Under helgen som gick (den 1 december) var det den internationella aidsdagen. Då gick vänsterpartiet och Miljöpartiet ut och efterfrågade en ny politik på smittskyddsområdet. Båda partierna anser att den som har Hiv eller Aids inte ska vara ålagda att informera eventuella sexpartners om det, ett förslag som jag har vänt mig mot tidigare och därför inte kommer skriva om nu.
I stället tänkte jag fokusera på Miljöpartiets krav på en offentlig ursäkt från regeringen, något som jag rent principiellt är väldigt skeptisk till. Offentliga ursäkter är nämligen, i mina ögon, i bästa fall kraftiga slag i luften och i värsta fall helt kontraproduktiva.
Dels är det allt som oftast någon som inte har något ansvar för den historiska oförrätten i fråga som ber om ursäkt, dels öppnar ursäkten som sådan upp för fler krav på ursäkter. Hanne Kjöller formulerar det bra när hon skriver:
Efter svepande kritik mot ”samhället” landar MP i slutsatsen att det är regeringen som ska be om ursäkt. Vad då, den sittande borgerliga eller den socialdemokratiska som styrde när det begav sig? Den som utifrån statsrådet Gertrud Sigurdsen (S) och Aidsdelegationen med en enig riksdag bakom sig klubbade igenom en lagstiftning som gjorde det möjligt att tvångsinternera hivpositiva.
Det är inte tu tal om att det finns historiska skeenden och händelser som det finns skäl för det allmänna medvetandet att skämmas för. Att utkräva ansvar och ursäkter i efterhand riskerar dock endast att dessa utkrävs där inget ansvar finns. Hur avgör man vem som är rätt instans?
Hanteringen som vissa hiv-smittade fick utstå i början av 80-talet blir inte ogjord bara för att sittande regering ber om ursäkt. Bättre då att jobba för att den inte upprepas.
Visar inlägg med etikett Miljöpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Miljöpartiet. Visa alla inlägg
tisdag 4 december 2012
onsdag 23 maj 2012
Miljöpartister och väderkvarnar
När ett antal miljöpartister på DN-debatt skriver att friskolesektorn domineras av "vinstintresset" kan det vara på sin plats att påminna om den genomgång av sektorn som tidningen Dagens samhälle gjorde här om året.
Där kunde man läsa följande:
- 95 procent av alla friskoleföretag driver högst två skolor
- Vinsterna i friskolorna är måttliga
- Av landets 5 700 skolor är var femte en friskola
- Det är bara 14 procent av landets elever som går i en friskola (1,3 miljoner elever)
Det är således en ganska liten del av eleverna i Sverige som går i en friskola, och merparten av de friskolor som finns ingår inte i några stora koncerner och de tar inte ut särskilt mycket i vinst.
Kanske något att hålla i minnet när man går till storms mot väderkvarnar?
Där kunde man läsa följande:
- 95 procent av alla friskoleföretag driver högst två skolor
- Vinsterna i friskolorna är måttliga
- Av landets 5 700 skolor är var femte en friskola
- Det är bara 14 procent av landets elever som går i en friskola (1,3 miljoner elever)
Det är således en ganska liten del av eleverna i Sverige som går i en friskola, och merparten av de friskolor som finns ingår inte i några stora koncerner och de tar inte ut särskilt mycket i vinst.
Kanske något att hålla i minnet när man går till storms mot väderkvarnar?
lördag 27 augusti 2011
Vilken väg väljer Miljöpartiet?
Dagens stora nyheter består av att beskeden att Miljöpartiet tappar två av sina duktigaste och mest framgångsrika politiker. Mikaela Valtersson, som förlorade striden om den kvinnliga språkrörsposten, lämnar alla sina politiska uppdrag och Maria Wetterstrand lämnar sin riksdagsplats för att bli fri debattör i miljö- och klimatfrågor.
Vad som nu riskerar att hända för Miljöpartiet, om inget görs för att förhindra det, är att partiet kommer glida allt tydligare in på vänsterkanten i svensk politik. Valet av Gustav Fridolin var ett tydligt steg i den riktningen och Valtersson är väl medveten om vad som komma skall.
Det är således inte så konstigt att hennes sista budskap till sina partivänner är att de inte för låsa sig vid att endast fokusera på Socialdemokraterna som eventuell politisk partner. Ett miljöparti med en allt för vänsterinriktad profil skulle nämligen aldrig kunna bli det stora, blocköverskridande parti som de säger sig vilja vara.
Med Maria Wetterstrand hur leken förlorar dessutom Miljöpartiet ett uppenbart duktig, och för många väljare, tilltalande politiker. Hon är visserligen vänster i många frågor men har ändå ett pragmatiskt sätt, något som hennes samarbete med tidningen NEO skvallrar om.
Så. Vilken väg kommer Miljöpartiet att välja? Den pragmatiska, eller den vänsterinriktade?
Jag vet vilken jag tror att de måste välja. Jag är dock inte så säker på att Fridolin är lika sugen på den vägen. Fast när till och med Wetterstrand säger att partiet måste diskutera ett eventuellt samarbete med Moderaterna framöver så kanske det åtminstone finns andra i partiet som lyssnar.
Med Valtersson borta är det dock en person färre i toppskiktet som förespråkar den breda linjen.
Nyheter: SvD1, SvD2, AB, D, DN, Exp1, Exp2, MH.
Bloggar: Tokmoderaten.
Vad som nu riskerar att hända för Miljöpartiet, om inget görs för att förhindra det, är att partiet kommer glida allt tydligare in på vänsterkanten i svensk politik. Valet av Gustav Fridolin var ett tydligt steg i den riktningen och Valtersson är väl medveten om vad som komma skall.
Det är således inte så konstigt att hennes sista budskap till sina partivänner är att de inte för låsa sig vid att endast fokusera på Socialdemokraterna som eventuell politisk partner. Ett miljöparti med en allt för vänsterinriktad profil skulle nämligen aldrig kunna bli det stora, blocköverskridande parti som de säger sig vilja vara.
Med Maria Wetterstrand hur leken förlorar dessutom Miljöpartiet ett uppenbart duktig, och för många väljare, tilltalande politiker. Hon är visserligen vänster i många frågor men har ändå ett pragmatiskt sätt, något som hennes samarbete med tidningen NEO skvallrar om.
Så. Vilken väg kommer Miljöpartiet att välja? Den pragmatiska, eller den vänsterinriktade?
Jag vet vilken jag tror att de måste välja. Jag är dock inte så säker på att Fridolin är lika sugen på den vägen. Fast när till och med Wetterstrand säger att partiet måste diskutera ett eventuellt samarbete med Moderaterna framöver så kanske det åtminstone finns andra i partiet som lyssnar.
Med Valtersson borta är det dock en person färre i toppskiktet som förespråkar den breda linjen.
Nyheter: SvD1, SvD2, AB, D, DN, Exp1, Exp2, MH.
Bloggar: Tokmoderaten.
onsdag 1 juni 2011
Apokalypsen är fortfarande jättelångt bort
Som jag skrev här om dagen: "Miljörörelsen kan börja med att släppa sina låsningar inför visa energislag och utvecklingsmöjligheter".
Sen kan jag även upplysa Fridolin med flera att Tysklands nyligen fattade beslut knappast är ett resultat av "självförtroende", utan av populism.
Och en sista kommentar; att inte tycka samma sak, är inte samma sak som att sakna "politisk vilja".
DN.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
Sen kan jag även upplysa Fridolin med flera att Tysklands nyligen fattade beslut knappast är ett resultat av "självförtroende", utan av populism.
Och en sista kommentar; att inte tycka samma sak, är inte samma sak som att sakna "politisk vilja".
DN.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
måndag 4 april 2011
Miljöpartister och härskartekniker
I går hade jag en flera timmar lång twitterdebatt med två personer från Supermiljöbloggen. Det hela började med att de blev upprörda över att jag kallade mig för klimatskeptiker. Det resulterade i ett förhör där jag fick stå till svars för mina åsikter.
Det användes även ett par ganska osnygga knep som de flesta vänstermänniskor skulle kalla för härskartekniker om de utsattes för dem själva. Påförande av skuld och skam var nog det främsta målet. Man försökte även få mig att skämmas för mina åsikter inför min arbetsgivare.
Att det var fritt fram att använda dessa tekniker gentemot mig var dock tämligen uppenbart. Och dessutom symptomatiskt för miljö/klimatdebatten som helhet. Den som inte håller med om konsensus ska hängas ut och helst förnedras.
Så vad var det då vi diskuterade? Jo, huruvida världens varmare klimat är en konsekvens av mänsklig påverkan. Och det kanske den är. Jag vet inte. Inte du heller gissar jag?
Jag tror dock att det finns naturliga orsaker till att världen blir varmare. Särskilt med tanke på att temperaturen i världen har gått upp och ner i cykler genom världshistorien. Att då slå fast att den innevarande temperaturökning till största del är påverkan av människan känns som en överanalysering. Det betyder dock inte att det är fel.
Det jag framför allt är jag skeptisk mot är därför inte debatten kring huruvida temperaturen ökar eller inte, utan de många "lösningar" som klimatdebattörer för fram. De förutsätter nämligen att det skulle vara ett oövervinneligt problem för människan att jorden blir några grader varmare.
Den har uppenbarligen varit det tidigare, utan att jorden har gått under (vi har till exempel kunnat odla vindruvor här i norden tidigare, utan problem). Vi har i dagsläget dessutom långt mycket bättre möjligheter att parera eventuella problem som kan uppstå i världen. Detta tack vare den globalisering som klimatalarmister så innerligt verkar hata.
Människan är anpassningsbar till naturen. Och det finns i många fall goda ekonomiska skäl att förändra vårt sätt att leva. Om oljan till exempel skulle ta slut nån gång så underlättar det om det finns ett alternativ.
Att från det dra slutsatsen att hela världen måste lägga om sitt sätt att leva, just nu, är dock steget ganska långt. I alla fall i min värld.
Jag förnekar således inte att världen blir varmare, jag vänder mig däremot de svulstiga lösningar som många för fram. De andas nämligen allt som oftast socialism och bygger på kollektiva lösningar, samt en idé om att det kanske inte är önskvärt att dagens utvecklingsländer får ta del av samma utveckling som västvärlden har genomgått.
Men som sagt, genom ekonomisk utveckling och globalisering kan vi anpassa oss till eventuella förändringar som äger rum i världen. Vi har gjort det historiskt, vi gör det hela tiden och vi kommer göra det i framtiden.
Socialistiska storvulna planer är därför inte lösningen. Det är tack vare sådana som Aralsjön inte längre är världens fjärde största insjö (för att ta ett exempel).
I stället bör man, som Björn Lomborg föreslår, satsa pengar på mer konkreta och direkta åtgärder i världen. Att människor i Afrika dör av lungsjukdomar orsakade av vedeldning inomhus är till exempel är större problem än att Sverige är en halv grad varmare nu än för 100 år sedan.
Att genomföra åtgärder som hjälper mot ovanstående ger dessutom direkt utdelning och det går att se vad pengarna har gått till. De globala insatser som andra förespråkar riskerar att leda till att man lägger stora pengar på sådant som sedan visar sig vara verkningslöst.
Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända i framtiden. Vilka upptäcker som kommer att göras eller vilka uppfinningar som kommer att skapas. Därför är det extremt vanskligt att satsa enorma summor på något som egentligen bara är gissningar.
Men hey, that's my two cents. Man får gärna försöka övertyga mig om motsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
Det användes även ett par ganska osnygga knep som de flesta vänstermänniskor skulle kalla för härskartekniker om de utsattes för dem själva. Påförande av skuld och skam var nog det främsta målet. Man försökte även få mig att skämmas för mina åsikter inför min arbetsgivare.
Att det var fritt fram att använda dessa tekniker gentemot mig var dock tämligen uppenbart. Och dessutom symptomatiskt för miljö/klimatdebatten som helhet. Den som inte håller med om konsensus ska hängas ut och helst förnedras.
Så vad var det då vi diskuterade? Jo, huruvida världens varmare klimat är en konsekvens av mänsklig påverkan. Och det kanske den är. Jag vet inte. Inte du heller gissar jag?
Jag tror dock att det finns naturliga orsaker till att världen blir varmare. Särskilt med tanke på att temperaturen i världen har gått upp och ner i cykler genom världshistorien. Att då slå fast att den innevarande temperaturökning till största del är påverkan av människan känns som en överanalysering. Det betyder dock inte att det är fel.
Det jag framför allt är jag skeptisk mot är därför inte debatten kring huruvida temperaturen ökar eller inte, utan de många "lösningar" som klimatdebattörer för fram. De förutsätter nämligen att det skulle vara ett oövervinneligt problem för människan att jorden blir några grader varmare.
Den har uppenbarligen varit det tidigare, utan att jorden har gått under (vi har till exempel kunnat odla vindruvor här i norden tidigare, utan problem). Vi har i dagsläget dessutom långt mycket bättre möjligheter att parera eventuella problem som kan uppstå i världen. Detta tack vare den globalisering som klimatalarmister så innerligt verkar hata.
Människan är anpassningsbar till naturen. Och det finns i många fall goda ekonomiska skäl att förändra vårt sätt att leva. Om oljan till exempel skulle ta slut nån gång så underlättar det om det finns ett alternativ.
Att från det dra slutsatsen att hela världen måste lägga om sitt sätt att leva, just nu, är dock steget ganska långt. I alla fall i min värld.
Jag förnekar således inte att världen blir varmare, jag vänder mig däremot de svulstiga lösningar som många för fram. De andas nämligen allt som oftast socialism och bygger på kollektiva lösningar, samt en idé om att det kanske inte är önskvärt att dagens utvecklingsländer får ta del av samma utveckling som västvärlden har genomgått.
Men som sagt, genom ekonomisk utveckling och globalisering kan vi anpassa oss till eventuella förändringar som äger rum i världen. Vi har gjort det historiskt, vi gör det hela tiden och vi kommer göra det i framtiden.
Socialistiska storvulna planer är därför inte lösningen. Det är tack vare sådana som Aralsjön inte längre är världens fjärde största insjö (för att ta ett exempel).
I stället bör man, som Björn Lomborg föreslår, satsa pengar på mer konkreta och direkta åtgärder i världen. Att människor i Afrika dör av lungsjukdomar orsakade av vedeldning inomhus är till exempel är större problem än att Sverige är en halv grad varmare nu än för 100 år sedan.
Att genomföra åtgärder som hjälper mot ovanstående ger dessutom direkt utdelning och det går att se vad pengarna har gått till. De globala insatser som andra förespråkar riskerar att leda till att man lägger stora pengar på sådant som sedan visar sig vara verkningslöst.
Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända i framtiden. Vilka upptäcker som kommer att göras eller vilka uppfinningar som kommer att skapas. Därför är det extremt vanskligt att satsa enorma summor på något som egentligen bara är gissningar.
Men hey, that's my two cents. Man får gärna försöka övertyga mig om motsatsen.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, Miljöpartiet, klimatalarmism, politik.
onsdag 30 mars 2011
Grön populism att vänta
Nu har valberedningen i Miljöpartiet sagt sitt. Det blev inte, som många trodde, Fridolin och Valtersson, utan Fridolin och Romson. Mina tankar från här om dagen kvarstår dock.
Fridolin är en grön populist som står långt ut till vänsterkanten i Miljöpartiet. Han tycker dessutom om att synas och höras. Romson kommer nog få det lite lättare att synas vid hans sida än vad Valtersson hade haft. Romson i sin tur är emellertid även hon ganska vänstervriden i sin syn på politiska problem och lösningar.
Jag är inte helt säker på att det som väljarna efterfrågar, även om det är det som Miljöpartiet internt vill ha (jämför Juholt inom (S); han tilltalar kvarvarande medlemmar men det återstår att övertyga omvärlden).
De flesta svenskar vill vara miljövänliga, men de vill inte vara det till priset av bekvämlighet eller via uppoffringar. Därför krävs det en miljöpolitik som fokuserar på tekniska framsteg, utveckling och ekonomiska drivkrafter.
Fridolin och Romson tillhör inte den falang inom MP som faktiskt förstår detta.
De är mer intresserade av att hålla ett högt tonläge, hota med jordens undergång samt ge människor dåligt samvete. Om det är ett vinnande politiskt koncept återstår att se.
D, SvD, Exp1, Exp2, DN, R&D, PB.
AW, JI1, JI2, JM.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Miljöpartiet, Gustav Fridolin.
Fridolin är en grön populist som står långt ut till vänsterkanten i Miljöpartiet. Han tycker dessutom om att synas och höras. Romson kommer nog få det lite lättare att synas vid hans sida än vad Valtersson hade haft. Romson i sin tur är emellertid även hon ganska vänstervriden i sin syn på politiska problem och lösningar.
Jag är inte helt säker på att det som väljarna efterfrågar, även om det är det som Miljöpartiet internt vill ha (jämför Juholt inom (S); han tilltalar kvarvarande medlemmar men det återstår att övertyga omvärlden).
De flesta svenskar vill vara miljövänliga, men de vill inte vara det till priset av bekvämlighet eller via uppoffringar. Därför krävs det en miljöpolitik som fokuserar på tekniska framsteg, utveckling och ekonomiska drivkrafter.
Fridolin och Romson tillhör inte den falang inom MP som faktiskt förstår detta.
De är mer intresserade av att hålla ett högt tonläge, hota med jordens undergång samt ge människor dåligt samvete. Om det är ett vinnande politiskt koncept återstår att se.
D, SvD, Exp1, Exp2, DN, R&D, PB.
AW, JI1, JI2, JM.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Miljöpartiet, Gustav Fridolin.
torsdag 3 mars 2011
Vad betyder egentligen papperslös?
Sverige ska ha en öppen och generös asyl- och flyktingpolitik. Det är inget konstigt. Människor som flyr hit, eller bara flyttar hit för att de vill bygga sig ett bättre liv ska vara välkomna. Så länge det sker under organiserade och rättssäkra former så här det inte ett problem.
I Moderaternas informationsutskick står det följande:
·Vi har nu kommit överens med Miljöpartiet om att Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Samtidigt ska den som vill komma till Sverige för att arbeta kunna göra det. Arbetskraftsinvandring ger enskilda möjligheter att förverkliga sin drömmar och förutsättningar att utveckla den svenska välfärden.
·Regeringens och Miljöpartiets gemensamma mål är att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Asylrätten ska värnas. Särskild hänsyn ska tas till barns bästa. Inom ramen för den reglerade invandringen ska rörligheten över gränserna underlättas. Migrationens utvecklingseffekter ska tillvaratas bättre och det internationella och europeiska samarbetet ska fördjupas.
·Överenskommelsen innebär ett gemensamt ansvarstagande för den samlade svenska asyl- och migrationspolitiken som den i dag är utformad.
Jättebra!
Jag har bara en fråga. Betyder Regeringens överenskommelse med Miljöpartiet att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige (de som i tidningar brukar omnämnas som papperslösa, det vill säga personer som fått en rättslig prövning, ett avslag och därmed ett avvisningsbeslut men ändå stannar kvar i landet) inte längre uppehåller sig här illegalt? Har lagstiftningen på det området på något sätt förändrats?
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD3, Exp, GP.
T&F, ER, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration, Miljöpartiet.
I Moderaternas informationsutskick står det följande:
·Vi har nu kommit överens med Miljöpartiet om att Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Samtidigt ska den som vill komma till Sverige för att arbeta kunna göra det. Arbetskraftsinvandring ger enskilda möjligheter att förverkliga sin drömmar och förutsättningar att utveckla den svenska välfärden.
·Regeringens och Miljöpartiets gemensamma mål är att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Asylrätten ska värnas. Särskild hänsyn ska tas till barns bästa. Inom ramen för den reglerade invandringen ska rörligheten över gränserna underlättas. Migrationens utvecklingseffekter ska tillvaratas bättre och det internationella och europeiska samarbetet ska fördjupas.
·Överenskommelsen innebär ett gemensamt ansvarstagande för den samlade svenska asyl- och migrationspolitiken som den i dag är utformad.
Jättebra!
Jag har bara en fråga. Betyder Regeringens överenskommelse med Miljöpartiet att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige (de som i tidningar brukar omnämnas som papperslösa, det vill säga personer som fått en rättslig prövning, ett avslag och därmed ett avvisningsbeslut men ändå stannar kvar i landet) inte längre uppehåller sig här illegalt? Har lagstiftningen på det området på något sätt förändrats?
DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD3, Exp, GP.
T&F, ER, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, migration, integration, Miljöpartiet.
torsdag 16 december 2010
Fridolin vill ta över
Dagens minst oväntade nyhet, publicerad på Expressens debattsida, är att Gustav Fridolin vill ta över som (manligt) språkrör för Miljöpartier efter Peter Eriksson. Gustavs resa genom den politiska världen har nog aldrig syftat till något annat än att aspirera på just den posten, därav den uteblivna chocken från min sida.
Att välja Gustav kommer dock leda till en radikalisering av Miljöpartiet. Peter Eriksson, och i viss mån även Maria Wetterstrand, har trots allt varit tämligen pragmatiska i sitt politiska värv. Något jag inte tror att Fridolin är särskilt intresserad av att vara.
Gustav är dessutom långt mycket mer populistisk i sin framtoning än vad den nuvarande ledarduon är. Vem Gustav får bredvid sig (Åsa Romson, Bodil Ceballos, Gunvor G Ericson eller Mikaela Valtersson?) kommer därför vara avgörande för Miljöpartiets framtid.
Det sägs ofta att det är medelklassväljare i storstäderna som är Miljöpartiets nya målgrupp. Personer som är tämligen borgerliga men som ändå har dåligt samvete för det liv de lever och därför röstar grönt (det sistnämnda är min tolkning). Dessa kommer emellertid inte med samma självklarhet känna sig bekväma med att rösta på Fridolin (i förhållande till Wetterstrand).
Väljer Miljöpartiet Fridolin kommer de därför få det kämpigt med framtoningen. Om de inte lyckas stabilisera upp duon på något sätt vill säga.
En fråga bara. Om man, som Miljöpartiet, inte anser att kön spelar någon roll. Varför är det då så viktigt att språkrören är en man och en kvinna?
AW, JF, KP, DN, SvD1, SvD2, Exp1, AB1, Exp2.
Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Gustav Fridolin, politik.
Att välja Gustav kommer dock leda till en radikalisering av Miljöpartiet. Peter Eriksson, och i viss mån även Maria Wetterstrand, har trots allt varit tämligen pragmatiska i sitt politiska värv. Något jag inte tror att Fridolin är särskilt intresserad av att vara.
Gustav är dessutom långt mycket mer populistisk i sin framtoning än vad den nuvarande ledarduon är. Vem Gustav får bredvid sig (Åsa Romson, Bodil Ceballos, Gunvor G Ericson eller Mikaela Valtersson?) kommer därför vara avgörande för Miljöpartiets framtid.
Det sägs ofta att det är medelklassväljare i storstäderna som är Miljöpartiets nya målgrupp. Personer som är tämligen borgerliga men som ändå har dåligt samvete för det liv de lever och därför röstar grönt (det sistnämnda är min tolkning). Dessa kommer emellertid inte med samma självklarhet känna sig bekväma med att rösta på Fridolin (i förhållande till Wetterstrand).
Väljer Miljöpartiet Fridolin kommer de därför få det kämpigt med framtoningen. Om de inte lyckas stabilisera upp duon på något sätt vill säga.
En fråga bara. Om man, som Miljöpartiet, inte anser att kön spelar någon roll. Varför är det då så viktigt att språkrören är en man och en kvinna?
AW, JF, KP, DN, SvD1, SvD2, Exp1, AB1, Exp2.
Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Gustav Fridolin, politik.
tisdag 28 september 2010
Valet i Nynäshamn
Efter många och långa förhandlingar i Nynäshamn verkar det nu tyvärr som att Folkpartiet i kommunen fortsätter att styra tillsammans med Socialdemokraterna. Med hjälp av passivt stöd från Vänsterpartiet.
Med tanke på hur dåligt valet gick för Socialdemokraterna, och det faktum att vi faktiskt skulle kunna skapa en mer borgerlig koalition med hjälp av Miljöpartiet och Sorundanet, så känns det som ett jättetråkigt resultat.
Jag får glädja mig åt att jag faktiskt kom in i fullmäktige.
Läs även andra bloggares åsikter om Nynäshamn, socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna,
Med tanke på hur dåligt valet gick för Socialdemokraterna, och det faktum att vi faktiskt skulle kunna skapa en mer borgerlig koalition med hjälp av Miljöpartiet och Sorundanet, så känns det som ett jättetråkigt resultat.
Jag får glädja mig åt att jag faktiskt kom in i fullmäktige.
Läs även andra bloggares åsikter om Nynäshamn, socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, moderaterna,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)