Den organiserade religionens ställning har onekligen försvagats, men därmed inte nödvändigtvis människors behov av något att tro på. Sekulariseringens outtalade ”religion” är tron på det materiella framsteget. Sekulariseringens akilleshäl är och förblir det materiella framstegets potentiella bräcklighet som löfte och potentiella otillräcklighet som mening.
Vad Mark Lilla vill visa är att det behov som religion eller tro i någon form har svarat mot i varje mänskligt samhälle svårligen kan avskaffas eller trivialiseras. Och att de passioner och konflikter som detta behov från tid till annan har utlöst inte kan betraktas som slutgiltigt pacificerade eller bemästrade. Och att det slags formella separation mellan religion och politik som vi i dag betraktar som en oundgänglig följd av samhällets modernisering och demokratisering är det högst specifika resultatet av en högst specifik västerländsk erfarenhet och utveckling.
Västvärlden har ingen anledning förvänta sig att andra civilisationer, präglade av en annan historisk relation mellan religion och politik, kommer att hantera problemet på samma sätt, skriver Lilla. Vi måste ständigt påminna oss att vi lever i ett experiment och att det är vi som är undantaget.
Göran Rosenberg - ur en recension av Mark Lillas bok Det västerländska undantaget, publicerad i DN den 2 dec (dock ej på nätet).
När ska lilla Sverige inse att det är vi som är undantaget, och inte normen i världen? Vi vill så gärna att vår upplysta tillvaro ska vara rättesnöret även för resten av världen att vi inte ser att så inte är fallet. Det är synd... eftersom det lätt leder till en nedvärderande syn på dem som inte tycker eller tror som vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar