fredag 8 mars 2013

Att säga farväl till en vän

I går kväll åkte jag till veterinären med min hund som varit ovanligt hängig i några dagar. Hon har aldrig varit särskilt matglad men den här veckan hade hon ätit ovanligt lite. När vi i går upptäckte att hon hade blod i urinen så beslutade vi oss för att det nog var dags att åka in och få henne undersökt.

Vi hoppades att det ’bara’ skulle visa sig vara urinvägsinfektion men var samtidigt oroliga för att det var något fel på livmodern. Det visade sig i stället att hennes njurvärden hade gått genom taket och att hon troligen levt med kronisk njursvikt ett bra tag.

Vid kl. 01.30 i natt fick därför vår bästa vän sedan sex år tillbaka somna in. Det var nog det värsta jag varit med om hittills i mitt liv och det var inte det jag hade sett framför mig när jag åkte hemifrån i går.

Tack för sex härliga år Kara.

1 kommentar:

Roy E Ander sa...

En mycket tuff livsupplevelse, ja det vet jag också för det har varit min upplevelse en gång.
Hur tungt det än mo vara i stundens allvar att just jag tar beslutet.........vilken kraft som då kom fram, med samtidigt också en ångest, ...... hur kan jag bestämma över liv eller död....??? Men om ett tag så är det ju handlingens omåtliga beslut ändå för djurets bästa, när bisinningen återkommer, men det är med mycket tårar. Det är fortfarand djuret som är i centrum inte min fåfänga...........