattning av vad som är grundläggande svenska värderingar som jag. Att då kräva att en nyanländ invandrare efter bara några år ska dela detsamma ser jag som omöjligt. Det man kan vara överens är i stället något helt annat, nämligen institutioner. Demokrati, yttrande- och religionsfrihet, lagar och regler, för att ta några exempel.
Dessa saker kan de allra flesta vara överens om utan att dela andra grundläggande värderingar. Johansson Heinö skriver:
En ny medborgarskapspolitik löser inte alla integrationens problem. Men den skulle markera en ny riktning för integrationspolitiken, som utöver reformer av arbetsmarknaden och bekämpning av diskriminering också erkänner det bortglömda behovet av en samhällelig gemenskap.
Det är således på samhällelig nivå vi bör försöka hitta ett mer inkluderande förhållningssätt. Enskilda människors individuella värderingar är ganska ointressanta i det sammanhanget. Och som bekant tillåter de övergripande institutionerna som jag nämnde ovan att alla har rätt att fritt förfäkta sina åsikter.
Vem vet, med ovanstående synsätt kanske vi på sikt kan komma till en punkt då vi är bekväma med att fira nationaldag samtidigt som vi faktiskt kan erkänna att det förhållningssätt som vi anlagt på en viss fråga inte passar alla i alla sammanhang.
Det påminner mig om något som Roland Poirier Martinsson en gång sa; " Fransmän tycker att franska produkter är bäst för att de är franska. Svenskar tycker att svenska produkter är bäst för att de är bäst".
Den svenska självkänslan säger oss således att det sätt som vi har valt att agera på är att betrakta som objektivt rätt. Oaktat förutsättningar på andra platser. Och kanske är det just det som gör att så många svarar att invandrare bör dela grundläggande "svenska värderingar" för att bli svenska medborgare, något som Anderas Johannsson Heinö skriver om på DN-debatt i dag.
Eftersom våra värderingar är "rätt" värderingar så måste alla som bor i Sverige dela samma värderingar tycks många tänka. Men är det verkligen så? Nej, verkar Johansson Heinö mena och det menar även jag. Privata värderingar skulle jag säga är en ganska bräcklig grund att bygga en nationalstat på. Särskilt som tolkningen av vad som är "svenska värderingar" är lika många som det finns människor i Sverige.
En socialdemokrat har troligtvis inte samma uppfattning av vad som är grundläggande svenska värderingar som jag. Att då kräva att en nyanländ invandrare efter bara några år ska dela detsamma ser jag som omöjligt. Det man kan vara överens är i stället något helt annat, nämligen institutioner. Demokrati, yttrande- och religionsfrihet, lagar och regler, för att ta några exempel.
Dessa saker kan de allra flesta vara överens om utan att dela andra grundläggande värderingar. Johansson Heinö skriver:
En ny medborgarskapspolitik löser inte alla integrationens problem. Men den skulle markera en ny riktning för integrationspolitiken, som utöver reformer av arbetsmarknaden och bekämpning av diskriminering också erkänner det bortglömda behovet av en samhällelig gemenskap.
Det är således på samhällelig nivå vi bör försöka hitta ett mer inkluderande förhållningssätt. Enskilda människors individuella värderingar är ganska ointressanta i det sammanhanget. Och som bekant tillåter de övergripande institutionerna som jag nämnde ovan att alla har rätt att fritt förfäkta sina åsikter.
Vem vet, med ovanstående synsätt kanske vi på sikt kan komma till en punkt då vi är bekväma med att fira nationaldag samtidigt som vi faktiskt kan erkänna att det förhållningssätt som vi anlagt på en viss fråga inte passar alla i alla sammanhang.
tisdag 5 juni 2012
Vem är svensk?
Jag läser folkpartisten Jasenko Selimović på DN-debatt och slås återigen av den stora skillnaden i synen på medborgarskap i Sverige och USA. Jag har skrivit om synen på invandring och nationalitet tidigare och ni som minns det vet att jag tilltalas av det amerikanska förhållningssättet.
Dels på grund av att det inte råder någon tvekan om att alla som flyttar till USA bör ha medborgarskap som mål, och dels på grund av att det faktiskt krävs viss möda för att erhålla detta medborgarskap. När så väl sker så ses man som en självklar del av det amerikanska samhället och personen i fråga definierar sig som amerikan.
Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om; USA är en otrolig smältdegel och som nation näst intill helt och hållet uppbyggd av invandring. I stället enas man kring en idé om vad USA symboliserar för dem som bor där. Personlig och ekonomisk frihet, religionsfrihet och "the american dream" utgör väven som binder ihop USA. Inte kulturell och etnisk bakgrund.
I Sverige däremot, finns en föreställning hos vissa att endast den som har sin etniska och kulturella bakgrund i Sverige kan betraktas som svensk. Det är en både snäv och förenklad föreställning då den inte tar hänsyn till Sverige som historiskt invandringsland eller till Sverige som framtida nation.
En nation är inte statisk, och vad som är svenskhet förändras över tid. Den som var vallon i en generation kan vara svensk i nästa, och vice versa. På samma sätt kommer Sverige fortsätta att utvecklas i takt med att människor flyttar hit, alternativt flyttar här ifrån.
Som Roland Poirier Martinsson skrev i SVD för en tid sedan:
Vi är nämligen i färd med att skapa nya traditioner. Imorgon kommer de att vara älskad vana. Morgondagen blandas med i dag som avspeglar igår – och morgondagen är eftersträvansvärd. I varje stund på vägen dit är Sverige svenskt, men att det finns ett svenskt som är oföränderligt och särskilt värdefullt är humbug.
Dels på grund av att det inte råder någon tvekan om att alla som flyttar till USA bör ha medborgarskap som mål, och dels på grund av att det faktiskt krävs viss möda för att erhålla detta medborgarskap. När så väl sker så ses man som en självklar del av det amerikanska samhället och personen i fråga definierar sig som amerikan.
Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om; USA är en otrolig smältdegel och som nation näst intill helt och hållet uppbyggd av invandring. I stället enas man kring en idé om vad USA symboliserar för dem som bor där. Personlig och ekonomisk frihet, religionsfrihet och "the american dream" utgör väven som binder ihop USA. Inte kulturell och etnisk bakgrund.
I Sverige däremot, finns en föreställning hos vissa att endast den som har sin etniska och kulturella bakgrund i Sverige kan betraktas som svensk. Det är en både snäv och förenklad föreställning då den inte tar hänsyn till Sverige som historiskt invandringsland eller till Sverige som framtida nation.
En nation är inte statisk, och vad som är svenskhet förändras över tid. Den som var vallon i en generation kan vara svensk i nästa, och vice versa. På samma sätt kommer Sverige fortsätta att utvecklas i takt med att människor flyttar hit, alternativt flyttar här ifrån.
Som Roland Poirier Martinsson skrev i SVD för en tid sedan:
Vi är nämligen i färd med att skapa nya traditioner. Imorgon kommer de att vara älskad vana. Morgondagen blandas med i dag som avspeglar igår – och morgondagen är eftersträvansvärd. I varje stund på vägen dit är Sverige svenskt, men att det finns ett svenskt som är oföränderligt och särskilt värdefullt är humbug.
tisdag 17 januari 2012
Ett eftersträvansvärt medborgarskap
Bara för att faktiskt kommentera det så kommer här ett kort inlägg om gårdagens utspel från minister Ullenhag.
Som jag ser det så är det självklart att ett medborgarskap ska vara någonting eftersträvansvärt och eftertraktat för den som kommer till ett nytt land. Det bör även vara kopplat till ett visst mått av språklig och kulturell kunskap.
Det ska därför bli mycket spännande att se vad Gunnar Strömmer kommer fram till i sin utredning. Jag tycker att Ullenhags ansats känns rimlig och avvägd och Strömmer är en mycket kompetent person som jag hyser stort förtroende för.
Som jag ser det så är det självklart att ett medborgarskap ska vara någonting eftersträvansvärt och eftertraktat för den som kommer till ett nytt land. Det bör även vara kopplat till ett visst mått av språklig och kulturell kunskap.
Det ska därför bli mycket spännande att se vad Gunnar Strömmer kommer fram till i sin utredning. Jag tycker att Ullenhags ansats känns rimlig och avvägd och Strömmer är en mycket kompetent person som jag hyser stort förtroende för.
onsdag 14 december 2011
Nation, invandring och konservatism
Emellanåt i kommentarsfältet så dyker det upp individer som hävdar att Sverige inte kan ta emot fler invandrare, att muslimer inte hör hemma i västvärlden, att västvärldens- och arabvärldens kulturer är inkompatibla med varandra och så vidare (i all oändlighet).
Vissa hävdar dessutom att det skulle vara konservativt att tycka ovanstående, alternativt att det inte är konservativt att argumentera för till exempel invandring.
Men har konservatismen någon invandringspolitik? Nej, skulle jag säga. Konservatism som idé handlar om att via förnuft och beprövad kunskap bygga ett så gott samhälle som möjligt.
Inte nödvändigtvis genom lag utan snarare genom de spontana ordningar och naturliga egenskaper som uppstår över tid. För detta behövs inte några nationer eller etniciteter. Historiskt sätt uppstår dessa när människor bor på samma plats under en längre tid.
Denna plats kommer dock förändras över tid. Människor kommer och går, flyttar in och flyttar ut. Så har det sett ut överallt. Folkgrupper är inte statiska. Inte heller nationer.
Historiskt sätt har dessutom invandring varit en mycket lyckosam idé. Eller omflyttning kanske man ska säga. Människor med idéer om ett bättre liv någon annanstans tar med sig kunskap och influenser dit de flyttar. Något som i förlängningen påverkar den nya platsen på ett positivt sätt.
I Sverige är det få individer som inte har invandrare bland sina förfadrar. Tyskar, valloner, ryssar och balter. Av naturliga (och geografiska skäl) har invandrarna inte flyttat så långt. I dagens globala samhälle går det dock snabbare att flyga från Kina till Sverige än vad en tur mellan Göteborg och Stockholm tog för 200 år sedan.
Att omflyttningsmönstren ser annorlunda ut i dag är därför naturligt.
Men Sverige då undrar ni? Kräver inte Sverige att det bor svenskar i Sverige? Jo, rimligtvis. Men vad som är svenskar förändras över tid. Som jag skrev ovan så har även Sverige haft sin beskärda del av människor som kommit och gått, flyttat in och flyttat ut.
Sverige fortsätter dock att vara Sverige. Vårt kulturarv fortsätter att reproduceras dag efter dag, år efter år.
För ja, jag hävdar att det finns ett svenskt kulturarv. Att hävda något annat vore fånigt. Traditioner, arv och kultur gör oss till dem vi är. Dessa behöver dock inte delas av alla för att Sverige ska fortsätta vara Sverige. Det som behövs är en, eller flera, minsta gemensamma nämnare.
Det bästa exemplet på vad jag menar är landet USA. Amerika är en ung nation. Trots det finns det en tydlig idé om vad USA står för och representerar. Detta vet och omfamnar de allra flesta som flyttar dit.
Trots det kryllar det av till exempel chinatowns etc runt omkring i USA. Är de människor som bor i dessa stadsdelar eller områden mindre amerikanska? Få skulle hävda det.
På samma är det omöjligt att kräva av alla i Sverige att vi ska dela allt. För tusan; de i min bekantskapskrets som tar störst avstånd från svenska traditioner är infödda svenskar.
Samtidigt ser jag invandrare som inget hellre vill än att lära sig hur vi gör i Sverige. För de flesta tar seden dit de kommer. Och de som inte gör det. Ja, de ställer inte till någon skada så länge de arbetar och följer landets lagar.
Och troligtvis är det arbete som har gjort USA så framgångsrikt (både som nation och som invandrarland). Eftersom de offentliga transfereringssystemen inte är lika elaborerade i USA som i Sverige så krävs det, även av nyanlända, att man försörjer sig själv. Och inget är så integrerande som att arbeta.
Det är att stå bredvid och vid sidan av som är boven i dramat. Med en invandringspolitik fokuserad på arbete i stället för omhändertagande så kan Sverige ta emot i princip hur många invandrare som helst (det finns trots allt gott om plats).
Och även då kommer Sverige att fortsätta vara Sverige. Och jag kommer fortsätta att framhäva vårt sätt att leva, för alla som är intresserade av att lyssna.
Vissa hävdar dessutom att det skulle vara konservativt att tycka ovanstående, alternativt att det inte är konservativt att argumentera för till exempel invandring.
Men har konservatismen någon invandringspolitik? Nej, skulle jag säga. Konservatism som idé handlar om att via förnuft och beprövad kunskap bygga ett så gott samhälle som möjligt.
Inte nödvändigtvis genom lag utan snarare genom de spontana ordningar och naturliga egenskaper som uppstår över tid. För detta behövs inte några nationer eller etniciteter. Historiskt sätt uppstår dessa när människor bor på samma plats under en längre tid.
Denna plats kommer dock förändras över tid. Människor kommer och går, flyttar in och flyttar ut. Så har det sett ut överallt. Folkgrupper är inte statiska. Inte heller nationer.
