Tingens ordning

En tanke som slagit mig upprepade gånger den senaste tiden är människors oförmåga att acceptera att vissa saker bara råkar vara på ett visst sätt. Jag är helt på det klara med att vi är kapabla att påverka det mesta omkring oss, dock inte allt. Och jag är övertygad om, att vi för vår egen mentala hälsas skull, måste lära oss att acceptera mycket av det som känns som motgångar och upplevs som orättvisor.

För som jag ser det, så är baksidan av att förvänta sig allt för mycket av tillvaron och sin omgivning, att man tror att allting i ens liv kan läggas till rätta... bara man hittar rätt metoder. Ingen ska behöva vara sjuk, rädd, ensam, man eller kvinna, bara vi fattar rätt politiska beslut. Ett synsätt som i sin mest extrema förlängning leder till det totala statliga övertagandet.

Men inte ens då kommer faror, väggropar eller hösnuva kunna elimineras. Så varför kan vi inte bara lära oss att acceptera att livet består av ett antal motgångar, besvikelser och jobbiga upplevelser? Men att det är lyckan av att komma igenom dem som leder till personlig tillväxt och självtillit.

Feminismen ifrågasatt

Nyligen publicerade Helen Lindberg en doktorsavhandling vid Örebro Universitet. Den handlar om feminismens ideologiska tankegods, samt hur färgad den verkligen är av politiska utopier och motsägelsefulla ståndpunkter. Jag har inte läst den själv men den torde vara intressant för alla som oroas av politiseringen av vår akademi...

...alternativt bara ser människor som individer, och inte som delar av godtyckligt sammanställda kollektiv utan egen handlingsförmåga.

Konst

Här skulle jag kunna skriva något om att konst bör vara avbildande, inte provocerande. Om att konst borde vara till för skönhetens skull, och inte åsikters...

Men det vore för enkelt.

Och ja, jag har en väldigt snäv definition av vad som kan kategoriseras som konst.

Thatchers idéer gäller än

Hon var välorienterad om politiska idéer, men thatcherismen handlade alltid mer om den arbetande medelklassen än om teorier och system. Människor som sköter sig och ligger i ska få det bättre och lämnas i fred, men staten ska ställa upp när det behövs. Den som äger tar hand om vad hon har. Brott ska bekämpas och man ska aldrig ge efter för terror och våld. Människor har ansvar för att förvalta sitt pund – och staten ska se till att pundets värde varar.

Ur dessa handfasta värderingar växte den konkreta politiken fram. Inflationen bekämpades framgångsrikt och de absurda marginalskatterna sänktes. Arbetsrätten reformerades så företagarna kunde få arbetsro. Hyresgäster fick chans att köpa offentligt ägda bostäder och ett antal stora statsföretag privatiserades. Den brittiska ekonomin kvicknade till. Samtidigt var Margaret Thatcher försiktig med sina reformer av välfärdsstaten. - PJ Anders Linder

Lika självklart då som nu! Jag har inget större behov av grandiosa idékomplex. Politik handlar om människan samt de små gemenskaperna och dess behov inom ramen för nationen. Svårare än så behöver det inte vara. Familj, trygghet, rättsäkerhet och äganderätt. Se där, ett antal grundstenar att bygga ett civilt samhälle på.