Visar inlägg med etikett sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sverige. Visa alla inlägg
onsdag 6 juni 2012
tisdag 5 juni 2012
Vem är svensk?
Jag läser folkpartisten Jasenko Selimović på DN-debatt och slås återigen av den stora skillnaden i synen på medborgarskap i Sverige och USA. Jag har skrivit om synen på invandring och nationalitet tidigare och ni som minns det vet att jag tilltalas av det amerikanska förhållningssättet.
Dels på grund av att det inte råder någon tvekan om att alla som flyttar till USA bör ha medborgarskap som mål, och dels på grund av att det faktiskt krävs viss möda för att erhålla detta medborgarskap. När så väl sker så ses man som en självklar del av det amerikanska samhället och personen i fråga definierar sig som amerikan.
Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om; USA är en otrolig smältdegel och som nation näst intill helt och hållet uppbyggd av invandring. I stället enas man kring en idé om vad USA symboliserar för dem som bor där. Personlig och ekonomisk frihet, religionsfrihet och "the american dream" utgör väven som binder ihop USA. Inte kulturell och etnisk bakgrund.
I Sverige däremot, finns en föreställning hos vissa att endast den som har sin etniska och kulturella bakgrund i Sverige kan betraktas som svensk. Det är en både snäv och förenklad föreställning då den inte tar hänsyn till Sverige som historiskt invandringsland eller till Sverige som framtida nation.
En nation är inte statisk, och vad som är svenskhet förändras över tid. Den som var vallon i en generation kan vara svensk i nästa, och vice versa. På samma sätt kommer Sverige fortsätta att utvecklas i takt med att människor flyttar hit, alternativt flyttar här ifrån.
Som Roland Poirier Martinsson skrev i SVD för en tid sedan:
Vi är nämligen i färd med att skapa nya traditioner. Imorgon kommer de att vara älskad vana. Morgondagen blandas med i dag som avspeglar igår – och morgondagen är eftersträvansvärd. I varje stund på vägen dit är Sverige svenskt, men att det finns ett svenskt som är oföränderligt och särskilt värdefullt är humbug.
Dels på grund av att det inte råder någon tvekan om att alla som flyttar till USA bör ha medborgarskap som mål, och dels på grund av att det faktiskt krävs viss möda för att erhålla detta medborgarskap. När så väl sker så ses man som en självklar del av det amerikanska samhället och personen i fråga definierar sig som amerikan.
Det här betyder som bekant inte att alla amerikaner delar samma etniska eller kulturella bakgrund. Snarare tvärt om; USA är en otrolig smältdegel och som nation näst intill helt och hållet uppbyggd av invandring. I stället enas man kring en idé om vad USA symboliserar för dem som bor där. Personlig och ekonomisk frihet, religionsfrihet och "the american dream" utgör väven som binder ihop USA. Inte kulturell och etnisk bakgrund.
I Sverige däremot, finns en föreställning hos vissa att endast den som har sin etniska och kulturella bakgrund i Sverige kan betraktas som svensk. Det är en både snäv och förenklad föreställning då den inte tar hänsyn till Sverige som historiskt invandringsland eller till Sverige som framtida nation.
En nation är inte statisk, och vad som är svenskhet förändras över tid. Den som var vallon i en generation kan vara svensk i nästa, och vice versa. På samma sätt kommer Sverige fortsätta att utvecklas i takt med att människor flyttar hit, alternativt flyttar här ifrån.
Som Roland Poirier Martinsson skrev i SVD för en tid sedan:
Vi är nämligen i färd med att skapa nya traditioner. Imorgon kommer de att vara älskad vana. Morgondagen blandas med i dag som avspeglar igår – och morgondagen är eftersträvansvärd. I varje stund på vägen dit är Sverige svenskt, men att det finns ett svenskt som är oföränderligt och särskilt värdefullt är humbug.
måndag 27 februari 2012
Utgrävningarna i Riddarholmskyrkan fortsätter
Forskningsprojektet kring Magnus Ladulås och hans anhöriga har av riksmarskalkämbetet fått tillstånd att öppna Karl Knutsson Bondes gravtumba i Riddarholmskyrkan. Jakten på Magnus Ladulås viloplats går således vidare.
Projektets arbete följer ni enklast här. Det hela är vansinnigt spännande om ni frågar mig.
Projektets arbete följer ni enklast här. Det hela är vansinnigt spännande om ni frågar mig.
onsdag 8 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Rädda Barnen kan det här med PR
För mindre än ett halvår sedan lyckades Rädda Barnen få stora rubriker på vad som verkar vara samma rapport som media skriver om i dag.
Att man fortfarande pratar om relativ fattigdom, samt inte verkar ha några konkreta åtgärdsförslag som ligger utanför de sedvanliga bidragskraven, gör att jag helt enkelt kan hänvisa till vad jag skrev i februari.
DI, DN, SR1, SR2, Exp, AB, PB.
EA, AF.
Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, sverige, politik, Ekonomi.
Att man fortfarande pratar om relativ fattigdom, samt inte verkar ha några konkreta åtgärdsförslag som ligger utanför de sedvanliga bidragskraven, gör att jag helt enkelt kan hänvisa till vad jag skrev i februari.
DI, DN, SR1, SR2, Exp, AB, PB.
EA, AF.
Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, sverige, politik, Ekonomi.
måndag 6 juni 2011
Stråla ur de blåa vecken
I dag är det Sveriges nationaldag. Hos vänsterakademiker och på Twitter höjs röster för att byta datum för nationaldagsfirande eftersom de händelser som den 6 juni refererar till inte är värda att högtidlighållas.
Att republikaner inte uppskattar att Gustav Vasa införde arvsmonarki kanske inte är så konstigt. Inte heller att socialister inte uppskattar 1809 års Regeringsform och den maktdelningslära som den genomsyrades av. Jag har dock svårt att se hur man kan bortse från vad dessa saker har betytt för Sverige samt vår syn på oss själva och vår nation.
För det som firas i dag är ju inte primärt vare sig Gustav Vasa eller Regeringsformen. I dag firar vi Sverige som nation. Vårt demokratiska styrelsesätt, vårt kulturarv. Inte enskilda händelser som sådana. Datumet den 6 juni knyter an till några historiskt viktiga händelser i vår nations historia.
Det fanns även en tradition av att högtidlighålla Sverige just detta datum (Svenska flaggans dag). Det var därför inte konstigt att just detta datum valdes när man valde att göra nationaldagen till helgdag. Vilket för övrigt beslutades av Regeringen Persson med motiveringen:
Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den har i dag.
Vilket är en mycket bra motivering i mina ögon.
Så skäms inte om du firar Sverige i dag. Var i stället stolt över vårt land, vår historia och vår kultur. För som PJ Anders Linder skriver i dagens SvD:
Nationalkänslan spelar en viktig roll som sammanhållande kraft när så mycket annat drar människor i sär, och jag är övertygad om att sammanhållning behövs för att det demokratiska samhället ska fungera. Att vi lyder lagarna och betalar skatt till det gemensamma beror inte bara på att vi blir straffade ifall vi låter bli, utan det beror på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.
Med anledning av dagen tycker jag att det är passande att lägga upp ett av mina favoritstycken för manskör; Sveriges flagga. Lyssna och njut.
Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.
Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.
AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Exp1, Exp2, GP, SR.
Böhlmark, Svansbo, Johansson, Ingerö, Söderbaum.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, Nationaldagen, 6 juni.
Att republikaner inte uppskattar att Gustav Vasa införde arvsmonarki kanske inte är så konstigt. Inte heller att socialister inte uppskattar 1809 års Regeringsform och den maktdelningslära som den genomsyrades av. Jag har dock svårt att se hur man kan bortse från vad dessa saker har betytt för Sverige samt vår syn på oss själva och vår nation.
För det som firas i dag är ju inte primärt vare sig Gustav Vasa eller Regeringsformen. I dag firar vi Sverige som nation. Vårt demokratiska styrelsesätt, vårt kulturarv. Inte enskilda händelser som sådana. Datumet den 6 juni knyter an till några historiskt viktiga händelser i vår nations historia.
Det fanns även en tradition av att högtidlighålla Sverige just detta datum (Svenska flaggans dag). Det var därför inte konstigt att just detta datum valdes när man valde att göra nationaldagen till helgdag. Vilket för övrigt beslutades av Regeringen Persson med motiveringen:
Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den har i dag.
Vilket är en mycket bra motivering i mina ögon.
Så skäms inte om du firar Sverige i dag. Var i stället stolt över vårt land, vår historia och vår kultur. För som PJ Anders Linder skriver i dagens SvD:
Nationalkänslan spelar en viktig roll som sammanhållande kraft när så mycket annat drar människor i sär, och jag är övertygad om att sammanhållning behövs för att det demokratiska samhället ska fungera. Att vi lyder lagarna och betalar skatt till det gemensamma beror inte bara på att vi blir straffade ifall vi låter bli, utan det beror på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.
Med anledning av dagen tycker jag att det är passande att lägga upp ett av mina favoritstycken för manskör; Sveriges flagga. Lyssna och njut.
Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol.
Du som sjunger, när du bredes,
som vår gamla lyckas tolk:
solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.
Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.
AB1, AB2, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Exp1, Exp2, GP, SR.
Böhlmark, Svansbo, Johansson, Ingerö, Söderbaum.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, Nationaldagen, 6 juni.
fredag 6 maj 2011
@Arkelsten på Sverigemötet
På plats i Karlstad CCC. Det är fullsatt så det verkar som att de flesta (som ska vara här) är här nu.
Sofia konstaterar att det här är Moderaternas första stora möte sedan valet och påminner oss om att det aldrig har funnits så många nya moderater som nu. Moderaterna gick fram inom nya grupper i valet 2010 och vi fick förmånen att styra landet.
Viktiga saker att faktiskt tänka på i sin vardag som politiker. Oavsett vad som emellanåt står i media så röstade faktiskt ca 30 procent av Sveriges (rösträttsberättigade) befolkning på Moderaterna.
Några citat från talet:
-Vi håller på med politik för att vi bryr oss om människor
-Vi driver skolpolitik för att rusta människor
-Vi sänker skatten för att det ska löna sig att arbeta
-Vi har väljarnas förtroende för att vi utgår från Sverige som det ser ut i dag
-Vi bygger vår politik på frågor som människor ställer i sin vardag
-Vi kan jobbfrågan bättre än något annat parti
En stor del av talet i övrigt handlade om det faktum att Moderaterna som parti har ett lågt förtroende för sin politik inom välfärdsområdet. För att råda bot på det måste moderata kommunpolitiker bli bättre arbetsgivare samt öka de offentliganställdas makt över sin vardag.
Även miljö fick stort fokus, samt det nya idéprogram som partiet håller på att ta fram. Sofias medskick till arbetet med programmet var att "det är med idéer som grund vi skapar ett friare Sverige".
Exp, KP, TB, TM.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Sofia konstaterar att det här är Moderaternas första stora möte sedan valet och påminner oss om att det aldrig har funnits så många nya moderater som nu. Moderaterna gick fram inom nya grupper i valet 2010 och vi fick förmånen att styra landet.
Viktiga saker att faktiskt tänka på i sin vardag som politiker. Oavsett vad som emellanåt står i media så röstade faktiskt ca 30 procent av Sveriges (rösträttsberättigade) befolkning på Moderaterna.
Några citat från talet:
-Vi håller på med politik för att vi bryr oss om människor
-Vi driver skolpolitik för att rusta människor
-Vi sänker skatten för att det ska löna sig att arbeta
-Vi har väljarnas förtroende för att vi utgår från Sverige som det ser ut i dag
-Vi bygger vår politik på frågor som människor ställer i sin vardag
-Vi kan jobbfrågan bättre än något annat parti
En stor del av talet i övrigt handlade om det faktum att Moderaterna som parti har ett lågt förtroende för sin politik inom välfärdsområdet. För att råda bot på det måste moderata kommunpolitiker bli bättre arbetsgivare samt öka de offentliganställdas makt över sin vardag.
Även miljö fick stort fokus, samt det nya idéprogram som partiet håller på att ta fram. Sofias medskick till arbetet med programmet var att "det är med idéer som grund vi skapar ett friare Sverige".
Exp, KP, TB, TM.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Morgon i Karlstad
Sitter och äter frukost i Karlstad. Underbart med hotellfrukost, som vanligt. Det har hittills inte blivit så mycket politik (Sverigemötet har ju inte börjat än) men många kom redan i går så var man än tittade i centrala Karlstad i går kväll såg man moderater.
Har redan lyckats göra det jag hoppades att jag skulle göra. Det vill säga träffa före detta kollegor och bekanta, och göra mig några nya bekantskaper.
Snart börjar evenemanget och en av de inledande punkterna är partisekreteraren Sofia Arkelsten. Jag hoppas kunna skriva lite om talet så jag återkommer.
ER, TM, TB, AB, NM.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Har redan lyckats göra det jag hoppades att jag skulle göra. Det vill säga träffa före detta kollegor och bekanta, och göra mig några nya bekantskaper.
Snart börjar evenemanget och en av de inledande punkterna är partisekreteraren Sofia Arkelsten. Jag hoppas kunna skriva lite om talet så jag återkommer.
ER, TM, TB, AB, NM.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 4 maj 2011
Den Beridna högvakten
I går träffade jag (i tjänsten bör kanske tilläggas) Beridna högvakten. Deras verksamhet är mycket uppskattad av många stockholmare men kanske framför allt av de många turister som hänförs av de vackra hästarna och den ceremoni som de bistår hovet med.
På deras hemsida står att läsa följande om deras verksamhet.
Den beridna vaktparaden är en symbol för hela Sverige och spelar också en betydelsefull roll som en del av det svenska kulturarvet. Vid statsbesök, nationaldagsfirande och Riksdagens högtidliga öppnande samt naturligtvis vid högvaktslavlösningar fyller dess närvaro en oersättlig funktion.
Beridna högvakten är en medlemsorganisation som helt och hållet lever på sina medlemmar och sponsorer. De är således inte en del av hovet, vilket kanske många tror.
De fyller dock en viktigt funktion i det ceremoniella livet kring våra mer högtidliga offentliga stunder. Det var därför väldigt roligt att träffa del och få höra dem berätta om sin verksamhet.
Den Beridna högvakten är värd att bevara. Om inte annat som den utsmyckning av det offentliga rummet som den faktiskt är. Människor behöver ceremonier, och den Beridna högvakten bistår med en mycket ståtlig sådan.
För den som är intresserad så kan man "gilla" Beridna högvakten på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om civilsamhället, historia, kultur, Stockholm, svensk kultur, sverige.
På deras hemsida står att läsa följande om deras verksamhet.
Den beridna vaktparaden är en symbol för hela Sverige och spelar också en betydelsefull roll som en del av det svenska kulturarvet. Vid statsbesök, nationaldagsfirande och Riksdagens högtidliga öppnande samt naturligtvis vid högvaktslavlösningar fyller dess närvaro en oersättlig funktion.
Beridna högvakten är en medlemsorganisation som helt och hållet lever på sina medlemmar och sponsorer. De är således inte en del av hovet, vilket kanske många tror.
De fyller dock en viktigt funktion i det ceremoniella livet kring våra mer högtidliga offentliga stunder. Det var därför väldigt roligt att träffa del och få höra dem berätta om sin verksamhet.
Den Beridna högvakten är värd att bevara. Om inte annat som den utsmyckning av det offentliga rummet som den faktiskt är. Människor behöver ceremonier, och den Beridna högvakten bistår med en mycket ståtlig sådan.
För den som är intresserad så kan man "gilla" Beridna högvakten på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om civilsamhället, historia, kultur, Stockholm, svensk kultur, sverige.
torsdag 28 april 2011
Som ett brev på posten
Fick leverans från Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek i dag. Egentligen en bok som jag glömt att avbeställa men det blev ju inte så tokigt ändå. Vid sidan av politik är trots allt svensk historia och vår adeln och våra kungar mitt främsta intresse.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 23 april 2011
Jobb jobb jobb
I dag följer DN:s ledarsida upp Hanne Kjöllers ledarstick från den 16 mars (som jag skrev om här). Kontentan då som nu är att hårt arbete lönar sig, och att SFI-kurser och arbetsmarknadsutbildningar bara gör att det tar längre tid innan personer som invandrar till Sverige får fäste på arbetsmarknaden.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
I dagens ledare exemplifierar man med de två svenskirakier som Studio Ett:s reporter Kristina Gunnarsson följt under fem år. Den ena mannen har gjort som svenska myndigheter har bett honom om, och han är fortfarande arbetslös. Och den andra mannen struntade i SFI, började jobba direkt, och har nu köpt sig en tobaksaffär.
Det finns således inget som säger att det inte går om man bara vill. Svensk integrationspolitik har dock varit, och är fortfarande, fokuserad på fel saker. Språkkunskaper i all ära, men de kommer för de allra flesta om de bara får jobba.
Rätt fokus är därför arbete, och arbetets förutsättningar. Enklare regler för att starta företag, enklare regler på arbetsmarknaden, men framför allt... mindre omhändertagandementalitet och mer utkrävande av ansvar och egen försörjning (av alla som är kapabla till det).
Men vad diskuterar vänstern? Jo, huruvida man är rasist eller inte om man kallar utomlands födda personer för invandrare.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, integration, arbetsmarknad.
tisdag 12 april 2011
Magnus Ladulås undersöks
Jag tycker för övrigt att det är fruktansvärt spännande att man ska plocka upp och undersöka kvarlevorna efter Magnus Ladulås. Tack till Anders Edwardsson som uppmärksammade mig på att det finns en blogg för projektet.
DN, SR1, SR2.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, svenskar, sverige, svensk kultur.
DN, SR1, SR2.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, svenskar, sverige, svensk kultur.
onsdag 6 april 2011
Zaremba pekar på den nakna kejsaren
Zaremba har verkligen gjort en stor gärning med sina två DN-artiklar om den svenska skolan (här och här). Han pekar med all tydlighet på ett skolväsende som i vissa delar befinner sig i fritt fall där lärare inte får vara lärare, elever inte får vara elever och undervisning inte längre får vara undervisning.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
Pedagogik i svensk skola handlar inte längre om kunskapsförmedling utan om någon form av diffus förvaring med "kunskapsinhämtning" på schemat. Ett fenomen ivrigt påhejat av diverse övervintrade pedagoger vars största skräck verkar vara katederundervisning.
Lösningen är dock inte, som vissa tror, att svensk skola måste återförstatligas. Lösningen ligger mycket närmare (och pekas ut av DN på ledarplats i dag); låt lärare vara lärare.
AT.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, politik, utbildning, sverige.
söndag 6 mars 2011
I fädrens spår för framtids segrar
I dag, när tusentals människor hasar fram på skidor mellan Sälen och Mora, kan det väl vara på sin plats att påminna om varför de gör det. Det var trots allt en händelse i en rad av händelser som alla ledde fram till att Sverige blev arvsmonarki och sedermera även en stormakt.
Texten är hämtad från orten Sälens hemsida.
Vasaloppets historia stäcker sig så långt som till år 1520, då Gustav Eriksson Vasa kom till Dalarna för att söka hjälp. Han vill genast störta kung Kristian II från tronen. Sverige befann sig vid den här tidpunkten i union med Danmark och missnöjet med den danska kungen var stort. Eftersom Gustav hade opponerat sig hade han tagits som gisslan och fängslats i Danmark.
Den 24-årige frihetskämpen och adelsmannen från Uppsala lyckades fly och påbörjade sin marsch norrut genom Sverige. Tillslut stod hoppet till Dalarna, där folket är känt som hårdfört och sällan fogar sig efter fogdars och kungars beslut. Gustav som företrädde Sturepartiet, jagades genom Dalarna av danska förföljare, men folket skyddade honom från kung Kristian II soldater.
Efter en månad på flykt genom Dalarna stod Gustav utanför Mora kyrka och talade till folket. Veckorna innan hade hans far och bror samt 80 andra stormän blivit halshuggna vid Stockholms blodbad.
Gustav undrade hur länge folket tänkte stå ut med grymheterna och uppmanade dem att ta till vapen. Eftersom reaktionen inte blev som Gustav hade tänkt sig och att hans förföljare närmade sig tvingades han fly västerut mot Norge.
Några dagar senare nåddes Mora av nyheten om kung Kristians brutala framfart i Sverige. Folket ångrade då sitt beslut att man inte hade gett sitt stöd till Gustav Vasa.
Ortens två bästa skidåkare, Lars och Engelbrekt, skickades iväg för att leta reda på den flyende Gustav. I trakten av Sälen blev Gustav Vasa upphunnen. De båda Morakarlarna övertalade Gustav att återvända till Mora och leda kampen mot kung Kristian II.
År 1521 började Gustav sitt anfall med dalkarlar i täten och två och ett halvt år senare var kriget över och Sverige ett fritt land. Vid ett riksmöte i Strängnäs den 6 juni år 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung.
Jag vill även passa på att uppmärksamma Gustaf Ankarcrona. Mannen bakom Vasaloppets devis; I fädrens spår för framtids segrar.
DN, SvD, AB, Exp, GP, SyD.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, svenskar, kultur, historia.
Texten är hämtad från orten Sälens hemsida.
Vasaloppets historia stäcker sig så långt som till år 1520, då Gustav Eriksson Vasa kom till Dalarna för att söka hjälp. Han vill genast störta kung Kristian II från tronen. Sverige befann sig vid den här tidpunkten i union med Danmark och missnöjet med den danska kungen var stort. Eftersom Gustav hade opponerat sig hade han tagits som gisslan och fängslats i Danmark.
Den 24-årige frihetskämpen och adelsmannen från Uppsala lyckades fly och påbörjade sin marsch norrut genom Sverige. Tillslut stod hoppet till Dalarna, där folket är känt som hårdfört och sällan fogar sig efter fogdars och kungars beslut. Gustav som företrädde Sturepartiet, jagades genom Dalarna av danska förföljare, men folket skyddade honom från kung Kristian II soldater.
Efter en månad på flykt genom Dalarna stod Gustav utanför Mora kyrka och talade till folket. Veckorna innan hade hans far och bror samt 80 andra stormän blivit halshuggna vid Stockholms blodbad.
Gustav undrade hur länge folket tänkte stå ut med grymheterna och uppmanade dem att ta till vapen. Eftersom reaktionen inte blev som Gustav hade tänkt sig och att hans förföljare närmade sig tvingades han fly västerut mot Norge.
Några dagar senare nåddes Mora av nyheten om kung Kristians brutala framfart i Sverige. Folket ångrade då sitt beslut att man inte hade gett sitt stöd till Gustav Vasa.
Ortens två bästa skidåkare, Lars och Engelbrekt, skickades iväg för att leta reda på den flyende Gustav. I trakten av Sälen blev Gustav Vasa upphunnen. De båda Morakarlarna övertalade Gustav att återvända till Mora och leda kampen mot kung Kristian II.
År 1521 började Gustav sitt anfall med dalkarlar i täten och två och ett halvt år senare var kriget över och Sverige ett fritt land. Vid ett riksmöte i Strängnäs den 6 juni år 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung.
Jag vill även passa på att uppmärksamma Gustaf Ankarcrona. Mannen bakom Vasaloppets devis; I fädrens spår för framtids segrar.
DN, SvD, AB, Exp, GP, SyD.
Läs även andra bloggares åsikter om svensk kultur, sverige, svenskar, kultur, historia.
tisdag 1 mars 2011
Gärna pension men först en rejäl orden
Här om dagen såg jag en kort snutt från filmen King's speech. I scenen, som hade svensk textning, översattes som så ofta annars det brittiska ordet "knighted" med det svenska ordet "adlad".
Jag förväntar mig inte att någon annan är lika intresserad av frågan som jag är, men översättningen i fråga är felaktig. Att tilldelas en riddarorden, vilket betydelsen av "knighted" innebär, betyder inte att mottagaren blir adlig. Brittiska medborgare som tilldelas kungliga ordnar fortsätter att vara medborgare bland andra (i England benämnt commoners).
Att man med anledning av sin riddarorden har rätt att tituleras Sir spelar ingen roll för den samhälleliga ställningen. I Storbritannien är Adelskap skilt från fenomenet i fråga. Sir Elton John är således inte mer adlig än du och jag. Däremot är Sir Elton Knight Bachelor. En av titlarna som det offentliga belöningssystemet i Storbritannien tillhandahåller.
Den svenska motsvarigheten till när Drottning Elisabeth utdelar riddarordnar med jämna mellanrum (som i svensk press nästan alltid omskrivs som att Drottningen adlar mäniskor) är de Kungliga riddarordnarna som Sveriges monark kunde utdela till välförtjänta medborgare fram till 1974.
Jag har flera gånger tidigare skrivit om att den möjlighet borde återgivas Konungen (här och här), bland annat med motiveringen:
Alla jämför sig med grannen, så även näringslivstoppar, och ingen vill framstå som sämre än någon annan. Och eftersom det i Sverige inte finns några andra belöningssystem än monetära sådana, så blir måttstocken den ekonomiska ersättning man får för utfört värv.
Om det fanns andra sätt att erhålla samhällelig uppskattning på, skulle inte lön och ersättning längre behöva vara allt.
Man ska inte underskatta människors drift efter erkännande. Den kan i stor utsträckning vara större än driften efter pengar.
För det är precis vad det handlar om. Ett offentligt erkännande från en betrodd källa. Det leder inte till att vi återinför någon form av ståndssamhälle eller att erkännandet endast kommer vara tillgängligt för vissa individer.
Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden har alla olika inriktningar och täcker in en stor bredd av samhället.
Precis som i England kommer det inte heller innebära att någon blir adlad. I det svenska systemet finns det inte ens något titel behäftat med utmärkelsen.
Däremot kommer det finnas något annat än pengar att sträva efter för duktiga individer. Något som brukar uppskattas av de flesta.
Om du håller med om att ordensväsendet borde återupprättas i Sverige så finns det en Facebookgrupp just för dig.
Läs även andra bloggares åsikter om ordensväsendet, politik, Ekonomi, sverige, Storbritannien.
Jag förväntar mig inte att någon annan är lika intresserad av frågan som jag är, men översättningen i fråga är felaktig. Att tilldelas en riddarorden, vilket betydelsen av "knighted" innebär, betyder inte att mottagaren blir adlig. Brittiska medborgare som tilldelas kungliga ordnar fortsätter att vara medborgare bland andra (i England benämnt commoners).
Att man med anledning av sin riddarorden har rätt att tituleras Sir spelar ingen roll för den samhälleliga ställningen. I Storbritannien är Adelskap skilt från fenomenet i fråga. Sir Elton John är således inte mer adlig än du och jag. Däremot är Sir Elton Knight Bachelor. En av titlarna som det offentliga belöningssystemet i Storbritannien tillhandahåller.
Den svenska motsvarigheten till när Drottning Elisabeth utdelar riddarordnar med jämna mellanrum (som i svensk press nästan alltid omskrivs som att Drottningen adlar mäniskor) är de Kungliga riddarordnarna som Sveriges monark kunde utdela till välförtjänta medborgare fram till 1974.
Jag har flera gånger tidigare skrivit om att den möjlighet borde återgivas Konungen (här och här), bland annat med motiveringen:
Alla jämför sig med grannen, så även näringslivstoppar, och ingen vill framstå som sämre än någon annan. Och eftersom det i Sverige inte finns några andra belöningssystem än monetära sådana, så blir måttstocken den ekonomiska ersättning man får för utfört värv.
Om det fanns andra sätt att erhålla samhällelig uppskattning på, skulle inte lön och ersättning längre behöva vara allt.
Man ska inte underskatta människors drift efter erkännande. Den kan i stor utsträckning vara större än driften efter pengar.
För det är precis vad det handlar om. Ett offentligt erkännande från en betrodd källa. Det leder inte till att vi återinför någon form av ståndssamhälle eller att erkännandet endast kommer vara tillgängligt för vissa individer.
Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden har alla olika inriktningar och täcker in en stor bredd av samhället.
Precis som i England kommer det inte heller innebära att någon blir adlad. I det svenska systemet finns det inte ens något titel behäftat med utmärkelsen.
Däremot kommer det finnas något annat än pengar att sträva efter för duktiga individer. Något som brukar uppskattas av de flesta.
Om du håller med om att ordensväsendet borde återupprättas i Sverige så finns det en Facebookgrupp just för dig.
Läs även andra bloggares åsikter om ordensväsendet, politik, Ekonomi, sverige, Storbritannien.
måndag 28 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
Multikulti och trohetseder
Ända sedan Andreas Johansson Heino publicerade sin Timbrorapport om multikulturalism och assimilation så har ämnet debatterats flitigt i tidningar och på bloggar.
Många är de som försökt klistra SD-etikett på de debattörer som uttalat sig mot den mer politiskt korrekta multikulturalismen, till förmån för ett tydligare integrationsarbete syftande till större delaktighet och samröre, från alla parter.
Sagda Johansson Heinö har dock framgångsrikt dissekerat alla försök till smutskastning. Nu senast efter David Camerons tal angående Englands förhållningssätt till islamism och annan extremism.
Frågan kring hur vi skapar ett sammanhållet samhälle där så många som möjligt känner sig delaktiga kvarstår dock. Min före detta kollega Johannes Carlsson förde i går in tanken om en gemensam trohetsed i debatten. Förlagan är så klart den amerikanska Pledge of allegiance.
USA har onekligen lyckats med sitt koncept gällande sin ed. Alla som blir amerikanska medborgare svär trohet till flaggan och nationen. Något som antagligen har varit historiskt viktigt i ett land som till stora delar byggt på invandring. Man får något gemensamt att förhålla sig till, en minsta gemensam nämnare som alla kan skriva under på. Sedan finns det stor flexibilitet - och tolerans - för hur människor väljer att leva sina liv.
En trohetsed har således sina fördelar. Problemet som jag ser det är svårigheten med att införa en ed i ett land som historisk sett aldrig har haft något liknande. USA har haft sin ed under nästan hela sin nations historia, vilket underlättar. Motsvarande i Sverige skulle lätt bli krystat och det skulle bli hart när omöjligt att få alla sluta upp.
Som inlägg i debatten tror jag därför att Johannes inlaga kan tjäna som diskussionsunderlag, men realpolitiskt torde utsikterna vara sämre. Att fortsätta diskutera ramarna för vårt samhälle, samt hur vi bygger upp, eller bevarar, gemensamma värderingar tror jag är viktigare. Endast så kan vi skapa ett samhälle där människors rättigheter och skyldigheter går hand i hand.
AJH1, AJH2, JL, AE, TA, SD, HB, AF.
DN, SvD, S1, S2, BBC, CO, LT, SR, SP.
Läs även andra bloggares åsikter om SD, politik, multikulti, integration, sverige.
Många är de som försökt klistra SD-etikett på de debattörer som uttalat sig mot den mer politiskt korrekta multikulturalismen, till förmån för ett tydligare integrationsarbete syftande till större delaktighet och samröre, från alla parter.
Sagda Johansson Heinö har dock framgångsrikt dissekerat alla försök till smutskastning. Nu senast efter David Camerons tal angående Englands förhållningssätt till islamism och annan extremism.
Frågan kring hur vi skapar ett sammanhållet samhälle där så många som möjligt känner sig delaktiga kvarstår dock. Min före detta kollega Johannes Carlsson förde i går in tanken om en gemensam trohetsed i debatten. Förlagan är så klart den amerikanska Pledge of allegiance.
USA har onekligen lyckats med sitt koncept gällande sin ed. Alla som blir amerikanska medborgare svär trohet till flaggan och nationen. Något som antagligen har varit historiskt viktigt i ett land som till stora delar byggt på invandring. Man får något gemensamt att förhålla sig till, en minsta gemensam nämnare som alla kan skriva under på. Sedan finns det stor flexibilitet - och tolerans - för hur människor väljer att leva sina liv.
En trohetsed har således sina fördelar. Problemet som jag ser det är svårigheten med att införa en ed i ett land som historisk sett aldrig har haft något liknande. USA har haft sin ed under nästan hela sin nations historia, vilket underlättar. Motsvarande i Sverige skulle lätt bli krystat och det skulle bli hart när omöjligt att få alla sluta upp.
Som inlägg i debatten tror jag därför att Johannes inlaga kan tjäna som diskussionsunderlag, men realpolitiskt torde utsikterna vara sämre. Att fortsätta diskutera ramarna för vårt samhälle, samt hur vi bygger upp, eller bevarar, gemensamma värderingar tror jag är viktigare. Endast så kan vi skapa ett samhälle där människors rättigheter och skyldigheter går hand i hand.
AJH1, AJH2, JL, AE, TA, SD, HB, AF.
DN, SvD, S1, S2, BBC, CO, LT, SR, SP.
Läs även andra bloggares åsikter om SD, politik, multikulti, integration, sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)