Man hör ofta talas om att dagens samhällsklimat inte ger utrymme för andra människor än de som kan prestera 100 procent, hela tiden. En samhällsutveckling som man skyller på både kapitalism och andra allahanda tänkbara syndabockar. Jag skulle dock vilja framhäva fackföreningarnas roll i utvecklingen mot allt mer specialiserad arbetsmarknad. Per Gudmundsson skrev om fenomenet i SvD här om dagen, då med hänvisning till musikbranchens utveckling.
Genom att kräva att alla, redan från början, ska vara specialutbildade, ha rätt erfarenhet, vara medlem i rätt förbund etc, så stänger man ute en stor del av arbetskraften. De som är unga, eller invandrare, eller långtidssjukskrivna hamnar då väldigt enkelt utanför. Om de aldrig får prova på eller känna efter, aldrig får chans att lära sig, då kommer deras utanförskap att bestå. Så tänk på det nästa gång ni hör en facklig företrädare "kämpa" för just hans medlemsbas... Vem blir lämnad utanför på grund av hans agerande?
1 kommentar:
"... Genom att kräva att alla, redan från början, ska vara specialutbildade, ha rätt erfarenhet, vara medlem i rätt förbund etc, så stänger man ute en stor del av arbetskraften. De som är unga, eller invandrare, eller långtidssjukskrivna hamnar då väldigt enkelt utanför. Om de aldrig får prova på eller känna efter, aldrig får chans att lära sig, då kommer deras utanförskap att bestå. Så tänk på det nästa gång ni hör en facklig företrädare "kämpa" för just hans medlemsbas... Vem blir lämnad utanför på grund av hans agerande?"
Så sant, bäste Martin! Det går kanske dessutom att tillägga, att offentliga sektorn inte sällan tycks mer nogräknad med formella (utbildnings)meriter innan anställning jämfört med privata sektorn, och Sverige har en betydande del av den totala arbetsstyrkan verksam inom det offentliga.
Härigenom torde spärrarna ytterligare öka beträffande detta med att försöka ta sig in på arbetsmarknaden på allvar.
Vad är då utvägarna ur denna problematik..?
I min enfald, tänker jag mig att det skulle öppna upp många hinder och avskaffa många flaskhalsar om de offentliga monopolen inom vård, skola och omsorg togs bort.
Härigenom kunde de skapas en mängd mindre arbetsgivare som visserligen skulle kräva legitimationsutbildningar när så behövdes, men som skulle kunna vara mycket smidigare med att plocka in folk på korttidsanställningar osv. Inte minst då privata arbetsgivare inom vårdsvängen ej lär vara fullt så 'dominerade' av en facklig närvaro som ex kommunala arbetsgivare inom samma nisch.
Om det dessutom skapades ett helt annat klimat för att vara entreprenör och småföretagare - ytterligare fält inom arbetsmarknaden där facket normalt inte brukar begränsa fullt lika mycket som vad som sker hos olika myndigheter osv. - skulle mycket vara vunnet.
Vem vet; en dylik käck reform kunde rentav minska arbetslösheten; eller är måhända tanken alltför djärv..?
Mvh,
En Stillsam Tvilling
Skicka en kommentar