"Moderaterna är inte längre borgerliga" skriver MUF:s ordförande Erik Bengtzboe på DN-debatt i dag. Man får dock intrycket att han helt har missat den debatt om borgerlighetens idéutveckling som pågått under några år, och han är väldigt snäv i sitt synsätt när han endast ser begreppet "borgerlighet" som en identitetsmarkör i stället för en benämning på en politisk inriktning. Som att han utgår ifrån att det i dagsläget skulle gå att sätta likhetstecken mellan borgerlighet och bourgeoisie.
I den debatt, som bland annat förts av PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida, om borgerlighetens idéutveckling och tankegods har "borgerligheten" hela tiden använts som ett samlande begrepp för det som Bengtzboe benämner liberal och konservativ tradition.
På samma sätt var Magasinet NEO:s ometikettetering knappast ett utslag av en önskan om att få äta gåslever under kristallkronorna utan just en breddning av den målgrupp som kan tänkas vara intresserad av att läsa tidningen i fråga.
Att vara borgerlig har i dagsläget väldigt lite med ens livsstil att göra. Det är en vid benämning på det (liberala och konservativa) tankegods som omfattas av alliansens fyra partier. Det är inte statiskt, och det är inte heller entydigt. Att jag kallar mig borgerlig säger väldigt lite om hur jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar