Det är ändå något charmigt med aningslösa människor, det får man ge dem. Ibland kan jag önska att jag fortfarande såg på världen med samma naiva ögon som biskopen i Linköpings stift gör.
Inte så att hans ansats inte är vällovlig. Det är den. Han har dock missat en väsentlig sak. Riksdagens politiska partier har nämligen den syn på människan som biskopen efterfrågar. Det är ingen som ifrågasätter människovärdet i dagens socialförsäkringsdebatt.
Motsättningarna handlar om hur man bäst tar till vara människors inneboende förmåga samt hur tidsgränser inom socialförsäkringssystemet ska vara utformade (för att nämna några skiljelinjer).
Att lägga dessa åt sidan är inte så enkelt. Särskilt inte som oppositionen vägrar att inse att de förändringar som gjordes under förra mandatperioden var nödvändiga för att laga ett trasigt system som lämnade/höll människor utanför.
Det kanske kan bli borgfred i frågan nån gång i framtiden men jag tror inte att vi är där än. När den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är klar kanske det finns en annan samsyn. Det återstår att se.
DN.
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Biskopen verkar också som vanligt undvika att beakta vissa sanningar från Bibeln, den om syndafallet och människans mycket skakika och syndiga leverne.
Om alla människor har lika värde, och är lika fallna, så gäller detta även dem som söker bidrag.
Å ena sidan ska man hjälpa dem som behöver det. Å andra sidan måste man se till att inte hjälpa dem som inte behöver det, på alla andra människors bekostnad.
Och det finns de som lider i tystnad som har det mycket värre än dem som visar upp sig i kvällspressen.
Det är dessa kompromisser som borgare brottas med, men som vänstern och kyrkan väljer att inte se.
Skicka en kommentar