Anomi

I dag har jag lärt mig ett nytt ord; Anomi. Ordet betyder, enligt Émile Durkheim, "ett tillstånd av desorientering och förvirring utlöst av samhällets brist på sammanhållande normsystem".

Jag skulle säga att det på ett tydligt sätt sammanfattar bakgrunden till vår allt mer koleriska tillvaro i ett av världens friskaste länder. Bristen på sammanhang och förankring skapar rotlösa människor som inte klarar av att skapa sig en egen meningsfull tillvaro. Vi förstår inte vad vi gör här, vi förstår inte (och kan inget om) vår plats i historien, vi har inget "sammanhållande normsystem" på grund av sekulariseringen. Vi är helt enkelt vilsna.

Och i brist på sammanhang skapar vi nya, långt mer ohälsosamma dito. Vi jagar berömmelse och kändiskap, kickar och upplevelser, utan att egentligen veta varför... kanske för att vi tror att det förväntas av oss. Men på kuppen blir vi sjuka i stället, för att vi inser att vi aldrig kommer att nå eller uppleva allt som vi tror oss vilja nå eller uppleva.

Att riktig lycka skapas tillsammans med andra, i sammanhang där utsvävelser förlorar betydelse, där man i stället inser vikten av eftertänksamhet, gemenskap, måttfullhet och arbetsvilja. Det läser man allt för sällan om i dagens media.