Upprörd

I dagens PunktSE hyllar Sonja Schwarzenberger göteborgskravallerna 2001 som visad solidaritet. Visad solidaritet? Till vad då? Till butiksägarna som fick sina butiker sönderslagna? Till alla göteborgare som inte vågade sig ut i sin egen stad på grund av kravaller? Jag har ärligt svårt att förstå hur Sonja tänker i den här frågan.

Hon verkar dock vara på det klara med att självuppoffring och oegennyttigt handlande är någonting gott. Hon skriver: "När jag istället vänder mig utåt och hjälper någon annan föder det gemenskap och lycka – en framåt-rörelse för oss som individer – och på ett kollektivt plan."

Problemet med Sonjas fokus är att hon gör ett logiskt felslut eftersom hon verkar efterfråga en lösning uppifrån. Att det är du och jag som skapar denna "framåt-rörelse" genom vårt gemensamma agerande i civilsamhället (kyrkor, idrottsföreningar, intresseorganisationer etc.) verkar inte föresväva Sonja. Det är inte, och bör inte heller vara, statens uppgift att agera självuppoffrande i vårt ställe.