Att älska sin nästa såsom sig själv

Att älska sin nästa såsom sig själv. En uppmaning om att kunna se sina medmänniskor i ögonen. Eller om att se sig själv i sina medmänniskor? Hur som helst så kan det vara nog så svårt för de flesta att leva upp till denna bibliska uppmaning.

Kanske för att man inte vet hur man ska kanalisera sin kärlek till sig själv till andra. Kanske för att man faktiskt inte älskar sig själv, och att det då blir hart när omöjligt att älska sin nästa.

Och kanske är det just det här som hela klasshatsdebatten kokar ner till, vilket Jens Liljestrand skriver bra om i dagens DN Kultur. Känslan av underläge och vanmakt. Känslan av att inte duga. Känslan av att inte älska sig själv, och därmed oförmågan att se sig själv i sin nästa. Oavsett om nästan är rik eller fattig.

För borde inte det rimliga för den som anser sig saknar makt vara att vilja förändring, inte hat?