Behövs DO?

Maria leissner är upprörd. Hon tycker inte att Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar tillräckligt snabbt. Själv är jag lite upprörd över att DO över huvudtaget existerar.

I Sverige nöjer vi oss nämligen inte med den traditionella lagstiftningen kring förtal och olaga hot. Lagstiftning som är fullt rimlig och legitim.

Vi har nämligen lagt till en diskrimineringslagstiftning som helt och hållet bygger på att staten tvingas göra det som man säger sig vilja motverka, det vill säga dela in människor i kategorier. För att avgöra om någon är diskriminerad måste man nämligen kategorisera vem som eventuellt har rätt att känna sig diskriminerad.

Har du tur tillhör du en grupp som har rätt att känna sig diskriminerad, har du otur har du det inte.

Precis lika dumt som diskrimineringslagstiftning är lagen om hatbrott. Inte nog med att den också gör skillnad på människor, den stadgar dessutom att en viss typ av misshandel av någon anledning skulle vara värre. Som om slag och sparkar inte gjorde lika ont på alla.

Nej, i Sverige är det olagligt att hota, förtala och misshandla. Det borde räcka. Vi behöver inte lagstiftning som även delar in människor och rangordnar dem utifrån deras förmenta ställning i samhället. Det är att redan från början motverka sitt eget syfte. Dessutom tror jag att det skapar en märklig syn på vad lagstiftning egentligen är till för.

TV4, DN1, DN2, MS.

Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Maria Leissner, politik.