Världens modernaste land

Gårdagens avsnitt av Världens modernaste land med Fredrik Lindström handlade i mångt och mycket om svenskarnas förhållande till religion. Att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder står klart sedan länge, vad detta har betytt för oss som land har det dock inte forskats lika mycket på.

Vi ligger långt fram när det gäller fysisk hälsa och vi lever länge, dock dras vi med en ovanligt hög andel invånare med psykiska besvär. Tillika har vi en hög levnadsstandard, men vi har aldrig varit så ensamma som vi är i dag.

Som jag ser det så hänger det här ihop med det faktum att en stor del av den svenska befolkningen inte säger sig delta i någon form av organiserad relionsutövning. Man tror inte på Gud och man går inte i kyrkan.

Dock har många vad man kallar en privatreligiös inställning till livet. Man tror inte på Gud, men... man tror på ett högre väsen eller dylikt.

En privatreligiös inställning till livet kan dock aldrig ge samma svar och trygghet som man får av att gemensamt med andra diskutera livet, Gud, moral och etik. Den privatreligiösa inställningen ger således inte en lika stabil grund att stå på för den enskilda människan. Man är därför inte lika förberedd på de svårigheter som man med största sannolikhet kommer att stöta på under livets gång. Man har inte heller samma kontaktnät där det är möjligt att diskutera livets svåra frågor på ett öppet och konstruktivt sätt.

Att vistas i en religiös miljö, att tillsammans med andra dela sin tro, ger styrka att klara av vardagen på ett sätt som de flesta inte klarar av på egen hand. Man får även en naturlig gemenskap där man alltid får plats, och där man alltid syns. Det ger kraft till att leva ett liv fullt ut, ett liv där motgångar blandas med glädje och framgång på ett mer naturligt sätt. Utan att motgångarna och ensamheten får chans att ta över.