Semester

Nu går jag på semester, så blir inte förvånade om det inte dyker upp några nya inlägg här på ett par veckor.

Håll ställningarna tills jag kommer tillbaka!

Moraliskt indignerad, del 2

Har nu läst i en mängd olika tidningar de senaste dagarna att könssjukdomarna ökar bland svenska ungdomar. För mig är detta bara ännu ett tecken på att vi behöver en ny syn på sex och samlevnad bland unga. Sex bör inte vara en slit-och-släng-vara som man brukar hur som helst. För den egna självkänslans skulle bör man handskas med sex på ett ansvarsfullt sätt. I det innefattas inte oskyddade one-night-stands eller andra tillfälliga sexuella förbindelser.

Sex, som jag ser det, ska vara en del av ett kärleksfullt förhållande mellan två individer som älskar varandra. Inte något som man gör för sakens skull, eller för att tillfälligt stilla sina lustar.

Biståndspolitik

I Expressen i dag skriver Fredrik Sjöholm om svårigheterna med internationellt bistånd. Hans slutsats sammanfattar dock mina tankar i frågan.

"Lika uppenbart är att ekonomisk tillväxt är centralt för alla utvecklingsländer. I avsaknad av tillväxt kan en långsiktig förbättring av folks levnadsstandard inte åstadkommas. Befolkningens missnöje och intressegruppers kamp om stagnerade resurser kommer då leda till politisk instabilitet."

Vårt bistånd måste fokusera på hjälp-till-självhjälp. I decennier har vi skickat pengar som har gått direkt in i korrupta administrationer och ner i fickorna på giriga ledare. Där västerländska pengar har strömmat in, där har man också dragit tillbaka sin egen finansiering... vilket lett till att inga förbättringar har skett.

Bistånd bör gå till småskaliga projekt som syftar till att hjälpa människor att bygga upp företag och demokratiska organisationer. Projekt som sedan kan utvärderas. Vi kan inte bara skicka pengar som försvinner in i svarta hål i undermåliga administrationer. Hellre då att satsa pengarna på befolkningen i utvecklingsländerna direkt. Först då kan ekonomisk tillväxt bli verklighet.

Tillägg: läs även Nima Sanandajis artikel i VLT på samma ämne. Mycket bra och läsvärd.

Narkotikapolitik

Sven Britton skriver i dagens Aftonbladet att ett införande av fria sprutor vore att släppa taget om stadens narkomaner och jag hållar med. Staten ska inte, och bör inte underhålla och underlätta för människor att nyttja droger. Det sänder helt fel signaler och det hjälper tyvärr ingen. Narkomaner och alkoholister behöver få hjälp med att komma loss från sina beroenden, inte substitut som hjälper dem att leva kvar i dem.

Tillägg: Birgitta Rydberg (fp), landstingsråd i Stockholms län, skriver på samma tema i dagens Expressen.

Moraliskt indignerad, del 1

I väntan på 18-nyheterna i lördags så tittade jag på några minuter av Allsång på Skansen, och döm av min förvåning när jag för första gången hör Markoolios "sommarhit" i sin helhet. Jag tycker faktiskt inte att det är ok att en artist, som har sin fanbase bland barn mellan 6 och 13 år, sjunger om att dricka "hemkört och cola" och om att vara "lullig varje dag".

Jag säger inte att alla artister måste vara moraliska föredömen. Men om man har sin allra största publik bland barn anser jag att man ska tänka efter innan man släpper en ny skiva. Att associera sommar med olaglig alkohol och konstant berusning kan inte ligga i en "barnstjärnas" intresse. Eller borde åtminstone inte göra det.

Liv?

Ett viktigt inlägg i den ack så infekterade debatten om när livet får sin början. Synd bara att det i princip är omöjligt att diskutera den frågan här i Sverige.

Familjen

I min värld där jag vistas dagligdags så finns det en enhet som är viktigare än alla andra enheter; min famlj. Min fru, våra katter, vår hund, mina syskon, min frus syskon samt våra föräldrar bildar navet kring vilket mitt liv snurrar. Allt fungerar inte alltid smärtfritt men de är min familj och jag älskar dem över allt annat. Hos dem hämtar jag kraft och inspiration och för mig är det självklart att det här är en fredad zon för utomstående, och då särskilt för "staten". Jag vill inte att någon annan ska ha möjlighet att ens försöka diktera villkoren för hur vi lägger upp vårt gemensamma "livspussel". Jag anser nämligen att vi är fullt kapabla att göra det själva... vi är trots allt vuxna.

Blev lite chockad i dag när jag läste Adaktussons kolumn i SvD. Tydligen så håller Jurgen Habermas (den gamla vänsterfilosofen) med om att kristendomen är den tydligaste kraften vi har i kampen för ett fritt samhälle.

Adaktusson skriver: "Enligt Habermas är bibelns budskap ”det mest grundläggande fundamentet för frihet, samvete, mänskliga rättigheter och demokrati”."

Det kunde jag faktiskt inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle skriva. Att hela det västerländska samhället är uppbyggt kring det judisk-kristna arvet är dock svårt att bortse ifrån, även om Sturmark gärna försöker. Omtanke om sin nästa, att behandla som man själv vill bli behandlad, är trots allt grunden för hela vår samhällsbyggnad. Det har skapat gemenskap och tillhörighet... och slutligen även demokrati och frihet.

Världens modernaste land

Gårdagens avsnitt av Världens modernaste land med Fredrik Lindström handlade i mångt och mycket om svenskarnas förhållande till religion. Att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder står klart sedan länge, vad detta har betytt för oss som land har det dock inte forskats lika mycket på.

Vi ligger långt fram när det gäller fysisk hälsa och vi lever länge, dock dras vi med en ovanligt hög andel invånare med psykiska besvär. Tillika har vi en hög levnadsstandard, men vi har aldrig varit så ensamma som vi är i dag.

Som jag ser det så hänger det här ihop med det faktum att en stor del av den svenska befolkningen inte säger sig delta i någon form av organiserad relionsutövning. Man tror inte på Gud och man går inte i kyrkan.

Dock har många vad man kallar en privatreligiös inställning till livet. Man tror inte på Gud, men... man tror på ett högre väsen eller dylikt.

En privatreligiös inställning till livet kan dock aldrig ge samma svar och trygghet som man får av att gemensamt med andra diskutera livet, Gud, moral och etik. Den privatreligiösa inställningen ger således inte en lika stabil grund att stå på för den enskilda människan. Man är därför inte lika förberedd på de svårigheter som man med största sannolikhet kommer att stöta på under livets gång. Man har inte heller samma kontaktnät där det är möjligt att diskutera livets svåra frågor på ett öppet och konstruktivt sätt.

Att vistas i en religiös miljö, att tillsammans med andra dela sin tro, ger styrka att klara av vardagen på ett sätt som de flesta inte klarar av på egen hand. Man får även en naturlig gemenskap där man alltid får plats, och där man alltid syns. Det ger kraft till att leva ett liv fullt ut, ett liv där motgångar blandas med glädje och framgång på ett mer naturligt sätt. Utan att motgångarna och ensamheten får chans att ta över.

Kungahuset

I lördagens DN skrev Per Andersson en bra debattartikel om kungahusets demokratiska och folkliga aspekter. Han menar att:

"[m]onarki utan avgränsning framstår som lika odemokratiskt som riksdagsval utan allmän rösträtt. Paradoxen är uppenbar: ju folkligare kungahus, desto oförenligare med demokratin."

Jag måste säga att jag tycker att det är problematiskt att medlemmar av kungahuset i dag kan gifta sig med vem de vill. Den avskärmade sfär som de tidigare har tillhört kommer på sikt att naggas i kanterna och tunnas ut. Och hela vitsen med ett kungahus, som symbol och representant för en nation, bygger på otillgänglighet och oberoende. Som Per skriver så är inte kungliga giften en privatsak utan en statssak.

Om vi vill ha vårt kungahus kvar i framtiden så är det viktigt att dess roll som ouppnåelig symbol förblir intakt.

Konflikträtten

Läser i dagens DN att SACO vill begränsa fackförbundens rätt att sätta företag i blockad för att tvinga fram kollektivavtal. SACO:s ordförande Anna Ekström säger:

- Jag tycker att det ska finnas två förutsättningar för att man ska ta till stridsåtgärder. Ett kollektivavtal ska ge bättre villkor än de som redan finns och det ska finnas ett tryck från medlemmarna att vilja ha kollektivavtal.

Bra där, ett steg i rätt rikting. Fast vi får väl se om LO-förbunden går med på det.

Alltid en början

Efter lång tids grubblande har jag valt att skaffa mig en blogg. Den kommer antagligen inte uppdateras varje dag men åtminstone några gånger i veckan, det är i alla fall tanken. Inget är så tråkigt som en blogg som aldrig uppdateras.

Här kommer jag delge er mina tankar om politik, musik, religion och annat som intresserar mig.

Mycket nöje!