fredag 12 juni 2009
Klimatalarmismens politiska konsekvenser
Här kommer ännu ett exempel på att politiker inte ska reglera vad som är miljövänligt och inte. Att "lågenergilampor" inte har varit ett bra alternativ till vanliga glödlampor har dock varit uppenbart redan från början. Och nu ska det nya ersätta det gamla... egentligen enkom för att politiker har bestämt så. Tragiskt, och kontraproduktivt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att läsa den artikel om farorna med lågenergilampor som du länkade till, gav mig kalla kårar, miljövän som jag är. Jag är naiv nog att tro, att det går att kombinera bejakandet av olika traditionella värden med miljömedvetenhet, och hoppas att det framgent finns attraktiva politiska alternativ i stil med "gröna konservativa"/"green conservatives" etc.
För att gå tillbaka till lågenergilamporna, beskrev den nämnda artikeln de stora problem som är förknippade med denna lampsort. Vad gäller syftet med att införa de nya lamporna, är det tydligen att minska koldioxidutsläpp. Enligt två studenter, Jonas Bäckström och Ida Strandkvist, vid Luleå tekniska universitet - som här stöds av Bo Björkman, professor i metallurgi och Caisa Samuelsson, lektor, båda vid Luleå tekniska universitet – är det tveksamt om syftet uppnås. De framhåller att koldioxidutsläpp visserligen innebär problem, men att det här rör sig om ett mycket stort och komplext system, vilket politikerna tycks ha missat. EU förbjuder successivt glödtrådslampor under närmaste åren, och lågenergilampor är enda alternativet. Det enda positiva med detta alternativ, tycks vara att lågenergilampor är mycket mer energieffektiva jämfört med de vanliga glödlamporna.
Därutöver verkar det finnas mycket negativt med lågenergilampor, inte minst deras kvicksilverinnehåll. När alla tvingas använda lågenergilampor hamnar oundvikligen en del av dem i naturen. Kvicksilverinnehållet i en lampa räcker för att göra minst 3 000 liter vatten odrickbart. Slänger varje hushåll slänger en enda lampa fel, motsvarar detta volymen av en mindre sjö!
Jag darrar.
Kemikalieinspektionens rekommendationer för hur trasiga lågenergilampor ska hanteras, är skrämmande. Kvicksilvret som omhändertas vid återvinning av lågenergilampor ska stabiliseras, och sedan deponeras. Detta menar Luleå-studenterna är ren idioti, givet att kvicksilvret som behövs för att tillverka nya lampor bryts i gruvor i exempelvis Spanien. Härigenom kommer kvicksilversulfid att grävas upp i Spanien, samtidigt som samma ämne från svenskt avfall grävs ner i Tyskland..!
Dessutom är lågenergilamporna inte så effektiva som ofta påstås. En lågenergilampa märkt 14 W förbrukar energi motsvarande uppemot 38 W pga. en fasförskjutning. Den senare orsakar energiförluster i elnätet, varför denna förbrukning inte syns på elräkningen.
Det kan visserligen framhållas att lågenergilampor håller längre än glödlampor, men i övrigt uppvisar lågenergilampor många nackdelar:
– De är mer energikrävande vid tillverkningen.
– De är mer energikrävande vid återvinning.
– De fungerar sämre i kyla.
– De ger upphov till farligt avfall, som måste deponeras i underjordiskt slutförvar.
– De mattas av under användningen, och måste därför ofta bytas innan de är trasiga.
Detta alltså jämfört med en vanlig glödlampa, där farligaste komponenten är en tennlödning med bly. Den senare kan relativt lätt separeras i återvinningsprocesserna, och utgör aldrig någon fara för användaren. Om en vanlig glödlampa går sönder är största faran för konsumenten, risken att skära sig på de vassa glasbitarna.
Av problematiken med glödlampor, kan vi lära oss att i stället för förhastade politiska beslut, kan bättre alternativ utredas. Luleå-studenterna anser att satsningar på lysdiodteknik förmodligen ger mer på längre sikt, och undrar när politikerna ska se helheten, sluta lyssna till partiska lobbyister, och sluta genomföra tvivelaktiga åtgärder som en följd härav?
Studenterna Jonas Bäckström och Ida Strandkvist framhåller slutligen att vi kan spara några watt i användningsfasen, men undrar om det är värt miljöriskerna?
Jag frågar mig detsamma, och anser det är hög tid att ta ett helhetsgrepp på energilösningar för vårt samhälle. I sökandet efter dessa lösningar, bör vi bevaka att tämligen teknologiskt okunniga politiker får begränsad handlingsfrihet. De bör icke tillåtas att införa vilka lösningar som helst utan att vi övriga reagerar, ty det kan stå oss och kommande generationer dyrt.
Alltför dyrt.
Mvh
Skicka en kommentar