I onsdags kväll, när jag var på Föreningen Heimdal, ställde Maria Eriksson (frilansskribent samt chefredaktör för Svensk Tidskrift) en mycket intressant fråga som jag har tänkt på sedan dess. Den var något i stil med;
- Om målet (för både klassiska liberaler och konservativa) är att politik ska bestämma mindre i våra samhällen, hur gör vi då för att inte hemfalla till politiska förslag och lösningar när vi diskuterar hur vi vill att samhället ska se ut framöver?
Så klart omöjligt i vissa fall var min spontana reaktion. I fråga om skattesatser, lagar och ramverk så är det omöjligt att komma runt att det behövs politiska beslut för att åstadkomma förändring.
Samtidigt tror jag att det finns en viktigt poäng i att borgerliga debattörer agerar motvikt mot vänsterns vilja att göra politik av allt. Samhällsförändringar måste inte bottna i politiska beslut, särskilt inte sådana som rör civilsamhället och synen på familjen, för att ta några exempel.
Opinionsbildning för klassiskt liberala och konservativa värden bör således stå i fokus, i stället för att efterfråga politisk förändring i alla lägen. Lyckas man förändra ett synsätt så behöver man nämligen inte politiken.
Målet är ju någonstans att människor i så stor utsträckning som möjligt ska få sköta sig själva. Lyckas man då få människor att göra det så kommer inte politiska beslut bita på individnivå om det politiska beslutet inte stämmer överens med individens bevekelsegrunder.
I onsdags tog Roland Poirier Martinsson den svenska lagen om föräldraledighet som exempel. Ponera att den skulle genomföras ograverad i USA. Sannolikheten för att den skulle få något större genomslag är då liten eftersom den amerikanska synen på familjen och hur den organiseras är att det är en fråga för den enskilda familjen.
Politiken ska inte lägga sig i, och framför allt inte försöka styra familjen i en viss riktning.
Kan man nå dit även i Sverige, det vill säga att få människor så trygga i sina livsval att de inte bryr sig om i vilken riktning politiska beslut vill att de ska gå, torde mycket vara vunnet.
Det är dock en ständig kamp för oss alla, även vi som vill ha mindre politik, att bortse från den politiska arenan. Även för mig ligger det ofta nära till hands att se vad som kan och bör förändras utifrån ett politiskt perspektiv.
Att begränsa sig i sina krav på politiska beslut och i stället satsa på opinionsbildning bör därför vara fokus... för den som långsiktigt vill förändra samhället i mer frihetlig inriktning vill säga.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konservatism, civilsamhället.
7 kommentarer:
Martin m fl,
"I onsdags kväll, när jag var på Föreningen Heimdal, ställde Maria Eriksson (frilansskribent samt chefredaktör för Svensk Tidskrift) en mycket intressant fråga som jag har tänkt på sedan dess. Den var något i stil med;
- Om målet (för både klassiska liberaler och konservativa) är att politik ska bestämma mindre i våra samhällen, hur gör vi då för att inte hemfalla till politiska förslag och lösningar när vi diskuterar hur vi vill att samhället ska se ut framöver?"
Maria Eriksson verkar vara begåvad, och hennes fråga är självfallet ytterst viktig.
"... Så klart omöjligt i vissa fall var min spontana reaktion. I fråga om skattesatser, lagar och ramverk så är det omöjligt att komma runt att det behövs politiska beslut för att åstadkomma förändring..."
Dessa politiska beslut kan dock innehålla större eller mindre mängder av ren politik, dvs ideologi. Här som i så många andra fall borde det gå att hitta fram till beslut som är sunda för medborgarna, och som fattas just därför. Inte beslut som fattas för att de stödjer en viss ideologi.
"... Samtidigt tror jag att det finns en viktigt poäng i att borgerliga debattörer agerar motvikt mot vänsterns vilja att göra politik av allt..."
En mycket viktig poäng.
"... Samhällsförändringar måste inte bottna i politiska beslut, särskilt inte sådana som rör civilsamhället och synen på familjen, för att ta några exempel..."
Ett väsetligt påpekande.
"... Opinionsbildning för klassiskt liberala och konservativa värden bör således stå i fokus, i stället för att efterfråga politisk förändring i alla lägen. Lyckas man förändra ett synsätt så behöver man nämligen inte politiken..."
Det är riktigt, men är också en stor utmaning att sälja in detta budskap. Utmaningar kan dock vara inspirerande. :)
"... Målet är ju någonstans att människor i så stor utsträckning som möjligt ska få sköta sig själva. Lyckas man då få människor att göra det så kommer inte politiska beslut bita på individnivå om det politiska beslutet inte stämmer överens med individens bevekelsegrunder..."
Intressant resonemang, som jag antar är direkt skrämmande för vänstern.
"... I onsdags tog Roland Poirier Martinsson den svenska lagen om föräldraledighet som exempel. Ponera att den skulle genomföras ograverad i USA. Sannolikheten för att den skulle få något större genomslag är då liten eftersom den amerikanska synen på familjen och hur den organiseras är att det är en fråga för den enskilda familjen..."
USA verkar vara ett sunt land. :)
"... Politiken ska inte lägga sig i, och framför allt inte försöka styra familjen i en viss riktning..."
Tänk att det har blivit 'höger' att anse detta.
"... Kan man nå dit även i Sverige, det vill säga att få människor så trygga i sina livsval att de inte bryr sig om i vilken riktning politiska beslut vill att de ska gå, torde mycket vara vunnet..."
Jepp. Då har vi ett folk som hastigt och lustigt slutar vänta på att farbror staten ska initiera allt i deras liv.
"... Det är dock en ständig kamp för oss alla, även vi som vill ha mindre politik, att bortse från den politiska arenan. Även för mig ligger det ofta nära till hands att se vad som kan och bör förändras utifrån ett politiskt perspektiv..."
Du har ju blott att verka inom den politiska kontext och kultur som gäller idag, vilket nog inte är alldeles enkelt för en frihetstörstande, yngre individ.
"... Att begränsa sig i sina krav på politiska beslut och i stället satsa på opinionsbildning bör därför vara fokus... för den som långsiktigt vill förändra samhället i mer frihetlig inriktning vill säga."
Ja, att bland folk i gemen såväl som inom partierna ständigt påtala värdet av politiken är så lite politisk som möjligt. :)
Mvh
"Dessa politiska beslut kan dock innehålla större eller mindre mängder av ren politik, dvs ideologi. Här som i så många andra fall borde det gå att hitta fram till beslut som är sunda för medborgarna, och som fattas just därför. Inte beslut som fattas för att de stödjer en viss ideologi."
Viktigt påpekande Thomas. Självklart är det så att alla politiska beslut inte nödvändigtvis drivs av ideologi. Men hur särskiljer man ideologiskt drivna politiska beslut från mer förvaltningsliknande dito? Är det ens möjligt?
Det måste jag fundera vidare på.
Martin m fl,
"... Självklart är det så att alla politiska beslut inte nödvändigtvis drivs av ideologi. Men hur särskiljer man ideologiskt drivna politiska beslut från mer förvaltningsliknande dito? Är det ens möjligt?
Det måste jag fundera vidare på."
Lite tankemässig input för dig under ditt grunnande, kan vara följande. Särskiljandet av a) ideologiskt drivna politiska beslut från b) förvaltningsliknande dito kan kanske göras genom att granska motiven för varje beslut i sig.
Om motivet för att fatta ett beslut är att lösa ett problem som har att göra med reella problem i folks vardag, torde det handla om ett förvaltningsmässigt, icke-ideologiskt, beslut. Ett förhoppningsvis nödvändigt och sunt beslut.
Om motivet för att fatta ett beslut inte är att lösa reella problem i folks vardag, utan att utföra social ingenjörskonst för skapa ett samhälle som liknar idealen för en viss, måhända smått utopisk ideologi, torde det handla om ett politiskt beslut fattat på ideologiska grunder. Ett i värsta fall mindre nödvändigt och mindre sunt beslut.
Någon kan invända, att jag ovan inte har definierat användningen av uttrycket ”reella problem”. Med ”reella problem” menar jag problem som förhindrar folk att leva drägliga liv. Det handlar alltså inte om att skapa ett samhälle där folk kan leva smått utopiska liv. Det handlar om att via nödvändiga, ideologiskt neutrala, förvaltningsmässiga beslut, söka tillse att medborgarna kan leva normala, högst drägliga liv.
Enligt mina tankegångar avgör alltså motiven för besluten om de a) är politiska beslut, fattade på ideologiska grunder, eller b) förvaltningsmässiga, ideologiskt neutrala, beslut.
Mvh
Intressant inlägg. Vad jag för mitt liv inte begriper dock är hur sk borgerliga partier kan predika sådan social konformism som de gör.
Folkpartiet har ju en "frisinnad" del (namnet är ju ett skämt) som vill förbjuda allt syndigt, så viss tradition finns det ju.
Kärnan i en borgerlig politik måste vara, tycker i alla fall jag, att det ska finnas en privat sfär, inuti vilken andra ska låta en vara ifred. Bortsett för vanvård av barn t ex, ska man faktiskt få ta beslut som bara angår en själv och ens familj, som andra inte skulle ta själva. Men den mänskliga klåfingrigheten visar inga gränser.
Familjepolitiken är kärnan i detta. Hur kan borgarna ha blivit så sossefierade, marxifierade att de tycker att det är OK att
1) ta bort sambeskattningen.
2) Beskatta folket och sedan endast ge tillbaka pengarna, 12000 kr per barn, per månad, om barnen sätts i den av staten godkända daghemsarkipelagen.
Sedan finns det ett par andra saker.
Att förbjuda prostitution är inte vad staten ska pyssla med. Man ska få ta dåliga beslut också.
Här kommer den riktiga bomben antar jag:
Droger förbjuds av staten. Den verkliga anledningen, när alla andra påhittade skäl har avfärdats, är att "du ska göra vad jag säger för att jag säger det".
Eller David Nutts erfarenhet "Det som är olagligt är farligt därför att det är olagligt".
http://www.guardian.co.uk/uk/2009/nov/03/david-nutt-drugs-policy?INTCMP=SRCH
Anledningen till detta är att vi har en hjärna som är byggd för att pådyvla varandra social konformism. Denna fascistiska reflex att hindra andra från att göra vad som inte angår någon annan (och som vad beträffar nästan alla illegala droger är långt mindre farligt än alkohol, tobak, hästhoppning, bergsklättring, etc) är att se till att vårt land, om 500 innevånare (för så levde människor i 2 miljoner år) hålls ihop som en effektiv militär enhet.
Vi behöver inte denna sociala konformism. Gav vi upp den skulle fängelsebefolkningen och brottsligheten halveras. Minst.
http://www.youtube.com/watch?v=oyystXOfDqo
Om andra människor inte har rätt att göra vad vi själva inte skulle göra har vi ingen frihet värd att tala om.
Thomas: Problemet är att även beslut av mer förvaltningsliknande karriär kan rymma ideologiska ställningstaganden. Även en fråga som hur vi tar hand om vårt avfall kan få olika lösningar beroende på vem som fattar beslutet (om kommunala bolag eller privata ska ta hand om det till exempel). Så frågan kräver onekligen en del tankemöda.
I övrigt så håller jag helt och hållet med Purpendicular om att kärnan i en borgerlig politik måste vara att det finns en privat sfär som politiken inte har tillgång till. Och som politiska beslut följaktligen inte heller ska försöka påverka.
Martin m fl,
"Thomas: Problemet är att även beslut av mer förvaltningsliknande karriär kan rymma ideologiska ställningstaganden..."
Det är sant, men - om frågan tillåts - är detta ett stort problem i det dagliga, praktiska, politiska livet..?
Det går väl här att hävda, att eftersom knappt någon verksamhet inom politiken går att hålla kliniskt ren från ideologi, är det ingen katastrof att politiska beslut färgas av ideologi så länge som alla är medvetna om det, erkänner detta öppet, och är beredda att kommunicera om detta helt öppet.
Det senare kan ex handla om att en viss kommunal majoritet, fattar ett visst beslut, i enlighet med en ideologi de förhoppningsvis konsekvent har signalerat valrörelsen igenom.
När denna majoritet - som vi här kan bestämma är av borgerliga art - t ex beslutar att den aktuella kommunen lägger ut skötseln av kommunens avfall på entreprenad, lär detta knappast vara en överraskning för någon som bemödat sig om att hänga med i kommunens politiska liv.
För att återvända till den initiala frågeställningen, går det förvisso att på bästa filosofiska manér fundera länge och djupt på frågan om huruvida det är möjligt att särskilja på ideologiskt drivna politiska beslut från mer förvaltningsliknande dito. Detta är nog en nobel, tankemässig ansats, men ett dylikt problem ser jag mest som något för ett akademiskt avhandlingsprojekt inom ett ämne som statsvetenskap, politisk idéhistoria etc.
Frågan är helt enkelt så komplex att den sannolikt fordrar mångåriga studier, där den som studerar problemet bygger upp en betydande kunskap rörande ex svensk offentlig förvaltning osv.
I ett sådant arbete, måste det kanske skapas nya begrepp och en ny teoretisk referensram, utföras en massa distinktioner, och kort sagt tillföras en massa kunskap som inte finns idag om dessa förhållanden.
Där är väl inte helt omöjligt att när någon ev startar ett dylikt arbete, kommer vederbörande att hitta mönster ang beslut i olika kommunala förvaltningar som enligt en viss modell går att kategorisera som antingen mer ideologiskt drivna, eller mer förvaltningsliknande.
Detta är dock inget någon snyter ur sig i brådrasket. Det lär vara betydligt lättare att likt Purpendicular fastslå att kärnan i en borgerlig politik måste vara att det a) finns en privat sfär som politiken ej når, och som b) politiska beslut ej ska försöka påverka.
Alternativ kontrar någon, vi kan kalla honom Martin, och visar kortfattat, elegant och tämligen briljant hur vi smidigt kan särskilja ideologiskt drivna politiska beslut från mer förvaltningsliknande dito. Lite så där i förbifarten. :)
Mvh
"Alternativ kontrar någon, vi kan kalla honom Martin, och visar kortfattat, elegant och tämligen briljant hur vi smidigt kan särskilja ideologiskt drivna politiska beslut från mer förvaltningsliknande dito. Lite så där i förbifarten."
Jag hatar att göra dig besviken Thomas, men jag måste tyvärr passa på den =)
Skicka en kommentar