Historiskt sätt har dessutom invandring varit en mycket lyckosam idé. Eller omflyttning kanske man ska säga. Människor med idéer om ett bättre liv någon annanstans tar med sig kunskap och influenser dit de flyttar. Något som i förlängningen påverkar den nya platsen på ett positivt sätt.
I Sverige är det få individer som inte har invandrare bland sina förfadrar. Tyskar, valloner, ryssar och balter. Av naturliga (och geografiska skäl) har invandrarna inte flyttat så långt. I dagens globala samhälle går det dock snabbare att flyga från Kina till Sverige än vad en tur mellan Göteborg och Stockholm tog för 200 år sedan.
Att omflyttningsmönstren ser annorlunda ut i dag är därför naturligt.
Men Sverige då undrar ni? Kräver inte Sverige att det bor svenskar i Sverige? Jo, rimligtvis. Men vad som är svenskar förändras över tid. Som jag skrev ovan så har även Sverige haft sin beskärda del av människor som kommit och gått, flyttat in och flyttat ut.
Sverige fortsätter dock att vara Sverige. Vårt kulturarv fortsätter att reproduceras dag efter dag, år efter år.
För ja, jag hävdar att det finns ett svenskt kulturarv. Att hävda något annat vore fånigt. Traditioner, arv och kultur gör oss till dem vi är. Dessa behöver dock inte delas av alla för att Sverige ska fortsätta vara Sverige. Det som behövs är en, eller flera, minsta gemensamma nämnare.
Det bästa exemplet på vad jag menar är landet USA. Amerika är en ung nation. Trots det finns det en tydlig idé om vad USA står för och representerar. Detta vet och omfamnar de allra flesta som flyttar dit.
Trots det kryllar det av till exempel chinatowns etc runt omkring i USA. Är de människor som bor i dessa stadsdelar eller områden mindre amerikanska? Få skulle hävda det.
På samma är det omöjligt att kräva av alla i Sverige att vi ska dela allt. För tusan; de i min bekantskapskrets som tar störst avstånd från svenska traditioner är infödda svenskar.
Samtidigt ser jag invandrare som inget hellre vill än att lära sig hur vi gör i Sverige. För de flesta tar seden dit de kommer. Och de som inte gör det. Ja, de ställer inte till någon skada så länge de arbetar och följer landets lagar.
Och troligtvis är det arbete som har gjort USA så framgångsrikt (både som nation och som invandrarland). Eftersom de offentliga transfereringssystemen inte är lika elaborerade i USA som i Sverige så krävs det, även av nyanlända, att man försörjer sig själv. Och inget är så integrerande som att arbeta.
Det är att stå bredvid och vid sidan av som är boven i dramat. Med en invandringspolitik fokuserad på arbete i stället för omhändertagande så kan Sverige ta emot i princip hur många invandrare som helst (det finns trots allt gott om plats).
Och även då kommer Sverige att fortsätta vara Sverige. Och jag kommer fortsätta att framhäva vårt sätt att leva, för alla som är intresserade av att lyssna.
fredag 27 maj 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Göran Hägglund öppnar för en översyn av abortgränsen.
Barometern och Expressen drar inte samma slutsatser av Veckans Affärers artikel om arbetslöshet bland invandrare.
Just nu verkar Mitt Romney vara den mest populära republikanska presidentkandidaten.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, blogg, usa, abort, integration.
Barometern och Expressen drar inte samma slutsatser av Veckans Affärers artikel om arbetslöshet bland invandrare.
Just nu verkar Mitt Romney vara den mest populära republikanska presidentkandidaten.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, blogg, usa, abort, integration.
tisdag 3 maj 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Att tro på Gud är bra för hälsan.
Sektor 3 tycker att de svenska partierna saknar sjukdomsinsikt om sina sjunkande medlemssiffror.
Annie Johansson klargör att fattiga barn främst lever i familjer där föräldrarna är invandrare med svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, och att det är arbetsmarknaden det är fel på.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, religion, integration.
Sektor 3 tycker att de svenska partierna saknar sjukdomsinsikt om sina sjunkande medlemssiffror.
Annie Johansson klargör att fattiga barn främst lever i familjer där föräldrarna är invandrare med svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, och att det är arbetsmarknaden det är fel på.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, religion, integration.
lördag 23 april 2011
Jobb jobb jobb
I dag följer DN:s ledarsida upp Hanne Kjöllers ledarstick från den 16 mars (som jag skrev om här). Kontentan då som nu är att hårt arbete lönar sig, och att SFI-kurser och arbetsmarknadsutbildningar bara gör att det tar längre tid innan personer som invandrar till Sverige får fäste på arbetsmarknaden.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
måndag 28 mars 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Tänk att två länder kan ha så olika politik för invandring och integration.
Har socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkligen tänkt igenom sitt förslag om att sexköp utomlands bör kriminaliseras? Det skulle nämligen kunna få väldigt märkliga följder.
Varför är det tabu med hemskolning i Sverige.
Kommer Romney vinna det republikanska partiets nomineringsprocess?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, integration, skola.
Har socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkligen tänkt igenom sitt förslag om att sexköp utomlands bör kriminaliseras? Det skulle nämligen kunna få väldigt märkliga följder.
Varför är det tabu med hemskolning i Sverige.
Kommer Romney vinna det republikanska partiets nomineringsprocess?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, integration, skola.
fredag 4 mars 2011
Välfärdsstat förutsätter nationalstat
En välfärdsstat förutsätter att det finns en nationalstat, och en nationalstat förutsätter att det finns rättssäkra regler för vem som har rätt att uppehålla sig i nationen i fråga. Det behöver inte vara konstigare än så.
JI1, JI2, MS, NB, TS, AE.
AB, SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration.
JI1, JI2, MS, NB, TS, AE.
AB, SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration.
torsdag 3 mars 2011
Vad betyder egentligen papperslös?
Sverige ska ha en öppen och generös asyl- och flyktingpolitik. Det är inget konstigt. Människor som flyr hit, eller bara flyttar hit för att de vill bygga sig ett bättre liv ska vara välkomna. Så länge det sker under organiserade och rättssäkra former så här det inte ett problem.
I Moderaternas informationsutskick står det följande:
·Vi har nu kommit överens med Miljöpartiet om att Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Samtidigt ska den som vill komma till Sverige för att arbeta kunna göra det. Arbetskraftsinvandring ger enskilda möjligheter att förverkliga sin drömmar och förutsättningar att utveckla den svenska välfärden.
·Regeringens och Miljöpartiets gemensamma mål är att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Asylrätten ska värnas. Särskild hänsyn ska tas till barns bästa. Inom ramen för den reglerade invandringen ska rörligheten över gränserna underlättas. Migrationens utvecklingseffekter ska tillvaratas bättre och det internationella och europeiska samarbetet ska fördjupas.
·Överenskommelsen innebär ett gemensamt ansvarstagande för den samlade svenska asyl- och migrationspolitiken som den i dag är utformad.
Jättebra!
Jag har bara en fråga. Betyder Regeringens överenskommelse med Miljöpartiet att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige (de som i tidningar brukar omnämnas som papperslösa, det vill säga personer som fått en rättslig prövning, ett avslag och därmed ett avvisningsbeslut men ändå stannar kvar i landet) inte längre uppehåller sig här illegalt? Har lagstiftningen på det området på något sätt förändrats?
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD3, Exp, GP.
T&F, ER, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration, Miljöpartiet.
I Moderaternas informationsutskick står det följande:
·Vi har nu kommit överens med Miljöpartiet om att Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Samtidigt ska den som vill komma till Sverige för att arbeta kunna göra det. Arbetskraftsinvandring ger enskilda möjligheter att förverkliga sin drömmar och förutsättningar att utveckla den svenska välfärden.
·Regeringens och Miljöpartiets gemensamma mål är att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Asylrätten ska värnas. Särskild hänsyn ska tas till barns bästa. Inom ramen för den reglerade invandringen ska rörligheten över gränserna underlättas. Migrationens utvecklingseffekter ska tillvaratas bättre och det internationella och europeiska samarbetet ska fördjupas.
·Överenskommelsen innebär ett gemensamt ansvarstagande för den samlade svenska asyl- och migrationspolitiken som den i dag är utformad.
Jättebra!
Jag har bara en fråga. Betyder Regeringens överenskommelse med Miljöpartiet att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige (de som i tidningar brukar omnämnas som papperslösa, det vill säga personer som fått en rättslig prövning, ett avslag och därmed ett avvisningsbeslut men ändå stannar kvar i landet) inte längre uppehåller sig här illegalt? Har lagstiftningen på det området på något sätt förändrats?
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD3, Exp, GP.
T&F, ER, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration, Miljöpartiet.
onsdag 9 februari 2011
Multikulti och trohetseder
Ända sedan Andreas Johansson Heino publicerade sin Timbrorapport om multikulturalism och assimilation så har ämnet debatterats flitigt i tidningar och på bloggar.
Många är de som försökt klistra SD-etikett på de debattörer som uttalat sig mot den mer politiskt korrekta multikulturalismen, till förmån för ett tydligare integrationsarbete syftande till större delaktighet och samröre, från alla parter.
Sagda Johansson Heinö har dock framgångsrikt dissekerat alla försök till smutskastning. Nu senast efter David Camerons tal angående Englands förhållningssätt till islamism och annan extremism.
Frågan kring hur vi skapar ett sammanhållet samhälle där så många som möjligt känner sig delaktiga kvarstår dock. Min före detta kollega Johannes Carlsson förde i går in tanken om en gemensam trohetsed i debatten. Förlagan är så klart den amerikanska Pledge of allegiance.
USA har onekligen lyckats med sitt koncept gällande sin ed. Alla som blir amerikanska medborgare svär trohet till flaggan och nationen. Något som antagligen har varit historiskt viktigt i ett land som till stora delar byggt på invandring. Man får något gemensamt att förhålla sig till, en minsta gemensam nämnare som alla kan skriva under på. Sedan finns det stor flexibilitet - och tolerans - för hur människor väljer att leva sina liv.
En trohetsed har således sina fördelar. Problemet som jag ser det är svårigheten med att införa en ed i ett land som historisk sett aldrig har haft något liknande. USA har haft sin ed under nästan hela sin nations historia, vilket underlättar. Motsvarande i Sverige skulle lätt bli krystat och det skulle bli hart när omöjligt att få alla sluta upp.
Som inlägg i debatten tror jag därför att Johannes inlaga kan tjäna som diskussionsunderlag, men realpolitiskt torde utsikterna vara sämre. Att fortsätta diskutera ramarna för vårt samhälle, samt hur vi bygger upp, eller bevarar, gemensamma värderingar tror jag är viktigare. Endast så kan vi skapa ett samhälle där människors rättigheter och skyldigheter går hand i hand.
AJH1, AJH2, JL, AE, TA, SD, HB, AF.
DN, SvD, S1, S2, BBC, CO, LT, SR, SP.
Läs även andra bloggares åsikter om SD, politik, multikulti, integration, sverige.
Många är de som försökt klistra SD-etikett på de debattörer som uttalat sig mot den mer politiskt korrekta multikulturalismen, till förmån för ett tydligare integrationsarbete syftande till större delaktighet och samröre, från alla parter.
Sagda Johansson Heinö har dock framgångsrikt dissekerat alla försök till smutskastning. Nu senast efter David Camerons tal angående Englands förhållningssätt till islamism och annan extremism.
Frågan kring hur vi skapar ett sammanhållet samhälle där så många som möjligt känner sig delaktiga kvarstår dock. Min före detta kollega Johannes Carlsson förde i går in tanken om en gemensam trohetsed i debatten. Förlagan är så klart den amerikanska Pledge of allegiance.
USA har onekligen lyckats med sitt koncept gällande sin ed. Alla som blir amerikanska medborgare svär trohet till flaggan och nationen. Något som antagligen har varit historiskt viktigt i ett land som till stora delar byggt på invandring. Man får något gemensamt att förhålla sig till, en minsta gemensam nämnare som alla kan skriva under på. Sedan finns det stor flexibilitet - och tolerans - för hur människor väljer att leva sina liv.
En trohetsed har således sina fördelar. Problemet som jag ser det är svårigheten med att införa en ed i ett land som historisk sett aldrig har haft något liknande. USA har haft sin ed under nästan hela sin nations historia, vilket underlättar. Motsvarande i Sverige skulle lätt bli krystat och det skulle bli hart när omöjligt att få alla sluta upp.
Som inlägg i debatten tror jag därför att Johannes inlaga kan tjäna som diskussionsunderlag, men realpolitiskt torde utsikterna vara sämre. Att fortsätta diskutera ramarna för vårt samhälle, samt hur vi bygger upp, eller bevarar, gemensamma värderingar tror jag är viktigare. Endast så kan vi skapa ett samhälle där människors rättigheter och skyldigheter går hand i hand.
AJH1, AJH2, JL, AE, TA, SD, HB, AF.
DN, SvD, S1, S2, BBC, CO, LT, SR, SP.
Läs även andra bloggares åsikter om SD, politik, multikulti, integration, sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)