Resan går mot sitt slut

Näst sista dagen på resan. I morgon går flyget hem mot Sverige och även om det har varit en storslagen helg på alla sett och vis ska det bli skönt att komma. Det tar inte lång tid innan man börjar sakna fru och dotter.

I dag började dagen med en bussfärd från Santiago till ett avskilt kloster i Oseira. Där firade vi mässa med de lokala cisterciensermunkar som alla är kopplade till Kungl. Portugisiska S:t Mikaelsorden. Klostret är en mycket vacker och intressant plats med 1000 års historia i väggarna. I fasaden, som gjordes på 1700-talet, finns dessutom ordenstecknet för orden inristat.

Nu (när jag skriver det här) sitter vi i en buss på väg tillbaka till Fatima. Helgen har varit mycket händelserik och jag åker hem från Portugal och Spanien med en djupare förståelse för den katolska kyrkan och för S:t Mikaelsorden. Jag ser redan fram emot att åka tillbaka kommande år. Både för upplevelserna och för människorna som jag har träffat under den här resan.

Om ni vill läsa en mer detaljerad redogörelse för helgen så har Jonas Arnell just skrivit ett inlägg.

En dag i Santiago

I dag, lördag, har tillbringats i och kring katedralen i Santiago de Compostela. Katedralen är en storslagen byggnad, rik på ornamentik och dekorationer. Överallt i kyrksalen trängs turister och pilgrimer och det är tydligt att det här är en viktigt plats för många.

Kl 11.30 startade en av dagens mässor och mitt resesällskap, den grupp som jag är här med, hade de första bänkraderna i katedralen reserverade enkom för vår skull. Mässan avslutades med det magnifika svingandet av det stora rökelsekar som hänger ifrån taket i katedralen. Googla på botafumeiro om ni själva vill se hur det ser ut.

Efter mässan samlades gruppen i ärkebiskopens hus bredvid katedralen. Där upptogs nya riddare i Kungl. Portugisiska S:t Mikaelsorden i närvaro av HKH Dom Duarte, hertigen av Braganza. Upptagandet kan sägas ha varit målet för den här resan men i morgon fortsätter vi mot nya mål.

En pilgrim på väg

Jag sitter, när det här skrivs, på ett hotellrum i Fatima i Portugal. En stad helt och hållet uppbyggd kring en helgedom byggd till ära för jungfru Maria som sägs ha uppenbarat sig här, inte bara en utan flera gången. Själva helgedomen utgörs av ett stort torg med en katedral en vardera ände samt ett mindre kapell, byggt på platsen för uppenbarelsen.

Det är påtagligt att merparten av de som rörs i Fatima är här för helgedomens skull. Det firas mässa så gott som varje timme och det är ständigt människor i rörelse till och från de olika kyrkorummen. På en plats, rakt över hela det stora torget, ner till det lilla kapellet, går en slät stenbelagd väg där människor går på knä hela vägen ner. För att hedra helgedomen, och för att hedra jungfru Maria. Som en intensiv pilgrimsfärd utförd på plats.

Snart går bussen som ska ta mig och mitt resesällskap till ytterligare en av Europas viktigaste vallfärdsorter; Santiago de Compostela.

Att bygga ett lag

I går var det riksmötets öppnande i riksdagen. Som brukligt är startar riksdagsåret med Kungens högtidliga öppnande samt statsministerns regeringsförklaring. När det gäller det sistnämnda så kan inte ens jag, som trots allt arbetar med politik, uppbåda intresse för att analysera vad som sades.

Vad som var intressant i går var dock de förändringar som statsministern aviserade avseende två statsrådsposter. Regeringsombildningar har uppenbarligen inte legat Fredrik Reinfeldt varmt om hjärtat. Små förändringar har gjorts sedan 2006, och då främst i samband med avgångar.

Och även om jag förstår vikten av stabilitet så ser jag även fördelar med att faktiskt låta statsråd byta ansvarsområden emellanåt, alternativt entlediga dem. Man måste inte bli Göran Persson bara för det.

Nu blir i alla fall Elisabeth Svantesson ny arbetsmarknadsminister och det är mycket glädjande. Få är så kompetenta som Elisabeth och jag kan inte tänka mig någon mer lämpad för uppdraget. Som ordförande i utskottet har hon visat att hon har gedigna sakkunskaper i området och att hon har förmåga att framföra dem på ett tydligt och bra sätt.

Jag ser fram emot att se vad hon hinner göra inom sitt område. Det är trots allt bara ett år kvartal valet. Det torde inte komma några stora reformförslag under den tiden.

DN, SvD.

En motvillig väljare

Den svenska kyrkan bör, precis som andra trossamfund, vara en trosgemenskap i första hand. En trosgemenskap kan sedan organiseras på olika sätt, mer eller mindre demokratiska ur medlemmarnas synvinkel.

Den svenska kyrkans organisering är utformad för att den politiska världen ska få maximalt inflytande över den andliga. Socialdemokraterna ansåg att Svenska kyrkan var ett hot mot modernismens framtåg. De valde därför att utvidga den politiska sfären till kyrkan, som ett sätt att kunna kontrollera och styra den senare.

Det här gör att jag högst motvilligt röstar i kyrkovalet. Jag känner mig ändå nödgad, om inte annat för att hålla Sverigedemokrater, vänsterpartister och socialdemokrater borta från inflytande. På sikt bör dock den politiska inblandning i Svenska kyrkan fasas ut. Läs gärna den här artikeln i Axess om varför.

Om monarki i Radio Sörmland

I går uttalade jag mitt stöd för monarkin i Radio Sörmland. Det med anledning av HM konungens besök i Sörmland.

Inslaget kan ni lyssna på här.