måndag 4 april 2011

Miljöpartister och härskartekniker

I går hade jag en flera timmar lång twitterdebatt med två personer från Supermiljöbloggen. Det hela började med att de blev upprörda över att jag kallade mig för klimatskeptiker. Det resulterade i ett förhör där jag fick stå till svars för mina åsikter.

Det användes även ett par ganska osnygga knep som de flesta vänstermänniskor skulle kalla för härskartekniker om de utsattes för dem själva. Påförande av skuld och skam var nog det främsta målet. Man försökte även få mig att skämmas för mina åsikter inför min arbetsgivare.

Att det var fritt fram att använda dessa tekniker gentemot mig var dock tämligen uppenbart. Och dessutom symptomatiskt för miljö/klimatdebatten som helhet. Den som inte håller med om konsensus ska hängas ut och helst förnedras.

Så vad var det då vi diskuterade? Jo, huruvida världens varmare klimat är en konsekvens av mänsklig påverkan. Och det kanske den är. Jag vet inte. Inte du heller gissar jag?

Jag tror dock att det finns naturliga orsaker till att världen blir varmare. Särskilt med tanke på att temperaturen i världen har gått upp och ner i cykler genom världshistorien. Att då slå fast att den innevarande temperaturökning till största del är påverkan av människan känns som en överanalysering. Det betyder dock inte att det är fel.

Det jag framför allt är jag skeptisk mot är därför inte debatten kring huruvida temperaturen ökar eller inte, utan de många "lösningar" som klimatdebattörer för fram. De förutsätter nämligen att det skulle vara ett oövervinneligt problem för människan att jorden blir några grader varmare.

Den har uppenbarligen varit det tidigare, utan att jorden har gått under (vi har till exempel kunnat odla vindruvor här i norden tidigare, utan problem). Vi har i dagsläget dessutom långt mycket bättre möjligheter att parera eventuella problem som kan uppstå i världen. Detta tack vare den globalisering som klimatalarmister så innerligt verkar hata.

Människan är anpassningsbar till naturen. Och det finns i många fall goda ekonomiska skäl att förändra vårt sätt att leva. Om oljan till exempel skulle ta slut nån gång så underlättar det om det finns ett alternativ.

Att från det dra slutsatsen att hela världen måste lägga om sitt sätt att leva, just nu, är dock steget ganska långt. I alla fall i min värld.

Jag förnekar således inte att världen blir varmare, jag vänder mig däremot de svulstiga lösningar som många för fram. De andas nämligen allt som oftast socialism och bygger på kollektiva lösningar, samt en idé om att det kanske inte är önskvärt att dagens utvecklingsländer får ta del av samma utveckling som västvärlden har genomgått.

Men som sagt, genom ekonomisk utveckling och globalisering kan vi anpassa oss till eventuella förändringar som äger rum i världen. Vi har gjort det historiskt, vi gör det hela tiden och vi kommer göra det i framtiden.

Socialistiska storvulna planer är därför inte lösningen. Det är tack vare sådana som Aralsjön inte längre är världens fjärde största insjö (för att ta ett exempel).

I stället bör man, som Björn Lomborg föreslår, satsa pengar på mer konkreta och direkta åtgärder i världen. Att människor i Afrika dör av lungsjukdomar orsakade av vedeldning inomhus är till exempel är större problem än att Sverige är en halv grad varmare nu än för 100 år sedan.

Att genomföra åtgärder som hjälper mot ovanstående ger dessutom direkt utdelning och det går att se vad pengarna har gått till. De globala insatser som andra förespråkar riskerar att leda till att man lägger stora pengar på sådant som sedan visar sig vara verkningslöst.

Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända i framtiden. Vilka upptäcker som kommer att göras eller vilka uppfinningar som kommer att skapas. Därför är det extremt vanskligt att satsa enorma summor på något som egentligen bara är gissningar.

Men hey, that's my two cents. Man får gärna försöka övertyga mig om motsatsen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

1 kommentar:

Thomas sa...

Martins blogginlägg är ett mycket intressant sådant. Diverse socialister, miljösocialister samt allmänna miljöalarmister - och deras inte sällan påtagligt intellektuellt ohederliga debattstil - går det nog att skriva en bok om.

En tjock bok. :-)

Mvh