Här om dagen skrev David Högberg på Tradition och Fason en alldeles föredömlig liten artikel om varför det är socialdemokraternas fel att familjen och civilsamhället har en så undanträngd ställning i Sverige. I sin iver att göra alla människor beroende av staten så har de samtidigt - och högst medvetet - sett till att klippa av alla band som tidigare knutit samman människor. Högst cyniskt, med nödvändigt om man vill bygga upp "den starka staten".
På grund av detta ses dem tyvärr som fullt legitimt att utnyttja det system som finns till för människor i verkligt behov av stöd. Man ser inte att man tar pengar av sina medmänniskor, eftersom man inte längre har några band till dem.
Det kan te sig ironiskt att i ett samhälle som Sverige, där så mycket har kretsat kring socialdemokraterna och socialismen, tala om individualismen som det stora problemet. Visst, vi har många problem, men i mycket faller det tillbaka på just detta. De kollektiva välfärdssystemens främsta negativa effekt har varit att effektivt bekämpa den klassiska viljan till att hjälpa och stödja sina medmänniskor. Det som har blivit kvar är då egenintresset och viljan att själv få ut så mycket som möjligt ur det ansiktslösa “systemet”. - David Högberg
1 kommentar:
Instämmer helt i ovanstående. Är kulturarbetare som ofta är ute i Europa och ser hur människor har det i andra länder. När jag kommer till Skavsta eller Arlanda tycker jag mig komma till ett tyst och dött land och hjärtat fryser till is. Mirjam Tapper
Skicka en kommentar