Per Gudmundson skriver i dagens SvD om Sverige och fördelningen av vård. Som jag har skrivit tidigare så var vården mer omjämlikt fördelad under föregående mandatperiod, trots det så fortsätter de rödgröna att vara mot vårdval, och då särskilt Vårdval Stockholm. Att fler får vård och att köerna är kortare nu verkar inte spela någon roll för den egna uppfattningen.
Inte helt oväntat så väljer socialdemokraten Peter Andersson att medvetet feltolka Gudmundson, som inte på något viss förespråkar fler privata försäkringar. Han konstaterar snarare helt krasst att Johnny Munkhammamar kanske inte hade klarat sig utan en privat sjukvårdförsäkring. Och det visar bara på hur dåligt den svenska sjukvården faktiskt kan fungera. Har man goda inkomster och kontaktnät så är det enklare att få vård, motsatt till vad vänsterpartierna vill ska vara fallet.
Att referera till det holländska systemet är inte heller att argumentera för privata sjukvårdsförsäkringar på det sätt som Peter Andersson tänker sig. I Holland har man nämligen en statlig sjukförsäkringspeng som man bestämmer fritt över själv. Det är således fortfarande staten som betalar.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, socialdemokraterna, socialförsäkringar, vård,
1 kommentar:
Att socialister likt de svenska rödgröna partierna är distinkt emot vårdval är ej att förvånas över, ty fria val inom sektorerna vård, skola och omsorg minskar påtagligt storleken på den offentliga sektorn, bidrar sannolikt till att skatter kan sänkas, och lär inte minst innebära att politikernas inflytande - för att inte säga medborgarkontroll - minskar.
Minskar påtagligt t o m.
Att sedan vården kan förbättras, och köerna kortas, med ett smidigare hälso- och sjukvårdssystem där allt större del bygger på fria entreprenörslösningar, spelar självfallet ingen roll för våra progressiva politiker. Att låta detta spela någon roll skulle nämligen innebära mycket, alltför mycket, självkritisk rannsakan. Rannsakan och kanske rentav skam vid tanken på den sjukligt stora, dysfunktionella, sjukvårdskropp som socialister skapat från, säg, 1960-/70-talet och framåt.
Här lär det näppeligen bli speciellt mycket till självrannsakan.
Det lär heller inte bli något bejakande av en alltmer modern sjukvårdsform som bygger på allsköns privata lösningar som gott komplement till den offentliga vården. Detta då sekulär-socialistiska politiker knappast kan föreställa sig att dylikt fungerar, och fungerar bättre än dagens stelbenta system. De gröna socialisterna kan nog heller inte på minsta vis se någon fördel i att ett alltmer marknadsliberalt samhälle i sak innebar någon förbättring. Detta då en dylik samhällsform kraftigt begränsade politikers inflytande. Ett minskat inflytande av hela hälsosektorn medförde minskad kontroll över medborgarna rent generellt, och en sådan utveckling accepteras aldrig av människor vars själva livsluft är kontroll av andra.
På detta vis tror jag tyvärr att det ligger till. Eller också är det jag som helt och hållet har misstolkat kynne, psyke och världsåskådning hos allsköns vänsterhjältar.
Helt och hållet.
Mvh
Skicka en kommentar