Julpaus

För två dagar sedan blev jag och min hustru föräldrar till en liten dotter. Det, och det faktum att det är jul, gör att det kommer bli ett lite lugnare tempo här ett tag framöver.

Jag vill dock passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år!

Avskaffa laglotten

Johan Rabaeus har, som det står i Dagens Industri, vunnit en arvsstrid. Det påminde mig om vikten av att avskaffa laglotten.

Ni som har missat varför jag anser det kan läsa om det här och här.

Nördiga intressen

I dag kom en ny bok med posten. Bra att ha de där dagarna när man undrar hur ätten Gyllenhaals vapen egentligen ser ut.

Ett sluttande DNA-plan

Så här i nobeltider så kan det kännas som att all kunskap är bra kunskap och att alla framsteg är positiva och av godo. Maja Hagerman påminner oss dock om att så inte är fallet. Allt som oftast finns det en baksida med allt, även med sådant som vid en första anblick framstår som positivt. Hagerman skriver:

"Nu kommer ”dna für alle”. De lättillgängliga gentesterna förutspås innebära en revolution för hur vi ser på oss själva, våra barn – och våra partner. Lone Frank, en dansk vetenskapsjournalist, lägger entusiastiskt fram budskapet under ett föredrag om sin bok ”Mina vackra gener”. Vi har fått ett nytt redskap för att förstå, säger hon. Alla kan nu ta reda på sina genetiska förutsättningar och sina risker för ärftliga sjukdomar."

Och det kan ju låta attraktivt, men frågan som måste ställas är vad vi gör med den information som vi får från dessa DNA-tester. Låter vi den styra våra handlingar och i så fall på vilket sätt? Ser vi det som privat information eller något som det offentliga kan tänkas ha synpunkter på eller åsikter om?

Det senare scenariot är en inte helt osökt förlängning av själva användandet av informationen i fråga. I Danmark har man under flera år jobbat så pass aktivt med fosterscreening att det knappt föds barn med Downs Syndrom där längre. Just nu bedömer man att det här är viktigt. Vad blir nästa fysiska anomali att bedömas icke önskvärd och vem gör den bedömningen?

När man hanterar frågor om DNA- och genforskning så måste man, enligt mig, fundera på de här frågorna. Just nu upplever jag att det görs i alldeles för liten utsträckning.

Nobel fördelning

Om man skriver en debattartikel där man använder ca 3 500 tecken till själva artikeln och ca 3 000 till namnunderskrifterna så bör man fundera lite på sina prioriteringar. Men det är klart, när man inte lägger fram rimliga förslag så får man ta igen det med att få det att framstå som att tillräckligt många prominenta personer håller med.

Givet att de upptäckter och framsteg som prisas i dag, den 10 december, ofta ligger både 20, 30 och 40 år tillbaka i tiden så är det inte så konstigt att det bara är "gubbar" som uppmärksammas. I dag utexamineras dock fler kvinnor än män vid allt fler universitet och högskolor världen över. Fördelningen kommer därför med stor sannolikhet att förändras över tid.

Det går dock att diskutera huruvida könsfördelningen är intressant när det är vetenskaplig excellens som prisas och inte primärt personer.

Oscar II

I dag är det 105 år sedan som kung Oscar II drog sitt sista andetag. Det uppmärksammas i det tysta med en bild på en nål ur min samling av nålar och pins.

Välfärdsstat och välfärdssamhälle

I går kom ett nytt nummer av Muf Stockholms eminenta tidning Forum ut. Läs den. Jag medverkar nämligen med en text om välfärdsstat vs. välfärdssamhälle. Mycket Hans Zetterberg och Staffan Burenstam Linder utlovas.

Grattis Finland

I dag firar Finland 95 år av självständighet. Det är klart värt att fira.

Grattis Finland!

Offentliga ursäkter kraftiga slag i luften

Under helgen som gick (den 1 december) var det den internationella aidsdagen. Då gick vänsterpartiet och Miljöpartiet ut och efterfrågade en ny politik på smittskyddsområdet. Båda partierna anser att den som har Hiv eller Aids inte ska vara ålagda att informera eventuella sexpartners om det, ett förslag som jag har vänt mig mot tidigare och därför inte kommer skriva om nu.

I stället tänkte jag fokusera på Miljöpartiets krav på en offentlig ursäkt från regeringen, något som jag rent principiellt är väldigt skeptisk till. Offentliga ursäkter är nämligen, i mina ögon, i bästa fall kraftiga slag i luften och i värsta fall helt kontraproduktiva.

Dels är det allt som oftast någon som inte har något ansvar för den historiska oförrätten i fråga som ber om ursäkt, dels öppnar ursäkten som sådan upp för fler krav på ursäkter. Hanne Kjöller formulerar det bra när hon skriver:

Efter svepande kritik mot ”sam­hället” landar MP i slutsatsen att det är regeringen som ska be om ursäkt. Vad då, den sittande borgerliga eller den socialdemokratiska som styrde när det begav sig? Den som utifrån statsrådet Gertrud Sigurdsen (S) och Aids­delegationen med en enig riksdag bakom sig klubbade igenom en lagstiftning som gjorde det möjligt att tvångsinternera hivpositiva.

Det är inte tu tal om att det finns historiska skeenden och händelser som det finns skäl för det allmänna medvetandet att skämmas för. Att utkräva ansvar och ursäkter i efterhand riskerar dock endast att dessa utkrävs där inget ansvar finns. Hur avgör man vem som är rätt instans?

Hanteringen som vissa hiv-smittade fick utstå i början av 80-talet blir inte ogjord bara för att sittande regering ber om ursäkt. Bättre då att jobba för att den inte upprepas.

En annorlunda julkalender

Ni har väl inte missat Slöseriombudsmannen Martin Borgs julkalender Slöserimuseet? Den är av det lite annorlunda slaget.