Nedanstående beskrivning av hur de arbetar på Engelska Skolan i Uppsala är nästan den enda man behöver för att förstå varför elever som hade det svårt för sig ändå klarade sig bättre i skolan förr jämfört med motsvarande barn i dag.
"– Vi jobbar väldigt mycket med struktur. Och vi tror inte att någon mår dåligt av det. De elever som har lätt för sig, de mår inte sämre och presterar inte sämre av att ha en tydlig struktur. Men de som har det svårare, de mår bättre och presterar bättre. Är man som elev lite orolig och har svårt att koncentrera sig, då lugnas det."
Jag tror faktiskt inte att det är fler barn som har koncentrationssvårigheter i dag jämfört med för 50 år sedan. Den stora skillnaden som jag ser det ligger i stället i skolan och undervisningens utformning. En stökig miljö förstärker negativa beteenden hos barn medan en lugn och strukturerad miljö hämmar dem.
Att dagens skola ser allt för mycket av det förra gör därför att de barn som är i bäst behov av ordning och reda hamnar efter redan från början.
Vissa politiker och utbildningsdebattörer får det gärna att låta som att disciplin och struktur hämmar barns utveckling, att det på något sätt skulle vara elakt att undervisa barn i dylika strukturer. Men det är de personerna som sviker de barn som har det svårast för sig. Inte vi som hävdar att ordning och reda gagnar alla barn.
Visar inlägg med etikett skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skola. Visa alla inlägg
söndag 18 maj 2014
tisdag 2 april 2013
Att förstöra en skola
Den som funderar över varför svenska elevers skolresultat sjunker bör läsa denna artikel i DN i dag. Den visar nämligen något som jag har skrivit om tidigare (men inte hittar länkar till nu), det vill säga att den "moderna" skolan misslyckas med att hjälpa dem som är i störst behov av hjälp.
Genom att införa och anpassa sig efter det undervisningsätt som kallas problembaserat lärande har den svenska skolan frångått sin roll som kunskapsförmedlare. I stället intar läraren rollen av guide, eller coach. Eleverna ska själva söka information och sammanställa den, dock ofta utan värdering eller analys.
Ovanstående leder till att de som inte redan har en god förförståelse, eller besitter adekvat kunskap, halkar efter. De vet inte vad de ska leta efter, de har inte kunskap om hur man hittar relevant information och de vet inte hur de ska värdera den fakta som de eventuellt hittar.
Det gör att vissa elever går genom skolan utan att tillskansa sig grundläggande kunskap om världen. Och det är främst elever från studieovana hem som lider.
Att det fri skolvalet skulle ligga bakom den stora nedgången i svenska betyg låter i mina öron, med bakgrund av ovanstående, som osannolikt. Särskilt som merparten av de skolor som klarar sig bäst i Sverige är just friskolor.
I stället torde det till stor del handla om en förändrad syn på lärarens roll, i kombination med allt sämre lärare som inte själva besitter den kunskap som de ska vidarebefordra till våra barn.
Genom att införa och anpassa sig efter det undervisningsätt som kallas problembaserat lärande har den svenska skolan frångått sin roll som kunskapsförmedlare. I stället intar läraren rollen av guide, eller coach. Eleverna ska själva söka information och sammanställa den, dock ofta utan värdering eller analys.
Ovanstående leder till att de som inte redan har en god förförståelse, eller besitter adekvat kunskap, halkar efter. De vet inte vad de ska leta efter, de har inte kunskap om hur man hittar relevant information och de vet inte hur de ska värdera den fakta som de eventuellt hittar.
Det gör att vissa elever går genom skolan utan att tillskansa sig grundläggande kunskap om världen. Och det är främst elever från studieovana hem som lider.
Att det fri skolvalet skulle ligga bakom den stora nedgången i svenska betyg låter i mina öron, med bakgrund av ovanstående, som osannolikt. Särskilt som merparten av de skolor som klarar sig bäst i Sverige är just friskolor.
I stället torde det till stor del handla om en förändrad syn på lärarens roll, i kombination med allt sämre lärare som inte själva besitter den kunskap som de ska vidarebefordra till våra barn.
onsdag 12 september 2012
Utbildningens förskjutning
Fram till för 20 år sedan kunde man i Sverige gå fyraårig teknisk linje på gymnasiet. Då blev man gymnasieingenjör och behörig till en stor mängd yrken som det i dag "krävs" högskoleexamen för.
På samma sätt kunde man bli gymnasieekonom. Då fick man goda chanser till att få jobba med till exempel löneadministration och som ekonomiassistent. I dag "krävs" det i allt väsentligt högskoleexamen i ekonomi för att söka de jobb som gymnasieekonomer sökte för 25 år sedan.
Vad beror ovanstående på? Att arbetsmarknaden har genomgått en jätteförändring på två decennier? Kanske delvis. En mer sannolik förklaring är dock det gamla socialdemokratiska målet om att minst hälften av alla gymnasieelever ska gå vidare till högskolestudier.
För att kunna möta den efterfrågan som krävs för att nå målet har nya högskolor öppnats runt om i Sverige, med delvis nedslående resultat vad det verkar som.
Någonstans på vägen har det skett en förskjutning så att många av dagens högskolestudenter börjar på högskolan för att lära sig sådant som de borde ha lärt sig på gymnasiet, och allt för många lyckas inte ens ta sig igenom gymnasiet.
Någonting har således hänt med både kravställandet och förväntningarna på våra studenter. På alla nivåer. Till nytta för vem kan man fråga sig?
För arbetsmarknaden? Tveksamt. För skolan? Troligtvis inte. För den enskilde? Antagligen inte.
Ett samhälle har antagligen störst nytta av att så många som möjligt klarar gymnasiet på utsatt tid och får med sig relevanta kunskaper därifrån. Hur många som sedan går vidare till högskolestudier borde nog inte vara ett politiskt mål utan baseras på personliga önskemål. Tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden kan matchas på andra sätt.
På samma sätt kunde man bli gymnasieekonom. Då fick man goda chanser till att få jobba med till exempel löneadministration och som ekonomiassistent. I dag "krävs" det i allt väsentligt högskoleexamen i ekonomi för att söka de jobb som gymnasieekonomer sökte för 25 år sedan.
Vad beror ovanstående på? Att arbetsmarknaden har genomgått en jätteförändring på två decennier? Kanske delvis. En mer sannolik förklaring är dock det gamla socialdemokratiska målet om att minst hälften av alla gymnasieelever ska gå vidare till högskolestudier.
För att kunna möta den efterfrågan som krävs för att nå målet har nya högskolor öppnats runt om i Sverige, med delvis nedslående resultat vad det verkar som.
Någonstans på vägen har det skett en förskjutning så att många av dagens högskolestudenter börjar på högskolan för att lära sig sådant som de borde ha lärt sig på gymnasiet, och allt för många lyckas inte ens ta sig igenom gymnasiet.
Någonting har således hänt med både kravställandet och förväntningarna på våra studenter. På alla nivåer. Till nytta för vem kan man fråga sig?
För arbetsmarknaden? Tveksamt. För skolan? Troligtvis inte. För den enskilde? Antagligen inte.
Ett samhälle har antagligen störst nytta av att så många som möjligt klarar gymnasiet på utsatt tid och får med sig relevanta kunskaper därifrån. Hur många som sedan går vidare till högskolestudier borde nog inte vara ett politiskt mål utan baseras på personliga önskemål. Tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden kan matchas på andra sätt.
onsdag 23 maj 2012
Miljöpartister och väderkvarnar
När ett antal miljöpartister på DN-debatt skriver att friskolesektorn domineras av "vinstintresset" kan det vara på sin plats att påminna om den genomgång av sektorn som tidningen Dagens samhälle gjorde här om året.
Där kunde man läsa följande:
- 95 procent av alla friskoleföretag driver högst två skolor
- Vinsterna i friskolorna är måttliga
- Av landets 5 700 skolor är var femte en friskola
- Det är bara 14 procent av landets elever som går i en friskola (1,3 miljoner elever)
Det är således en ganska liten del av eleverna i Sverige som går i en friskola, och merparten av de friskolor som finns ingår inte i några stora koncerner och de tar inte ut särskilt mycket i vinst.
Kanske något att hålla i minnet när man går till storms mot väderkvarnar?
Där kunde man läsa följande:
- 95 procent av alla friskoleföretag driver högst två skolor
- Vinsterna i friskolorna är måttliga
- Av landets 5 700 skolor är var femte en friskola
- Det är bara 14 procent av landets elever som går i en friskola (1,3 miljoner elever)
Det är således en ganska liten del av eleverna i Sverige som går i en friskola, och merparten av de friskolor som finns ingår inte i några stora koncerner och de tar inte ut särskilt mycket i vinst.
Kanske något att hålla i minnet när man går till storms mot väderkvarnar?
onsdag 28 mars 2012
Baylan tror inte att alla elever kan prestera
Ibrahim Baylan, mannen som under sin tid som utbildningsminister inte genomförde några minnesvärda reformer, visar i dag på DN-debatt att han tydligen inte lärde sig något under sin tid på taburetten heller.
Baylan presenterar på debattplats åtta punkter som sägs vara grunderna till en ny skolpolitik för Socialdemokraterna. Om den är särskilt ny låter jag dock vara osagt. För mig framstår den främst som gammal skåpmat.
Jag tänkte dock fokusera på två av de punkter som Baylan tar upp. Två punkter som är motstridiga men som Baylan ändå har med som likvärdiga utgångspunkter. Det handlar om punkterna 7 och 2.
I punkt 7 skriver Baylan att skolan måste ha höga positiva förväntningar på alla elever, vilket ju är en högst rimlig utgångspunkt. Problemet när Baylan säger det är att han redan i punkt 2 har visat att han för egen del inte har särskilt höga positiva förväntningar på alla elever.
Baylan vill nämligen tvinga kommuner att omfördela pengar "efter elevernas behov". Vad som är elevernas behov uttalas dock inte men eftersom punkten handlar om socioekonomiska faktorer så kan man ändå gissa sig till vad Baylan vill.
Socialdemokraterna, och vänstern i övrigt, verkar nämligen leva med en föreställning om att alla elever faktiskt inte är lika kapabla, eller åtminstone inte har samma möjligheter till att tillskansa sig kunskap.
Om du råkar vara invandrare, eller barn till invandrare (eller om dina föräldrar är arbetslösa), så räknar inte Baylan med att du kan prestera på samma sätt som andra elever. Därmed är du också i extra behov av stöd.
I min värld är inte det samma sak som att ha "höga positiva förväntningar" på alla elever.
Baylan presenterar på debattplats åtta punkter som sägs vara grunderna till en ny skolpolitik för Socialdemokraterna. Om den är särskilt ny låter jag dock vara osagt. För mig framstår den främst som gammal skåpmat.
Jag tänkte dock fokusera på två av de punkter som Baylan tar upp. Två punkter som är motstridiga men som Baylan ändå har med som likvärdiga utgångspunkter. Det handlar om punkterna 7 och 2.
I punkt 7 skriver Baylan att skolan måste ha höga positiva förväntningar på alla elever, vilket ju är en högst rimlig utgångspunkt. Problemet när Baylan säger det är att han redan i punkt 2 har visat att han för egen del inte har särskilt höga positiva förväntningar på alla elever.
Baylan vill nämligen tvinga kommuner att omfördela pengar "efter elevernas behov". Vad som är elevernas behov uttalas dock inte men eftersom punkten handlar om socioekonomiska faktorer så kan man ändå gissa sig till vad Baylan vill.
Socialdemokraterna, och vänstern i övrigt, verkar nämligen leva med en föreställning om att alla elever faktiskt inte är lika kapabla, eller åtminstone inte har samma möjligheter till att tillskansa sig kunskap.
Om du råkar vara invandrare, eller barn till invandrare (eller om dina föräldrar är arbetslösa), så räknar inte Baylan med att du kan prestera på samma sätt som andra elever. Därmed är du också i extra behov av stöd.
I min värld är inte det samma sak som att ha "höga positiva förväntningar" på alla elever.
måndag 26 mars 2012
Skolplikten leder till emigration
En samhälle präglat av valfrihet låter människor, i största möjliga mån, själva välja hur de lägger upp sin vardag, vilket arbete de går till, vilket äldreboende de ska bo på och så vidare. I Sverige har vi nu kommit så pass långt att man inom merparten av livets skiftningar kan välja det som passar bäst för den egna individen.
Det finns dock ett område där valfriheten är kraftigt beskuren i Sverige, nämligen skolområdet. Inte så att du inte kan välja skola. Det kan du i de flesta av landets kommuner. Däremot kan du inte välja bort den standardiserade skolan och själv utbilda ditt barn om du anser att det passar bättre för dig och ditt barn. I stället stadgar skolplikten att alla barn måste vara i skolan, oavsett om det passar dem eller inte.
Jag har skrivit om den här frågan tidigare (här och här) och i dag gör Roland Poirier Martinsson (RPM) det i sin kolumn i Svenskan.
RPM berättar om en av flera familjer som har känt sig tvingade att flytta till Åland för att kunna leva ett liv som passar dem. Så låsta är vi alltså i vår syn på skolan i Sverige. Vi har skapat ett system som gör att människor känner sig manade att lämna landet om de inte passar in i mallen.
Och det nuvarande systemet försvaras allra ivrigast av personer som i övrigt kallar sig för liberala. I synen på skolan har man dock valt en väg som är allt annat än liberal. En syn som i stället bottnar i den gamla socialdemokratiska tanken om den svenska enhetsskolan.
Det systemet lämnar dock mycket i övrigt att önska när det kommer till valfrihet och individanpassning.
Ett skolsystem som präglas av valfrihet rakt igenom bör därför öppna upp för möjligheten till hemskolning för de som vill. Kunskapskontroll går att lösa på andra sätt än genom att eleven tillbringar varje dag i skolbänken i en offentligt finansierad skolbyggnad.
Det finns dock ett område där valfriheten är kraftigt beskuren i Sverige, nämligen skolområdet. Inte så att du inte kan välja skola. Det kan du i de flesta av landets kommuner. Däremot kan du inte välja bort den standardiserade skolan och själv utbilda ditt barn om du anser att det passar bättre för dig och ditt barn. I stället stadgar skolplikten att alla barn måste vara i skolan, oavsett om det passar dem eller inte.
Jag har skrivit om den här frågan tidigare (här och här) och i dag gör Roland Poirier Martinsson (RPM) det i sin kolumn i Svenskan.
RPM berättar om en av flera familjer som har känt sig tvingade att flytta till Åland för att kunna leva ett liv som passar dem. Så låsta är vi alltså i vår syn på skolan i Sverige. Vi har skapat ett system som gör att människor känner sig manade att lämna landet om de inte passar in i mallen.
Och det nuvarande systemet försvaras allra ivrigast av personer som i övrigt kallar sig för liberala. I synen på skolan har man dock valt en väg som är allt annat än liberal. En syn som i stället bottnar i den gamla socialdemokratiska tanken om den svenska enhetsskolan.
Det systemet lämnar dock mycket i övrigt att önska när det kommer till valfrihet och individanpassning.
Ett skolsystem som präglas av valfrihet rakt igenom bör därför öppna upp för möjligheten till hemskolning för de som vill. Kunskapskontroll går att lösa på andra sätt än genom att eleven tillbringar varje dag i skolbänken i en offentligt finansierad skolbyggnad.
onsdag 11 januari 2012
Skola eller hemskola
"I dagarna börjar en ny termin i landets skolor. Men trots att det i Sverige råder skolplikt kommer några barn aldrig till skolan. I Stockholm finns det barn vars föräldrar av religiösa skäl håller dem borta från skolundervisning, termin efter termin."
Det skrev två folkpartister i Aftonbladet i går, för att därefter kräva att systematisk brytande av skolplikten bör vara grund för omhändertagande och socialtjänstens ingripande.
Inga gråzoner. Ingen skillnad mellan mamman i Sigtuna som mördade sina barn och föräldrar som av religiös eller ideologisk övertygelse hellre hemskolar sina barn. Alla barn som inte går i den offentliga skolan är per definition vanvårdade och deras föräldrar opassande som föräldrar.
Inte konstigt att familjer som vill hemskola sina barn, av vilken orsak det nu än må vara, väljer att flytta till Åland eller andra länder där lagstiftningen på området är med liberal.
För särskilt liberalt kan jag inte tycka att ovan nämnda förslag om omhändertagande av barn är.
Att dessutom hänvisa till FN:s barnkonvention som säger att barn har RÄTT till gratis grundskoleutbildning känns lite märkligt. Att ha rätt till något kan knappast vara samma sak som att det offentliga skolväsendet är det enda tänkbara alternativet för hur utbildningen i fråga ska genomföras.
Särskilt då som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (ett dokument som folkpartister brukar högakta) säger att (i artikel 26) det är föräldrarnas rätt att välja utbildning för sina barn.
Det enda rimliga vore ett system där den som känner att den vill och kan hemskola sitt barn också har rätt att göra det och att det offentliga då bistår med kontroll av att barnet uppnår uppsatta kunskapsmål. Det fungerar alldeles utmärkt i många andra länder.
Om barnen hålls hemma av andra skäl än skolning är det emellertid självklart att frågan ska undersökas och utredas. Med ett tydligt system för hemskolning torde det dock vara enklare att säga vilka barn som eventuellt vanvårdas.
Nyheter: UNT.
Bloggar: Petersen, Hemundervisningsbloggen, Edholm, Edholm, Åslund.
Det skrev två folkpartister i Aftonbladet i går, för att därefter kräva att systematisk brytande av skolplikten bör vara grund för omhändertagande och socialtjänstens ingripande.
Inga gråzoner. Ingen skillnad mellan mamman i Sigtuna som mördade sina barn och föräldrar som av religiös eller ideologisk övertygelse hellre hemskolar sina barn. Alla barn som inte går i den offentliga skolan är per definition vanvårdade och deras föräldrar opassande som föräldrar.
Inte konstigt att familjer som vill hemskola sina barn, av vilken orsak det nu än må vara, väljer att flytta till Åland eller andra länder där lagstiftningen på området är med liberal.
För särskilt liberalt kan jag inte tycka att ovan nämnda förslag om omhändertagande av barn är.
Att dessutom hänvisa till FN:s barnkonvention som säger att barn har RÄTT till gratis grundskoleutbildning känns lite märkligt. Att ha rätt till något kan knappast vara samma sak som att det offentliga skolväsendet är det enda tänkbara alternativet för hur utbildningen i fråga ska genomföras.
Särskilt då som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (ett dokument som folkpartister brukar högakta) säger att (i artikel 26) det är föräldrarnas rätt att välja utbildning för sina barn.
Det enda rimliga vore ett system där den som känner att den vill och kan hemskola sitt barn också har rätt att göra det och att det offentliga då bistår med kontroll av att barnet uppnår uppsatta kunskapsmål. Det fungerar alldeles utmärkt i många andra länder.
Om barnen hålls hemma av andra skäl än skolning är det emellertid självklart att frågan ska undersökas och utredas. Med ett tydligt system för hemskolning torde det dock vara enklare att säga vilka barn som eventuellt vanvårdas.
Nyheter: UNT.
Bloggar: Petersen, Hemundervisningsbloggen, Edholm, Edholm, Åslund.
måndag 9 januari 2012
Lättjans diagnoser
Vad gör man som lärare om man inte orkar ta itu med stökiga elever i klassrummet? Eller som förälder när samma lärare berättar om ens stökiga barn?
Ser man till arbetsmiljön i klassrummet? Ser man till lärarens förmåga att hålla ordning? Ser man till barnets inställning till skola och lärande?
Tyvärr verkar det som att man numer, allt för sällan, ställer ovan nämnda frågor. -För inte är det fel på mig som lärare? -Och inte kan det vara barnets fel att det springer runt och stör... Det måste vara något annat.
-Jag vet! Det måste vara någon form av psykiskt funktionshinder.
Så verkar i alla fall delar av den psykologiska vetenskapen ha resonerat när frågeställningarna började aktualiseras för ca 20 år sedan.
Ingen av dem verkade intresserad av lärarrollen, klassrummet eller den förändrade synen på barnuppfostran. I stället sa man att det var ADHD.
Det var således inte barnets fel att det inte kunde sitta still, och därmed inte heller lärarens (vilket torde vara en av orsakerna till viljan att hellre diagnosticera). Det var ju ett psykologiskt tillstånd. Inte kan man ställa krav då...
Men det är precis vad man kan. Att barn inte kan sitta still är knappast ett nytt fenomen. Det är snarare allmängiltigt över tid.
I en tid då läraren faktiskt var en auktoritet i klassrummet, och när föräldrar förväntade sig att det var upp till barnet att delta och lära, lyckades svensk skola hålla tillräckligt mycket ordning för att de flesta faktiskt skulle få möjlighet att erhålla den grundläggande utbildning man har att förvänta sig. Även de barn som hade svårt att sitta still.
För ett barn med myror i brallorna är få saker så kontraproduktiva som oordning. Oreda leder bara till mer oreda, även på ett personligt plan. Och få är de barn som redan från lågstadieålder är kapabla att ta ansvar för sitt eget lärande, att leta upp den information som bedöms vara relevant och sedan dra slutsatser av den.
Så vad händer då när skolan inte längre är en kunskapsförmedlare? Jo, det ser vi nu, hela tiden.
Barn som har svårt att sitta still får ingen arbetsro, vilket leder till att deras klasskamrater inte heller får någon arbetsro. Och i stället för att skapa ordning och ställa krav på alla barn så diagnosticerar man dem som man upplever som besvärliga.
Vad tror ni att det gör för deras självkänsla? Och vad tror ni att det gör för vårt skolsystem som helhet?
Nathan Shachar skriver i dagens DN:
ADHD upptäcktes inte, som alzheimer eller diabetes. Dess deinition är inte förankrad i några odiskutabla biologiska data. ADD-ADHD kom till på ett sammanträde. Deinitionen är en katalog över allt som känneteck- nar normala pojkar: svårt att sitta stilla, lackande uppmärksamhet, slarv med läxor. När det kniper får borttappade pennor och leda under mattelektionerna duga.
Denna humbug hade inte kunnat slå igenom om det inte varit för en annan rubbning i tiden: tendensen att sjukdomsförklara alla sociala och personliga bekymmer, så att individer kan rentvås från ansvar. Medicinering för alla upptänkliga ledsamheter exploderar, och psykiatrin, som länge var en bisak för läkemedelsföretagen, badar i anslag och donationer.
Gud och evolutionen har inte skapat barn för att de skall sitta stilla från åtta till tre. De klarar det bara efter hård tukt från några instanser som demoniserats och förhånats under de postmoderna decennierna: familjen, skolan och religionen. Vägen tillbaka är för lång och för att slippa se eländet drogar vi friska barn.
Den för alla vänstermänniskor så förhatliga katederundervisningen gjorde att merparten av alla elever tog sig genom skolan med fullgoda kunskaper. Dagens "flumskola" gör att de som inte klarar av att söka och tillskansa sig information på egen hand faller ifrån.
Det kanske inte var så dumt med katederundervisning trots allt?
Ser man till arbetsmiljön i klassrummet? Ser man till lärarens förmåga att hålla ordning? Ser man till barnets inställning till skola och lärande?
Tyvärr verkar det som att man numer, allt för sällan, ställer ovan nämnda frågor. -För inte är det fel på mig som lärare? -Och inte kan det vara barnets fel att det springer runt och stör... Det måste vara något annat.
-Jag vet! Det måste vara någon form av psykiskt funktionshinder.
Så verkar i alla fall delar av den psykologiska vetenskapen ha resonerat när frågeställningarna började aktualiseras för ca 20 år sedan.
Ingen av dem verkade intresserad av lärarrollen, klassrummet eller den förändrade synen på barnuppfostran. I stället sa man att det var ADHD.
Det var således inte barnets fel att det inte kunde sitta still, och därmed inte heller lärarens (vilket torde vara en av orsakerna till viljan att hellre diagnosticera). Det var ju ett psykologiskt tillstånd. Inte kan man ställa krav då...
Men det är precis vad man kan. Att barn inte kan sitta still är knappast ett nytt fenomen. Det är snarare allmängiltigt över tid.
I en tid då läraren faktiskt var en auktoritet i klassrummet, och när föräldrar förväntade sig att det var upp till barnet att delta och lära, lyckades svensk skola hålla tillräckligt mycket ordning för att de flesta faktiskt skulle få möjlighet att erhålla den grundläggande utbildning man har att förvänta sig. Även de barn som hade svårt att sitta still.
För ett barn med myror i brallorna är få saker så kontraproduktiva som oordning. Oreda leder bara till mer oreda, även på ett personligt plan. Och få är de barn som redan från lågstadieålder är kapabla att ta ansvar för sitt eget lärande, att leta upp den information som bedöms vara relevant och sedan dra slutsatser av den.
Så vad händer då när skolan inte längre är en kunskapsförmedlare? Jo, det ser vi nu, hela tiden.
Barn som har svårt att sitta still får ingen arbetsro, vilket leder till att deras klasskamrater inte heller får någon arbetsro. Och i stället för att skapa ordning och ställa krav på alla barn så diagnosticerar man dem som man upplever som besvärliga.
Vad tror ni att det gör för deras självkänsla? Och vad tror ni att det gör för vårt skolsystem som helhet?
Nathan Shachar skriver i dagens DN:
ADHD upptäcktes inte, som alzheimer eller diabetes. Dess deinition är inte förankrad i några odiskutabla biologiska data. ADD-ADHD kom till på ett sammanträde. Deinitionen är en katalog över allt som känneteck- nar normala pojkar: svårt att sitta stilla, lackande uppmärksamhet, slarv med läxor. När det kniper får borttappade pennor och leda under mattelektionerna duga.
Denna humbug hade inte kunnat slå igenom om det inte varit för en annan rubbning i tiden: tendensen att sjukdomsförklara alla sociala och personliga bekymmer, så att individer kan rentvås från ansvar. Medicinering för alla upptänkliga ledsamheter exploderar, och psykiatrin, som länge var en bisak för läkemedelsföretagen, badar i anslag och donationer.
