Jag, precis som många andra borgerliga, har av politiska meningsmotståndare anklagats för att vara ondsinta och cyniska. De säger sig bygga sin politik på omtanke och godhet, medan vi är kalkylerande och fyllda av baktankar.
Någon som känner igen sig?
Sanna Rayman skriver i dagens SvD bra om denna bildsättning och jag tycker att hon gör det bra. Särskilt då hon via Fredrik Reinfeldts ord faktiskt sätter fingret på vad som är grunden till våra olika utgångspunkter, samt vad det egentligen är som bygger civilsamhället.
Människor med kapacitet att göra gott har något slags moraliskt ansvar att låta den ambitionen gälla också för andra. Jag har haft mina prövningar i livet jag också, men jag har en kraft och en förmåga som räcker utöver att ta hand om mina egna problem. -Reinfeldt
Borgerligheten pratar rätt mycket om civilsamhället. Vad de egentligen menar är det där. Att lägga sin kraft på att ta hand om andras problem och prövningar är inte, som vänstern syrligt brukar hävda, välgörenhet. -Rayman
Det är våra utgångspunkter som är annorlunda, och våra åtgärder för att nå målen. Inga av oss är ondsinta utan vi tror att vi har rätt. Det manifesterar sig bara olika då vänstern har en tendens att misstro människor som inte tror som de.
Motpol har också skrivit bra om det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar