Hur skapar man ett gott företagsklimat och hur utformar man en arbetsmarknad som är inkluderande för alla, även för unga och invandrare? Enkla regler känns som en rimlig utgångspunkt, både för företagare och för arbetstagare. Regler ska inte heller fungera onödigt utestängande för personer som står utanför.
Tyvärr handlar diskussionen i Sverige ofta om hur man ska hjälpa diverse utsatta grupper in på arbetsmarknaden, snarare är att diskutera förutsättningarna för själva arbetsmarknaden i sig.
Metoderna som används för att "hjälpa" är näst intill oöverblickbara; SFI, anti-diskrimineringslagar, instegsjobb etc. Dessa verkar dock stå sig slätt om man jämför med effekten som kommer av ett bättre företagsklimat, vilket en rapport från Svenskt Näringsliv visar.
Invandrare eller andra som står långt från arbetsmarknaden verkar således vara lite hjälpta av extra åtgärder. Det som behövs är en arbetsmarknad som fungerar. Samt så klart lite jävlar anamma.
Positiva händelser, inklusive jobbtillfällen, kommer sällan flygandes mot en. Det mesta här i livet måste man kämpa för. Vissa har emellertid förutsättningar som gör att de måste kämpa lite mer än andra.
Det i sig behöver dock inte vara någonting negativt utan snarare något som man måste acceptera och lära sig att leva med (eller "tugga i sig" som Hanne Kjöller skriver i dagens DN).
Kontentan? En öppen arbetsmarknad, där politiker inte sätter käppar i hjulen utan underlättar för individer som vill skapa något själva, skapar bättre förutsättningar för individer som står utanför och vill in.
Särlösningar och diverse program är sällan det som behövs, eller efterfrågas för den delen. En chans att få visa att man duger räcker dock långt.
SvD, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Arbetsförmedlingen, arbetsmarknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar