Moms, rimligt eller bara konstigt?

I dag i svenskan skriver elva "kända" svenskar att momsen på frukt och grönt borde tas bort, allt för att öka konsumtionen (och ätandet) av dessa varor. Jag tänkte inte skriva så mycket om det egentligen men jag tror faktiskt inte att priset är den största enskilda faktorn till ens val av matvaror i butiken. Slopad moms på grönsaker skulle troligt få som effekt att de som redan i dag äter mycket grönt, skulle köpa ännu mer.

Men det var som sagt inte det jag skulle skriva om. Med risk för att jag ger mig ut på en slak lina här (då jag inte är ekonom utan statsvetare och historiker) så skulle jag, till skillnad från ovan nämnda kändisar, vilja ifrågasätta hela systemet med moms. Varför ska man som konsument betala ytterligare en skatt, med redan beskattade pengar, bara för att man köper en tjänst eller vara? Eller rättare sagt; varför ska jag som försäljare/egen företagare behöva betala en extra skatt bara för att jag antas ha förädlat ett värde? Formellt så är det nämligen näringsidgaren som betalar momsen men den läggs ju alltid på priset på den köpta varan.

Vi har redan ett skattesystem där man betalar inkomsskatt, arbetsgivaravgifter, vinstskatt och avkastningsskatt (plus en mängd andra skatter), behöver vi verkligen också en skatt på skatten... bara för att vi konsumerar, med redan beskattade pengar. Jag är inte så säker på att jag tycker att det känns rimligt men någon får gärna försöka motbevisa mig.

Jag vet dock att momsen drar in ganska mycket pengar till staten så den kommer nog inte försvinna i första taget.

Framsteg för civilsamhället

Efter nästan en månads uppehåll är jag nu tillbaka och målsättningen är att framöver uppdatera bloggen åtminstone ett par-tre gånger i veckan. Jag hoppas att jag klarar av det, jag vill ju inte att ni helt ska förlora intresset.

Ingen kan ha missat den senaste veckans händelseutveckling på Haiti. Katastrof är bara förnamnet. Mitt i all misär har dock ett välkommet fenomen visat sig, nämligen att civilsamhället åter rör på sig. Svenska folket skänker pengar till frivilligorganisationer som verkar på Haiti och en enskild miljonär har beslutat att skänka 100 miljoner över en 25-årsperiod.

Särskilt Roger Akelius agerande är glädjande att se då vi tyvärr inte har någon tradition bland landets finanselit att (åtminstone inte offentligt) bidra monetärt till civilsamhällets uppbyggnad. Anledningen till detta torde bero på två faktorer, dels att det är ekonomiskt ofördelaktigt för företag att skänka pengar i Sverige, och dels för att Socialdemokraterna under lång tid byggt upp ett samhälle där ansvarstagande och engagemang människor emellan inte uppmuntras. Staten ska ta hand om dig, ingen annan.

Förhoppningsvis kan den senaste, ack så tragiska utvecklingen på Haiti åter föra upp debatten om skatteavdrag för gåvor till idella organisationer på dagordningen i Sverige. I så fall skulle man verkligen kunna hävda devisen "inget ont som inte för något gott med sig".

(Här hittar ni för övrigt en förteckning över organisationer som verkar på Haiti.)