Kriminella handlingar bör alltid vedergällas - i landet Sverige vågar vi måhända inte använda ordet "straffas"..? - av samhället.
Att låta vuxna, straffmyndiga - ska vi kanske skriva ”vedergällningsmyndiga” för att vara riktigt politiskt korrekta..? - faktiskt få uppleva en vedergällning för de illdåd och lagbrott de begått, har många viktiga nyttiga funktioner.
En sådan funktion, är den preventiva; genom att några åker dit, kan andra skrämmas bort från brottets bana. Potentiella brottslingar ser att åtminstone vissa åker dit efter utfört brott. Några av de som döms till straff, kan t o m få kännbara sådana.
En annan förtjänstfull funktion, är att samhället torde vara mycket lättare att hålla ihop om det konsekvent tillämpas en moral som förhoppningsvis majoriteten av samhällsmedborgarna kan ställa upp på. Denna moral kan ex handla om att vi behöver lagar, regler och normer för att samhällsbygget ska hålla ihop. Det räcker dock inte enbart med skrivna anvisningar; det behövs även möjligheter att bestraffa brott mot dessa lagar för att säkerställa att de ej är tandlösa skrivbordsprodukter. I annat fall lär det civila samhället lida svårt.
Därutöver finns ju den logiska och nyttiga funktionen, att genom att samhället utdelar straff för lagbrytare förhindras kriminalitet av de som åker in under tiden de sitter inne. Att sedan deras kriminella positioner raskt kan tas över av andra, i värsta fall, ser jag som ett senare problem för samhället att hantera. Samhället måste börja sin uppröjning av oegentligheter, kriminalitet, och allsköns hot mot civilsamhället någonstans, och jag finner det utmärkt att börja med ett akut problem som faktiskt begången kriminalitet. Därefter tas nästa, stora, problem upp osv. Att inte göra något åt dagens faktiska kriminalitet, med hänvisning till att allehanda sociologer, kriminologer och liknande forskare visat att kriminella positioner som blivit lediga sedan förre innehavare åkt in i fängelset, vore att visa en uppgivenhet som skulle likna walkover gentemot det kriminella laget. Fullkomlig walkover.
Ytterligare en nyttig funktion som bestraffning av lagbrott åtminstone i vissa fall kan ha, är att den frihetsberövade här har en chans att reflektera över sitt liv fram till frihetsberövandet, och få hjälp av myndigheter att byta livsbana t ex genom att börja studera i fängelset etc.
Det finns som synes många nyttiga funktioner kopplade till detta med att bestraffa och frihetsberöva kriminella, och det torde finnas många negativa funktioner i att inte göra det.
Jag vet var jag står. Jag anser att lagbrott ska beivras.
1 kommentar:
Kriminella handlingar bör alltid vedergällas - i landet Sverige vågar vi måhända inte använda ordet "straffas"..? - av samhället.
Att låta vuxna, straffmyndiga - ska vi kanske skriva ”vedergällningsmyndiga” för att vara riktigt politiskt korrekta..? - faktiskt få uppleva en vedergällning för de illdåd och lagbrott de begått, har många viktiga nyttiga funktioner.
En sådan funktion, är den preventiva; genom att några åker dit, kan andra skrämmas bort från brottets bana. Potentiella brottslingar ser att åtminstone vissa åker dit efter utfört brott. Några av de som döms till straff, kan t o m få kännbara sådana.
En annan förtjänstfull funktion, är att samhället torde vara mycket lättare att hålla ihop om det konsekvent tillämpas en moral som förhoppningsvis majoriteten av samhällsmedborgarna kan ställa upp på. Denna moral kan ex handla om att vi behöver lagar, regler och normer för att samhällsbygget ska hålla ihop. Det räcker dock inte enbart med skrivna anvisningar; det behövs även möjligheter att bestraffa brott mot dessa lagar för att säkerställa att de ej är tandlösa skrivbordsprodukter. I annat fall lär det civila samhället lida svårt.
Därutöver finns ju den logiska och nyttiga funktionen, att genom att samhället utdelar straff för lagbrytare förhindras kriminalitet av de som åker in under tiden de sitter inne. Att sedan deras kriminella positioner raskt kan tas över av andra, i värsta fall, ser jag som ett senare problem för samhället att hantera. Samhället måste börja sin uppröjning av oegentligheter, kriminalitet, och allsköns hot mot civilsamhället någonstans, och jag finner det utmärkt att börja med ett akut problem som faktiskt begången kriminalitet. Därefter tas nästa, stora, problem upp osv.
Att inte göra något åt dagens faktiska kriminalitet, med hänvisning till att allehanda sociologer, kriminologer och liknande forskare visat att kriminella positioner som blivit lediga sedan förre innehavare åkt in i fängelset, vore att visa en uppgivenhet som skulle likna walkover gentemot det kriminella laget. Fullkomlig walkover.
Ytterligare en nyttig funktion som bestraffning av lagbrott åtminstone i vissa fall kan ha, är att den frihetsberövade här har en chans att reflektera över sitt liv fram till frihetsberövandet, och få hjälp av myndigheter att byta livsbana t ex genom att börja studera i fängelset etc.
Det finns som synes många nyttiga funktioner kopplade till detta med att bestraffa och frihetsberöva kriminella, och det torde finnas många negativa funktioner i att inte göra det.
Jag vet var jag står. Jag anser att lagbrott ska beivras.
Mvh
Skicka en kommentar