Gud och evolutionen har inte skapat barn för att de skall sitta stilla från åtta till tre. De klarar det bara efter hård tukt från några instanser som demoniserats och förhånats under de postmoderna decennierna: familjen, skolan och religionen. Vägen tillbaka är för lång och för att slippa se eländet drogar vi friska barn.
Den för alla vänstermänniskor så förhatliga katederundervisningen gjorde att merparten av alla elever tog sig genom skolan med fullgoda kunskaper. Dagens "flumskola" gör att de som inte klarar av att söka och tillskansa sig information på egen hand faller ifrån.
Det kanske inte var så dumt med katederundervisning trots allt?
onsdag 7 september 2011
Hemskolning - den svenska skolvärldens röda skynke
Skola och utbildning är som bekant infekterade frågor i svensk politik. Partierna på höger- respektive vänster sida står ganska långt ifrån varandra när det gäller synen på utformning och innehåll. Även lärarens roll och arbetsuppgifter är föremål för hetsig debatt.
Och trots att skolan kommunaliserades av Socialdemokraterna 1991, och därmed blev en kommunal angelägenhet om man bortser från utformningen av skolans styrdokument som även fortsatt är en nationell fråga, så beter sig rikspolitiker allt som oftast som om skolpolitik vore en statlig angelägenhet.
Det är därför Gustav Fridolin kan gå ut och hävda att det är statens fel att lärarlönerna är för låga. Fridolin har uppenbarligen inte förstått vad kommunalt självstyre och kommunalt ansvar innebär.
Nu ska regeringen i alla fall satsa 2,6 miljarder på en matematiksatsning i svenska skolor. Lovvärt på alla sätt om det inte vore för att Björklund också vill styra lärarnas sätt att undervisa. Missförstå mig inte, jag föredrar katederundervisning. Det är dock inte upp till Björklund hur svenska lärare utformar sina lektioner. Det bestämmer de själva i samråd med rektor och i viss mån med den lokala politiken.
Det här leder emellertid in mig på en annan fråga. Om jag som förälder är missnöjd med den/de skolor som finns i närheten, eller om jag av andra skäl inte anser att Sveriges skolor passar just mina barn, så finns det få - om ens några - möjligheter för mig att själv utbilda mitt barn i vårt hem.
Och det handlar inte bara om ekonomiska hinder trots att skattesystemet är utformat för att båda föräldrarna ska jobba i så stor utsträckning som möjligt (svenska familjer ses som enheter med ömsesidigt försörjningsansvar i bidragssystemen men inte skattemässigt). Det främsta hindret mot hemskolning i Sverige politik.
Tanken om enhetsskolan ligger djupt rotad i det svenska politikermedvetandet, även bland i övrigt liberala politiker. Min upplevelse är emellertid att liberala personer som kritiserar tanken om hemskolning gör det utifrån en rädsla för religiös fanatism. Man vill så att säga skydda barn från deras föräldrar.
I de länder där hemskolning finns och tillämpas kan dock inte föräldrar på helt eget bevåg lära sina barn vad som helst. Skollagen och läroplanen ska fortfarande följas och barnen genomför kontinuerligt prov för att kontrollera att de har lärt sig det de ska (precis som i den "vanliga" skolan alltså).
Men vad är det som säger att föräldrar inte skulle kunna ge sina barn en minst lika adekvat utbildning som den svenska skolan hade gett samma barn? Inte mycket om du frågar mig. Allt för få har dock fått försöka eftersom det i princip krävs svåra sjukdomar för att få rätt att hemskolas.
En reform som tillåter de föräldrar som vill, och har möjlighet, att utbilda sina egna barn vore således på sin plats. Jag har dock små förhoppningar för att en sådan kommer genomföras inom kort.
I väntan på det kan jag rekommendera den artikel som Mattias Svensson skrev om hemskolning i förra numret av Magasinet Neo (som tyvärr inte finns på nätet).
Nyheter: DN, SvD, FB, SMP, NT, SkD, SyD, AB, B, DN2, Exp.
Bloggar: Persson, Edholm, Alam.
Och trots att skolan kommunaliserades av Socialdemokraterna 1991, och därmed blev en kommunal angelägenhet om man bortser från utformningen av skolans styrdokument som även fortsatt är en nationell fråga, så beter sig rikspolitiker allt som oftast som om skolpolitik vore en statlig angelägenhet.
Det är därför Gustav Fridolin kan gå ut och hävda att det är statens fel att lärarlönerna är för låga. Fridolin har uppenbarligen inte förstått vad kommunalt självstyre och kommunalt ansvar innebär.
Nu ska regeringen i alla fall satsa 2,6 miljarder på en matematiksatsning i svenska skolor. Lovvärt på alla sätt om det inte vore för att Björklund också vill styra lärarnas sätt att undervisa. Missförstå mig inte, jag föredrar katederundervisning. Det är dock inte upp till Björklund hur svenska lärare utformar sina lektioner. Det bestämmer de själva i samråd med rektor och i viss mån med den lokala politiken.
Det här leder emellertid in mig på en annan fråga. Om jag som förälder är missnöjd med den/de skolor som finns i närheten, eller om jag av andra skäl inte anser att Sveriges skolor passar just mina barn, så finns det få - om ens några - möjligheter för mig att själv utbilda mitt barn i vårt hem.
Och det handlar inte bara om ekonomiska hinder trots att skattesystemet är utformat för att båda föräldrarna ska jobba i så stor utsträckning som möjligt (svenska familjer ses som enheter med ömsesidigt försörjningsansvar i bidragssystemen men inte skattemässigt). Det främsta hindret mot hemskolning i Sverige politik.
Tanken om enhetsskolan ligger djupt rotad i det svenska politikermedvetandet, även bland i övrigt liberala politiker. Min upplevelse är emellertid att liberala personer som kritiserar tanken om hemskolning gör det utifrån en rädsla för religiös fanatism. Man vill så att säga skydda barn från deras föräldrar.
I de länder där hemskolning finns och tillämpas kan dock inte föräldrar på helt eget bevåg lära sina barn vad som helst. Skollagen och läroplanen ska fortfarande följas och barnen genomför kontinuerligt prov för att kontrollera att de har lärt sig det de ska (precis som i den "vanliga" skolan alltså).
Men vad är det som säger att föräldrar inte skulle kunna ge sina barn en minst lika adekvat utbildning som den svenska skolan hade gett samma barn? Inte mycket om du frågar mig. Allt för få har dock fått försöka eftersom det i princip krävs svåra sjukdomar för att få rätt att hemskolas.
En reform som tillåter de föräldrar som vill, och har möjlighet, att utbilda sina egna barn vore således på sin plats. Jag har dock små förhoppningar för att en sådan kommer genomföras inom kort.
I väntan på det kan jag rekommendera den artikel som Mattias Svensson skrev om hemskolning i förra numret av Magasinet Neo (som tyvärr inte finns på nätet).
Nyheter: DN, SvD, FB, SMP, NT, SkD, SyD, AB, B, DN2, Exp.
Bloggar: Persson, Edholm, Alam.
måndag 4 juli 2011
Sexualundervisning i hem och skola
Först som sista alternativ säger Tanja Tydén, professor i vårdvetenskap, att föräldrar bör prata med sina barn om det faktum att ett oskyddat sexliv kan ge upphov till ofrivillig barnlöshet i framtiden. Enligt henne är det först och främst skolan som ska upplysa barn och ungdomar om sex, samlevnad och eventuella konsekvenser av sexuellt överförbara sjukdomar.
Jag skulle snarare säga att det bör förhålla sig tvärt om. Det är först och främst föräldrar som ska prata med sina barn om "blommor och bin", i andra hand skolan.
Veneriska sjukdomar är allvarliga saker, allvarligare än vad många verkar tro eller anse. Ofrivillig barnlöshet är egentligen en av de mildare potentiella konsekvenserna av oskyddat sex. Min bild (om jag tänker tillbaka på min egen skolgång, som inte är allt för avlägsen) är dock att skolan gör vad den ska i frågan.
Jag tror därför att föräldrar, i stället för att bara förlita sig på att deras barn får den information de behöver i skolan, också måste prata med sina barn. Förklara för dem vad det innebär med oskyddade och tillfälliga sexuella kontakter, samt vad dessa kan få för konsekvenser senare i livet.
Kontentan är dock att jag är lite trött på människor som spontant ropar på offentliga åtgärder i första hand.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag skulle snarare säga att det bör förhålla sig tvärt om. Det är först och främst föräldrar som ska prata med sina barn om "blommor och bin", i andra hand skolan.
Veneriska sjukdomar är allvarliga saker, allvarligare än vad många verkar tro eller anse. Ofrivillig barnlöshet är egentligen en av de mildare potentiella konsekvenserna av oskyddat sex. Min bild (om jag tänker tillbaka på min egen skolgång, som inte är allt för avlägsen) är dock att skolan gör vad den ska i frågan.
Jag tror därför att föräldrar, i stället för att bara förlita sig på att deras barn får den information de behöver i skolan, också måste prata med sina barn. Förklara för dem vad det innebär med oskyddade och tillfälliga sexuella kontakter, samt vad dessa kan få för konsekvenser senare i livet.
Kontentan är dock att jag är lite trött på människor som spontant ropar på offentliga åtgärder i första hand.
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 14 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
I dag publicerades sista delen av Zarembas skolserie. Avsnittet om betyg och varför vi har det betygssystem vi har i Sverige är bland det mest upplysande jag någonsin läst i frågan.
Ett smakprov:
När en fransk eller polsk elev får ett IG är det provet, inte eleven, som blir underkänt. Detta har också gällt i Sverige fram till 60-talet. Men därefter och i trettio långa år har svenska elever fått betyg som inte värderade vad de gjort utan vad de var. Ett IG sade inte: det här duger inte, försök igen. Det sade: Det är du som inte duger.
Först 1995 avskaffades det relativa betygssystemet. Låt oss påminna vad det handlade om. År 1883 deklarerade den brittiske forskaren Francis Galton att ”normalfördelning”, det vill säga Gauss kurva (the Bell curve) som beskriver utfallet av slumpstyrda naturfenomen, också gällde människans begåvning.
Få människor är mycket korta, de flesta av medellängd, få över 190 centimeter. Desamma gällde för intelligensen, hävdade Galton. Och den gick i arv. Men eftersom de obegåvade (som ofta var fattiga, just för att de var dumma, enligt Galton) fick allt fler barn, riskerade nationen att fördummas. Detta är grunden till rashygienen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, skola, bloggar.
Ett smakprov:
När en fransk eller polsk elev får ett IG är det provet, inte eleven, som blir underkänt. Detta har också gällt i Sverige fram till 60-talet. Men därefter och i trettio långa år har svenska elever fått betyg som inte värderade vad de gjort utan vad de var. Ett IG sade inte: det här duger inte, försök igen. Det sade: Det är du som inte duger.
Först 1995 avskaffades det relativa betygssystemet. Låt oss påminna vad det handlade om. År 1883 deklarerade den brittiske forskaren Francis Galton att ”normalfördelning”, det vill säga Gauss kurva (the Bell curve) som beskriver utfallet av slumpstyrda naturfenomen, också gällde människans begåvning.
Få människor är mycket korta, de flesta av medellängd, få över 190 centimeter. Desamma gällde för intelligensen, hävdade Galton. Och den gick i arv. Men eftersom de obegåvade (som ofta var fattiga, just för att de var dumma, enligt Galton) fick allt fler barn, riskerade nationen att fördummas. Detta är grunden till rashygienen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, skola, bloggar.
måndag 11 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Zarembas artikelserie om en skola i förfall fortsatte i helgen, med ett exempel på hur det skulle kunna gå till om lärare fick vara lärare.
Något som får Johan Lundberg att föreslå skoluniform.
Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar konstaterar att svensken skulle behöva spara mer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, politik, bloggar, Ekonomi, skola.
Något som får Johan Lundberg att föreslå skoluniform.
Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar konstaterar att svensken skulle behöva spara mer.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, politik, bloggar, Ekonomi, skola.
onsdag 6 april 2011
Zaremba pekar på den nakna kejsaren
Zaremba har verkligen gjort en stor gärning med sina två DN-artiklar om den svenska skolan (här och här). Han pekar med all tydlighet på ett skolväsende som i vissa delar befinner sig i fritt fall där lärare inte får vara lärare, elever inte får vara elever och undervisning inte längre får vara undervisning.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
söndag 3 april 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
DN-ledare om varför utvecklingen av den svenska sjukförsäkringen inte får gå bakåt.
Maciej Zaremba om en skrämmande hantering av en svensk skola.
Henrik L Barvå om varför vi har Thatcher och Reagan att tacka... ja, för det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, socialförsäkringar, skola.
Maciej Zaremba om en skrämmande hantering av en svensk skola.
Henrik L Barvå om varför vi har Thatcher och Reagan att tacka... ja, för det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, socialförsäkringar, skola.
måndag 28 mars 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Tänk att två länder kan ha så olika politik för invandring och integration.
Har socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkligen tänkt igenom sitt förslag om att sexköp utomlands bör kriminaliseras? Det skulle nämligen kunna få väldigt märkliga följder.
