Stråla ur de blåa vecken

I dag är det Sveriges nationaldag. Hos vänsterakademiker och på Twitter höjs röster för att byta datum för nationaldagsfirande eftersom de händelser som den 6 juni refererar till inte är värda att högtidlighållas.

Att republikaner inte uppskattar att Gustav Vasa införde arvsmonarki kanske inte är så konstigt. Inte heller att socialister inte uppskattar 1809 års Regeringsform och den maktdelningslära som den genomsyrades av. Jag har dock svårt att se hur man kan bortse från vad dessa saker har betytt för Sverige samt vår syn på oss själva och vår nation.

För det som firas i dag är ju inte primärt vare sig Gustav Vasa eller Regeringsformen. I dag firar vi Sverige som nation. Vårt demokratiska styrelsesätt, vårt kulturarv. Inte enskilda händelser som sådana. Datumet den 6 juni knyter an till några historiskt viktiga händelser i vår nations historia.

Det fanns även en tradition av att högtidlighålla Sverige just detta datum (Svenska flaggans dag). Det var därför inte konstigt att just detta datum valdes när man valde att göra nationaldagen till helgdag. Vilket för övrigt beslutades av Regeringen Persson med motiveringen:

Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den har i dag.

Vilket är en mycket bra motivering i mina ögon.

Så skäms inte om du firar Sverige i dag. Var i stället stolt över vårt land, vår historia och vår kultur. För som PJ Anders Linder skriver i dagens SvD:

Nationalkänslan spelar en viktig roll som sammanhållande kraft när så mycket annat drar människor i sär, och jag är övertygad om att sammanhållning behövs för att det demokratiska samhället ska fungera. Att vi lyder lagarna och betalar skatt till det gemensamma beror inte bara på att vi blir straffade ifall vi låter bli, utan det beror på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.

Med anledning av dagen tycker jag att det är passande att lägga upp ett av mina favoritstycken för manskör; Sveriges flagga. Lyssna och njut.



Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Exp1, Exp2, GP, SR.
Böhlmark, Svansbo, Johansson, Ingerö, Söderbaum.

Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, Nationaldagen, 6 juni.

Den Beridna högvakten

I går träffade jag (i tjänsten bör kanske tilläggas) Beridna högvakten. Deras verksamhet är mycket uppskattad av många stockholmare men kanske framför allt av de många turister som hänförs av de vackra hästarna och den ceremoni som de bistår hovet med.

På deras hemsida står att läsa följande om deras verksamhet.

Den beridna vaktparaden är en symbol för hela Sverige och spelar också en betydelsefull roll som en del av det svenska kulturarvet. Vid statsbesök, nationaldagsfirande och Riksdagens högtidliga öppnande samt naturligtvis vid högvaktslavlösningar fyller dess närvaro en oersättlig funktion.

Beridna högvakten är en medlemsorganisation som helt och hållet lever på sina medlemmar och sponsorer. De är således inte en del av hovet, vilket kanske många tror.

De fyller dock en viktigt funktion i det ceremoniella livet kring våra mer högtidliga offentliga stunder. Det var därför väldigt roligt att träffa del och få höra dem berätta om sin verksamhet.

Den Beridna högvakten är värd att bevara. Om inte annat som den utsmyckning av det offentliga rummet som den faktiskt är. Människor behöver ceremonier, och den Beridna högvakten bistår med en mycket ståtlig sådan.

För den som är intresserad så kan man "gilla" Beridna högvakten på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om civilsamhället, historia, kultur, Stockholm, svensk kultur, sverige.

Glad Valborg!

När jag var yngre och bodde i Katrineholm sjöng jag i stadens manskör. Valborgsmässoafton var den självklara höjdpunkten på året och jag kan ibland sakna att jag inte får sjunga de härliga sångerna en kväll som denna.

Så lyssna och njut.





SvD, SY, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, kultur.

Magnus Ladulås undersöks

Jag tycker för övrigt att det är fruktansvärt spännande att man ska plocka upp och undersöka kvarlevorna efter Magnus Ladulås. Tack till Anders Edwardsson som uppmärksammade mig på att det finns en blogg för projektet.

DN, SR1, SR2.

Läs även andra bloggares åsikter om historia, svenskar, sverige, svensk kultur.

Dagens länkar (från Konservativa tankar)

En amerikansk motsvarighet till Påskuppropet? (Jim Wallis deltog dessutom i Svenska Missionskyrkans kyrkomöte i somras, till mångas stora glädje. Nu gör han dock precis det som han då anklagade den amerikanska högern för.)

Axessredaktionen erbjuder sig att utföra en kulturgärning.

Läs även andra bloggares åsikter om nyheter, länkar, blogg, bloggar, usa, kultur, svensk kultur.

I fädrens spår för framtids segrar

I dag, när tusentals människor hasar fram på skidor mellan Sälen och Mora, kan det väl vara på sin plats att påminna om varför de gör det. Det var trots allt en händelse i en rad av händelser som alla ledde fram till att Sverige blev arvsmonarki och sedermera även en stormakt.

Texten är hämtad från orten Sälens hemsida.

Vasaloppets historia stäcker sig så långt som till år 1520, då Gustav Eriksson Vasa kom till Dalarna för att söka hjälp. Han vill genast störta kung Kristian II från tronen. Sverige befann sig vid den här tidpunkten i union med Danmark och missnöjet med den danska kungen var stort. Eftersom Gustav hade opponerat sig hade han tagits som gisslan och fängslats i Danmark.

Den 24-årige frihetskämpen och adelsmannen från Uppsala lyckades fly och påbörjade sin marsch norrut genom Sverige. Tillslut stod hoppet till Dalarna, där folket är känt som hårdfört och sällan fogar sig efter fogdars och kungars beslut. Gustav som företrädde Sturepartiet, jagades genom Dalarna av danska förföljare, men folket skyddade honom från kung Kristian II soldater.

Efter en månad på flykt genom Dalarna stod Gustav utanför Mora kyrka och talade till folket. Veckorna innan hade hans far och bror samt 80 andra stormän blivit halshuggna vid Stockholms blodbad.

Gustav undrade hur länge folket tänkte stå ut med grymheterna och uppmanade dem att ta till vapen. Eftersom reaktionen inte blev som Gustav hade tänkt sig och att hans förföljare närmade sig tvingades han fly västerut mot Norge.

Några dagar senare nåddes Mora av nyheten om kung Kristians brutala framfart i Sverige. Folket ångrade då sitt beslut att man inte hade gett sitt stöd till Gustav Vasa.

Ortens två bästa skidåkare, Lars och Engelbrekt, skickades iväg för att leta reda på den flyende Gustav. I trakten av Sälen blev Gustav Vasa upphunnen. De båda Morakarlarna övertalade Gustav att återvända till Mora och leda kampen mot kung Kristian II.

År 1521 började Gustav sitt anfall med dalkarlar i täten och två och ett halvt år senare var kriget över och Sverige ett fritt land. Vid ett riksmöte i Strängnäs den 6 juni år 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung.

Jag vill även passa på att uppmärksamma Gustaf Ankarcrona. Mannen bakom Vasaloppets devis; I fädrens spår för framtids segrar.

DN, SvD, AB, Exp, GP, SyD.

Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, svenskar, kultur, historia.

Hur världen ser på oss

Företaget Texas Longhorn har just tagit fram tre nya reklamfilmer för sin verksamhet. Där driver de, enligt Dagens Media, med sitt ursprung... det vill säga Texas.

Som jag ser det så driver filmerna snarare med oss svenskar och hur omvärlden ser på oss.


Läs även andra bloggares åsikter om reklam, svensk kultur, svenskar

Göran Rosenberg

Den organiserade religionens ställning har onekligen försvagats, men därmed inte nödvändigtvis människors behov av något att tro på. Sekulariseringens outtalade ”religion” är tron på det materiella framsteget. Sekulariseringens akilleshäl är och förblir det materiella framstegets potentiella bräcklighet som löfte och potentiella otillräcklighet som mening.

Vad Mark Lilla vill visa är att det behov som religion eller tro i någon form har svarat mot i varje mänskligt samhälle svårligen kan avskaffas eller trivialiseras. Och att de passioner och konflikter som detta behov från tid till annan har utlöst inte kan betraktas som slutgiltigt pacificerade eller bemästrade. Och att det slags formella separation mellan religion och politik som vi i dag betraktar som en oundgänglig följd av samhällets modernisering och demokratisering är det högst specifika resultatet av en högst specifik västerländsk erfarenhet och utveckling.

Västvärlden har ingen anledning förvänta sig att andra civilisationer, präglade av en annan historisk relation mellan religion och politik, kommer att hantera problemet på samma sätt, skriver Lilla. Vi måste ständigt påminna oss att vi lever i ett experiment och att det är vi som är undantaget.

Göran Rosenberg - ur en recension av Mark Lillas bok Det västerländska undantaget, publicerad i DN den 2 dec (dock ej på nätet).


När ska lilla Sverige inse att det är vi som är undantaget, och inte normen i världen? Vi vill så gärna att vår upplysta tillvaro ska vara rättesnöret även för resten av världen att vi inte ser att så inte är fallet. Det är synd... eftersom det lätt leder till en nedvärderande syn på dem som inte tycker eller tror som vi.

Svenskt? (del II)

Jacob Söderbaum är inne på samma spår som jag var i mitt senaste inlägg. Läs gärna hans blogg för ett utförligare resonemang.

Endast när man vet att alla människor har ett inskränkt omvärldsperspektiv, grundat på ens egna erfarenheter och den kultur man lever i, kan man uppbåda sann respekt för andra människor av annan bakgrund. Om Du går och tror att alla är som Du, att olika bakgrund inte spelar någon som helst roll och att det inte finns någon skillnad mellan mig och Dig eller vi och de, så är Du både blind och saknar möjlighet att visa kärlek och respekt för andra människor. Frågan är om Du då ens är människa?

Svenskt?

Med anledning av en artikel i Sydsvenskan i dag skriver Dick Erixon ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg.

Att förbjuda barn från att bära blågula landslagströjor är exakt det som skapar främlingsfientlighet. Då har makthavarna sagt att det svenska är något fult och misstänkliggjort, medan allt främmande görs till något eftersträvansvärt. Den som trivs med och vill leva med svenska värderingar tvingas då ta avstånd från det främmande för att kunna utöva sin egen kultur - i sitt eget land. Snacka om att driva fram främlingsfientlighet!

Inte förrän vi inser att Sverige besitter en egen kultur kan vi acceptera andra människors kulturyttringar. Att erkänna och bejaka det är antagligen det bästa sättet att motverka främlingsfientlighet och rasism på. Det är i alla fall vad jag tror.