Roland PM har under dagen fått en massa kritik för sin artikel i dagens SvD men jag tänker inte instämma i klagokören. Jag tänker bara glädjas åt att äntligen få en förklaring till varför jag fungerar som jag gör. Det fetstilade nedan skulle nämligen kunna vara en beskrivning av mig och hur jag fungerar:
Konservativa är lyckligare än liberaler, allt annat lika, påstod häromåret en uppmärksammad attitydmätning (Pew, 2006). Nu har några psykologer vid New York University (Napier & Jost) undersökt varför så är fallet.
Man har hittat några skäl. Konservativa föredrar enkla svar på livets frågor, liberaler gräver ner sig i grubbel och introspektion. Konservativa strävar efter att rättfärdiga sin omgivning, liberaler vill kritisera den. Konservativa uppfattar förvärvade ojämlikheter som rättvisa, liberaler ser dem som ett problem.
Kort sagt trivs konservativa bättre därför att de är konservativa, medan liberaler plågas av att vara liberala.
I min värld är saker och ting svart-vita. Jag är inte särskilt intresserad av vad andra tycker och jag är ganska tillfreds med mina egna åsikter. Inskränkt? måhända... men jag är lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar