Tea party-rörelsen och valet i USA

Ingen kan ha undgått att det är val i USA i dag. Det är ett så kallat mellanårsval och ett antal platser i representanthuset och i senaten kommer med stor sannolikhet få ny besättning. Det stora samtalsämnet är dock om demokraterna kommer förlora sin majoritet i de båda kammarna.

Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.

Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.

Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:

Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!

Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).

Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.

Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.

I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.

Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.