Gårdagens stora samtalsämne blev så klart Sofia Arkelstens artikel på DN-debatt. Moderaterna ska nu redovisa alla bidragsgivare som skänker mer än 20 000 kronor till partiet. Inte så mycket att orda om egentligen om ni frågar mig. Jag kunde leva med vår tidigare ordning och jag kan leva med den nya.
I sin artikel riktade sig emellertid Arkelsten även till Socialdemokraterna och LO med en uppmaning om att fullt ut redovisa det stöd som de förra får av de senare, samt att de LO-medlemmar som inte vill bidra ekonomiskt till Socialdemokraterna bör ha rätt att avstå.
Detta gjorde att jag hamnade i en lång twitterdiskussion med en LO-ombudsman som anklagade Sofia Arkelsten för att vilja inskränka LO:s rätt att som enskild organisation själv besluta över sina inre angelägenheter.
Och det vill ju så klart ingen. Jag skulle dock vilja peka på ett problem som jag tycker att även LO borde se och uppmärksamma , om de nu menar allvar med att jobba för alla sina medlemmar.
26 procent av LO-medlemmarna röstade i valet 2010 på något av de borgerliga partierna. Man kan således utgå i från att de inte känner sig hemma i den klasskampsretorik som LO-förbunden emellanåt ägnar sig åt.
De väljer dock att kvarstå som medlemmar därför att de ändå tycker att de får ut något medlemskapet (försäkringar, kollektivavtal etc). De ser dock inte sitt medlemskap som ett politiskt ställningstagande. Det är ett medlemskap som vilket som helst.
De som går från av vara passiva medlemmar till att vara mer fackligt aktiva brukar dock tillhöra den kategori som ser fackföreningsrörelsen som den självklara arenan för klasskamp och allmän politisk opinionsbildning. Det är dessutom dessa individer som sedan åker på kongresser, sitter i förhandlingar och agerar som fackets ansikten utåt.
Att som borgerlig medlem inte vilja engagera sig i en sådan miljö känns ganska självklart i mina ögon. Frågan är dock vad det i förlängningen kommer leda till för LO-förbunden? Vill de verkligen att det bara är ideologiskt renläriga personer som aktiverar sig fackligt? Förlorar man inte på att alla röster inom organisationerna inte får komma till tals?
TCO och de övriga akademikerförbunden verkar ha förstått att det människor främst efterfrågar med sina medlemskap i ett fackförbund är inkomst- och övriga försäkringar, hjälp och stöd vid arbetslöshet etc. Man tänker inte primärt på klasskamp utan man går med som ett sätt att se om sitt eget hus.
Rimligtvis tänker medlemmar i LO:s förbund på liknande sätt. Frågan blir då om LO:s ledning och företrädare verkligen tar tillvara alla sina medlemmars intressen när de skänker pengar till Socialdemokraterna och låter sina anställda ombudsmän kampanja åt partiet på betald arbetstid?
DN1, DN2, B, Exp, SyD, SvD1, SvD2, SvD3, FB, AB1, AB2, ÖA, KK.
ML, MH1, ER, SO, SN, JI, PB, MH2.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, facket, LO, socialdemokraterna, partistöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar