söndag 17 april 2011

Början på en abortdebatt?

Någonting säger mig att det (bortsett från i dag) var ganska länge sedan som DN tog in en debattartikel som problematiserar fenomenet abort. Debatten i frågan har historiskt sätt varit tämligen infekterad i Sverige och förespråkare och motståndare har stått långt ifrån varandra.

Det är därför glädjande att två, till synes utomstående (från den historiska debatten) personer, diskuterar frågan utifrån moralfilosofiska frågeställningar. Kanske kan det göra att fler öppet vågar ventilera åsikter i frågan. Oavsett vad dessa åsikter är.

Jag tycker personligen att det är ett ganska intressant att dra de paralleller till miljödebatten som artikelförfattarna gör. Niclas Bergren håller så klart inte med men han drar samtidigt upp skiljelinjen på ett väldigt tydligt sätt. Ser man ett foster som en framtida individ eller inte?

Niclas gör det inte och då är inte abort ett problem. Den som emellertid ser en individ i den växande magen ställs inför ett svårt moraliskt dilemma.

I mina ögon är varje abort ett misslyckande. Det betyder inte att jag vill totalförbjuda ingreppet. Däremot tror jag att det är viktigt att det förs en debatt om vad som är en människoliv och hur vi värderar det. Åtminstone om man är intresserad av att påverka aborttalen i Sverige.

Information om vad en abort innebär och information om hur man förhindrar en graviditet att uppstå, samt uppmuntran till att låta bli att ha sex om man inte tror sig vara kapabel eller intresserad av att uppfostra ett barn bör finnas med i diskussionen kring abortpolitiken. Även de psykologiska aspekterna av att genomgå en abort bör belysas.

Utgångspunkten bör dock vara en lugn och sansad debatt till fromma för de individer och familjer som befinner sig i en situation där abort finns med som reellt fenomen och alternativ.

D, AE, DP.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

6 kommentarer:

Anonym sa...

I abortfrågan finns mycket att säga. Enligt Wikipedia, har antalet aborter - sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 - årligen pendlat mellan 30 000 och 38 000: http://sv.wikipedia.org/wiki/Abort#Aborter_i_Sverige

Under senare år har dessutom siffrorna ofta legat kring 38 000, dvs uppåt 40 000 dräpta människor per år. Detta är en av de mest olustiga siffror som överhuvudtaget finns, och jag hoppas att läsaren begrundar vad de faktiskt står för.

Därutöver är det fasansfullt jobbigt att ta till sig de tekniker som används, t ex "Partial birth abortion". Här framkallar en läkare värkar hos en havande kvinna så att hon är redo att förlösas. Vid huvudbjudning skall hela huvudet vara utanför livmodern, och vid sätesbjudning skall åtminstone inte huvudet ha lämnat livmodern. Därefter punkterar läkaren barnets hjärna och suger ut hjärnsubstansen med en vakuumpump.

Vad jag tror måste införas för att få ned antalet aborter, är ett helt nytt stödsystem för att hjälpa havande kvinnor, inte minst unga förstföderskor.

I SR:s P1 informerades om att ett BB i Tyskland har infört fri inlämning av spädbarn för adoption, och modern får vara anonym. En viss ångervecka finns, spädbarnet adopteras inte bort direkt, utan kan återfås mot att DNA matchades. Vissa kanske förfäras över detta system, men det räddar liv, och jag önskar att Sverige inför samma system.

Beträffande synen på fostret - som en människa eller som en polyp etc – visar senare år forskning att fostret utvecklas snabbare än vad skolmedicinen tidigare trott. För den som intresserar sig för den mänsklig varelsens utveckling efter befruktningen, finns mer fakta här: http://www.jatilllivet.se/viewNavMenu.do?menuID=250

- I stort visar nutida forskning att det finns mänskligt DNA hos fostret kort efter befruktning.

- Därutöver visar moderna studier att centrala funktioner är så utvecklade hos fostret redan vid den 12:e havandeveckan, att det är meningsfullt att tala om en hel och full människa.

Att mot bakgrund av detta tillåta aborter t o m den 18:e veckan i vårt land, och i vissa fall senare än så, är hemskt.

Sedan nuvarande abortlag tillkom år 1974, lär det ha utförts drygt 1,2 miljoner aborter i Sverige. Från 1974 till 2011 är det 37 år, och 37 x 30 000 = 1 110 000 aborter. Eftersom aborttalen har legat ändå uppåt 38 000 aborter under många senare år, kan vi ju räkna på ett genomsnittligt antal aborter om 35 000 per år. Detta ger 37 x 35 000 = 1 295 000 aborter.
Rena folkmordet.

Han någon hört ärkefeminster som Birgitta Olsson (FP), Gudrun Schyman (FI) m fl nämna dylika siffror vid hävdandet av det självklara i att kvinnan alltid har rätt till sin egen kropp?
Dylikt har aldrig nämnts, och av feministerna får vi absolut inte veta att det faktiskt gäller fler kroppar och fler liv än blott den havande kvinnans dito.

Det går vidare att undersöka beteendet hos personalen på sjukhusen. Utifrån mer än en redogörelse av kvinnor som gjort abort, var sjukhuspersonalen uttalat pro-choice, och gav alls inte fullständig och neutral information rörande vad en abort verkligen är.
Vissa av de som gjort abort fick långvarig, svår ångest efter när de insåg vad som faktiskt hänt. Dessutom finns det inga garantier att kvinnan framgent kan få barn efter sin tidigare abort.

Nuvarande abortlagstiftning visar hur genomsyrat Sverige är av socialliberalism, och militant feminism. Lyckligtvis stiger abortmotståndet i omvärlden, inte minst i USA, mer traditionella värdeansatser är på framfart i världen, och i bästa fall lär socialliberalismen och den dubiösa feminismen framgent utmanas ang abortlagstiftning m m.

Dessutom önskar många riksdagspolitiker förändringar. Idag vill 46 topp-politiker från alla riksdagspartier utom vänsterpartiet ha sänkt gräns för fri abort.: www.mynewsdesk.com/.../ja-till-livet-vaelkomnar-att-riksdagskandidater- fraan-sju-partier-vill-saenka-abortgraensen-472915

Slutligen får en gammal hjälte komma till tals:

"Abortion is advocated only by persons who have themselves been born"
- Ronald Reagan.

Mvh

Anonym sa...

Vad gäller detta med att många riksdagspolitiker idag önskar förändringar av abortlagstiftningen, fungerar tydligen inte länken jag gav ovan. Förhoppningsvis leder följande länk rätt: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/jatilllivet/pressrelease/view/ja-till-livet-vaelkomnar-att-riksdagskandidater-fraan-sju-partier-vill-saenka-abortgraensen-472915

Därutöver går det att påpeka följande olustiga fakta. Kvinnor från andra länder har, alltmer som det tycks, börjat komma till Sverige för att döda människor via abort eftersom detta inte tillåts i deras resp hemländer. Detta gäller t o m ett så närliggande, och i övrigt liknande land som Norge.

Detta faktum tycks ha givit liv åt abortdebatten i Sverige i stort, inte minst sedan det avslöjants att norska kvinnor åker till Sverige för att göra abort, så kallade könsaborter. Det handlar nästan alltid om att abortera flickor.

Detta görs pga att Sverige har fri abort till den 18:e veckan medan Norge har fri abort till den 12:e veckan, och det inte går att se om det är en pojke eller flicka inom denna tidsrymd. Det är först efter havandevecka 14 det klart går att fastställa barnets kön. Om detta skrivs bl a här: http://www.sea.nu/viewNavMenu.do?menuID=55&oid=21943

Mvh

Carl sa...

Min fru träffade i arbetet för ett tag sedan en kvinna, som nästan tvingats till att utföra en abort. Hon blev oplanerat gravid i tonåren, men ville gärna behålla barnet. På mödravårdscentralen förberedde de dock för abort, och försökte övertala henne till detta. Då hon vägrade, blev hon istället skickad till psykolog, som också försökte övertala till abort. Argumenten skulle var i stil med "hur tror du att du ska kunna ta hand om det här barnet?" med hänvisning till ekonomi, studiesituation, etc... Det hjälpte inte att kvinnans mamma lovade hjälpa till med det som behövdes. Lyckligtvis var kvinnan stark nog att stå emot och fick till slut behålla barnet.
Men att samhället på detta sätt närapå tvingar till abort tycker jag är helt vidrigt!

Mvh
Carl

Carl sa...

Det skulle förstås vara "tvingats till att GENOMGÅ abort" i början av förra kommentaren - inte "utföra".

Unknown sa...

Carl: Tack för ett skrämmande exempel från verkligheten. Verkligen tråkigt att det är så det verkar gå till allt för ofta.

Anonym sa...

Carl,

Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! Det är verkligen hemskt att det kan gå till som du beskriver, i det alltmer socialliberala Sverige.

Det tycks sannerligen vara läge med en SOU inriktad på att ta reda på vad f-n som egentligen sker på landets mödravårdscentraler.

Dessutom verkar det som om regelverket ang rådgivning - och ren och skär påtryckning som det tycks - på gravida bör ses över.

Därutöver bör tjänstemannaansvaret återinföras i lagstiftningen, så att ex personal inom sjukvården som gett vansinniga pro-choiceråd och utövat allehanda destruktiva påtryckningar kan åtalas för "vållande till annans död" eller liknande.

Jag börjar mer och mer få intrycket att Sverige är ett fullkomligt sjukt land. Ett land där det mänskliga livet inte betraktas som någonting speciellt, utan någonting som det går att behandla lite hur som helst.

Mvh