Varför är det tabu med hemskolning i Sverige.
Kommer Romney vinna det republikanska partiets nomineringsprocess?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, integration, skola.
Har socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkligen tänkt igenom sitt förslag om att sexköp utomlands bör kriminaliseras? Det skulle nämligen kunna få väldigt märkliga följder.
Varför är det tabu med hemskolning i Sverige.
Kommer Romney vinna det republikanska partiets nomineringsprocess?
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, integration, skola.
tisdag 15 mars 2011
Dagens länkar (från Konservativa tankar)
Johan Lundberg skriver på Newsmill om varför konservatismen är starkt bland unga.
Malin Siwe gillar RUT-avdrag.
Senator Jim DeMint vill att amerikanska barn ska ha rätt att välja skola.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, skola, konservatism.
Malin Siwe gillar RUT-avdrag.
Senator Jim DeMint vill att amerikanska barn ska ha rätt att välja skola.
Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, bloggar, usa, skola, konservatism.
söndag 13 mars 2011
Den för vänstern så förhatliga katederundervisningen
Jag insåg när jag tittade efter att jag skrivit ganska mycket om den svenska skolan genom åren (här, här, här, här och här). Mitt fokus har allt som oftast varit att mer pengar inte nödvändigtvis leder till bättre resultat utan att skolan framför allt måste återta sin kunskapsförmedlande roll.
Jag har bland annat skrivit:
Ny skolplan och en ny lärarutbildning, och ett större fokus på kunskap (till skillnad från informationsinhämtning) måste stå i fokus i skolpolitiken framöver.
Men, det jag tänkte fokusera på i dag handlar om meritokrati. Den 1 juli förra året skrev jag följande:
...meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. När det finns tydliga mål, mätvärden att använda sig av, ja, då kan alla ta sig fram. I ett system där man frångår formella kriterier för till exempel anställning, där blir det i stället kontakter och familj som avgör var man hamnar.
Ett meritokratiskt system leder till att flera, inte bara de som råkar födas in i rätt familj, får möjlighet att ta sig fram på egna meriter. Det förutsätter dock att vi har en skola som inte glömmer bort dem som inte klarar av eget arbete och ansvar redan från småskoleåldern.
Jan Björklund är således på rätt spår när han försöker återupprätta den för vänstern så förhatliga katederundervisningen.
Det finns många sätt att lära sig på. Att på egen hand söka kunskap är ett sätt. Det är dock få förunnat att bemästra den konsten redan från början. Den förutsätter nämligen att man redan har en förkunskap och en förförståelse för vissa saker.
Förkunskaper som för de flesta enklast uppnås genom att någon på ett pedagogiskt sätt berättar vad man som elev behöver kunna.
En skola som inte har någon traditionell undervisning kommer inte heller ha elever som vet vad de förväntas kunna. Och om man inte vet vad som förväntas av en så kommer all kunskap bli relativ.
I ett sådant system tar den sig fram som vet att bemästra och läsa av systemet. Det säger dock ingenting om kunskapen den personen besitter.
Så om vi vill våra barns bästa. Om vi verkligen vill att de ska lära sig något. Ja då måste våra lärare få möjligheter och verktyg att på bästa sätt lära ut vår samlade kunskap till nästa generation.
Eget arbete i all ära. När det kommer till bred kunskapsförmedling finns det inget som slår katederundervisning.
DN, SvD, Ex, D.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik.
Jag har bland annat skrivit:
Ny skolplan och en ny lärarutbildning, och ett större fokus på kunskap (till skillnad från informationsinhämtning) måste stå i fokus i skolpolitiken framöver.
Men, det jag tänkte fokusera på i dag handlar om meritokrati. Den 1 juli förra året skrev jag följande:
...meritokrati är de underprivilegierades bästa vän. När det finns tydliga mål, mätvärden att använda sig av, ja, då kan alla ta sig fram. I ett system där man frångår formella kriterier för till exempel anställning, där blir det i stället kontakter och familj som avgör var man hamnar.
Ett meritokratiskt system leder till att flera, inte bara de som råkar födas in i rätt familj, får möjlighet att ta sig fram på egna meriter. Det förutsätter dock att vi har en skola som inte glömmer bort dem som inte klarar av eget arbete och ansvar redan från småskoleåldern.
Jan Björklund är således på rätt spår när han försöker återupprätta den för vänstern så förhatliga katederundervisningen.
Det finns många sätt att lära sig på. Att på egen hand söka kunskap är ett sätt. Det är dock få förunnat att bemästra den konsten redan från början. Den förutsätter nämligen att man redan har en förkunskap och en förförståelse för vissa saker.
Förkunskaper som för de flesta enklast uppnås genom att någon på ett pedagogiskt sätt berättar vad man som elev behöver kunna.
En skola som inte har någon traditionell undervisning kommer inte heller ha elever som vet vad de förväntas kunna. Och om man inte vet vad som förväntas av en så kommer all kunskap bli relativ.
I ett sådant system tar den sig fram som vet att bemästra och läsa av systemet. Det säger dock ingenting om kunskapen den personen besitter.
Så om vi vill våra barns bästa. Om vi verkligen vill att de ska lära sig något. Ja då måste våra lärare få möjligheter och verktyg att på bästa sätt lära ut vår samlade kunskap till nästa generation.
Eget arbete i all ära. När det kommer till bred kunskapsförmedling finns det inget som slår katederundervisning.
DN, SvD, Ex, D.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik.
måndag 3 januari 2011
Kvalitet eller lockpris
Jan Eliasson är orolig över att internationella studenter inte längre kommer välja Sverige som studieland efter att avgifter införs för utomeuropeiska studenter. Han menar att tusentals studenter kommer att "stängas ute" från studier i Sverige och att vår attraktionskraft försvinner.
Jag kan inte annat säga, än att om det faktum att utbildningen var kostnadsfri, var den enda anledningen till att en enskild student valde Sverige för sina studier... så var kanske inte det ett tillräckligt bra skäl från första början.
Mängder med studenter från mellanöstern och Asien lockas varje år till till exempel USA, trots avgifter, därför att de vet att de får den bästa utbildningen där. Merparten av dem stannar dessutom kvar efter avslutad utbildning och berikar sitt nya hemland med kunskap och arbetskraft.
Till Sverige har studenter i stället kommit just för att det varit gratis, för att därefter flytta härifrån igen. Vi har således bekostat en utbildning som vi sedan inte fått någon egen utdelning av.
Genom att införa avgifter, och samtidigt förbättra utbildningarna, så kan vi på sikt locka hit oss några av de studenter som annats hade valt till exempel USA.
Tänk, då kanske vi också kan börja få Nobelpris.
DN1, DN2, CH, GP.
Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, politik, skola.
Jag kan inte annat säga, än att om det faktum att utbildningen var kostnadsfri, var den enda anledningen till att en enskild student valde Sverige för sina studier... så var kanske inte det ett tillräckligt bra skäl från första början.
Mängder med studenter från mellanöstern och Asien lockas varje år till till exempel USA, trots avgifter, därför att de vet att de får den bästa utbildningen där. Merparten av dem stannar dessutom kvar efter avslutad utbildning och berikar sitt nya hemland med kunskap och arbetskraft.
Till Sverige har studenter i stället kommit just för att det varit gratis, för att därefter flytta härifrån igen. Vi har således bekostat en utbildning som vi sedan inte fått någon egen utdelning av.
Genom att införa avgifter, och samtidigt förbättra utbildningarna, så kan vi på sikt locka hit oss några av de studenter som annats hade valt till exempel USA.
Tänk, då kanske vi också kan börja få Nobelpris.
DN1, DN2, CH, GP.
Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, politik, skola.
onsdag 15 december 2010
Drömmen om en kunskapsfokuserad skola
Som bekant så visade årets PISA-undersökning att svenska elevers resultat fortsätter gå ner. Sedan den presenterades i förra veckan har en rad människor kommenterat den, samt kommit med förslag på vad som bör göras för att komma till rätta med problemen.
Oppositionen säger så klart att resultatet visar att Björklunds "hårda" skola inte fungerar. Jag skrev att resultatet snarare bör ses mot bakgrund av fortsatt dåliga lärare och bristfällig kunskapskontroll. Något som tar tid att komma till rätta med, definitivt längre än fyra år.
Som tur är så får vi snart en ny skollag som förhoppningsvis kan leda saker och ting på rätt köl igen.
Men om man bortser från mig så finns det faktiskt fler personer som kommit med konstruktiva (och realistiska) förslag på vad den svenska skolan bör göra för att utveckla sig.
Till exempel så skrev Johan Lundberg i Svenskan att en kunskapsfokuserad skola besparar oss från relativism, Elisabeth Höglund (yes, den Elisabeth Höglund) skrev här om dagen i Aftonbladet att vi måste tillbaka till en syn på kunskap som något viktigt, något som faktiskt gör att människor växer och hjälper dem på vägen genom livet.
Roligaste inlägget i PISA-debatten kom dock från Hans Bergström i dag. I en kolumn i DN slår han hål på skolverkets slutsatser som gav vid handen att det skulle vara ökad segregation som låg bakom de allt sämre resultaten i svenska skolor. En analys som verkar vara hemmasnickrad å det grövsta.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, AB, KSF.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning.
Oppositionen säger så klart att resultatet visar att Björklunds "hårda" skola inte fungerar. Jag skrev att resultatet snarare bör ses mot bakgrund av fortsatt dåliga lärare och bristfällig kunskapskontroll. Något som tar tid att komma till rätta med, definitivt längre än fyra år.
Som tur är så får vi snart en ny skollag som förhoppningsvis kan leda saker och ting på rätt köl igen.
Men om man bortser från mig så finns det faktiskt fler personer som kommit med konstruktiva (och realistiska) förslag på vad den svenska skolan bör göra för att utveckla sig.
Till exempel så skrev Johan Lundberg i Svenskan att en kunskapsfokuserad skola besparar oss från relativism, Elisabeth Höglund (yes, den Elisabeth Höglund) skrev här om dagen i Aftonbladet att vi måste tillbaka till en syn på kunskap som något viktigt, något som faktiskt gör att människor växer och hjälper dem på vägen genom livet.
Roligaste inlägget i PISA-debatten kom dock från Hans Bergström i dag. I en kolumn i DN slår han hål på skolverkets slutsatser som gav vid handen att det skulle vara ökad segregation som låg bakom de allt sämre resultaten i svenska skolor. En analys som verkar vara hemmasnickrad å det grövsta.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, AB, KSF.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning.
onsdag 8 december 2010
Svenska skolresultat har varit i fritt fall länge
...Och det är inget som rättas upp över en natt. Inte ens på fyra år. Jan Björklund har således rätt när han säger att svensk skolpolitik är en atlantångare som fortfarande håller på att drivas mot rätt kurs.
Den utveckling som den senaste PISA-mätningen ger vid handen är ett resultat av den skolpolitik som förts sedan 80-talet (eller 68 om man så vill). Två faktorer som borde lyftas fram är att utvecklingen mot allt mer eget arbete accelererade under 90-talet (vilket få elever trots allt klarar av), och att lärarutbildningen fortsatt är katastrofal och har så varit under lång tid (tro mig, jag har gått på den).
Ny skolplan och en ny lärarutbildning, och ett större fokus på kunskap (till skillnad från informationsinhämtning) måste stå i fokus i skolpolitiken framöver.
Kalle Bäck på KSF-bloggen sätter fingret på vad som måste bli bättre:
Vi kommer inte att få bukt med dessa problem över en natt. Många steg i rätt riktning har dock tagits. En ny läroplan håller på att sjösättas, en ny lärarutbildning likaså, elevernas rätt till lärarledd undervisning understryks och tydligare kunskapskontroller i form av tidigare betyg håller på att införas. Alliansen håller på att städa upp efter den misslyckade (s)kolpolitiken.
Exp1, SvD, KSF, Exp2, LE, SV, DN1, DN2, SydS, DI, LB, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik.
Den utveckling som den senaste PISA-mätningen ger vid handen är ett resultat av den skolpolitik som förts sedan 80-talet (eller 68 om man så vill). Två faktorer som borde lyftas fram är att utvecklingen mot allt mer eget arbete accelererade under 90-talet (vilket få elever trots allt klarar av), och att lärarutbildningen fortsatt är katastrofal och har så varit under lång tid (tro mig, jag har gått på den).
Ny skolplan och en ny lärarutbildning, och ett större fokus på kunskap (till skillnad från informationsinhämtning) måste stå i fokus i skolpolitiken framöver.
Kalle Bäck på KSF-bloggen sätter fingret på vad som måste bli bättre:
Vi kommer inte att få bukt med dessa problem över en natt. Många steg i rätt riktning har dock tagits. En ny läroplan håller på att sjösättas, en ny lärarutbildning likaså, elevernas rätt till lärarledd undervisning understryks och tydligare kunskapskontroller i form av tidigare betyg håller på att införas. Alliansen håller på att städa upp efter den misslyckade (s)kolpolitiken.
Exp1, SvD, KSF, Exp2, LE, SV, DN1, DN2, SydS, DI, LB, KP.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)