Ingen kan ha undgått att det är val i USA i dag. Det är ett så kallat mellanårsval och ett antal platser i representanthuset och i senaten kommer med stor sannolikhet få ny besättning. Det stora samtalsämnet är dock om demokraterna kommer förlora sin majoritet i de båda kammarna.
Läget i representanthuset verkar enligt bedömarna vara att majoriteten kommer att skifta till republikanernas fördel. I senaten verkar det dock vara mera jämt.
Att Tea party-rörelsen nåt oanade framgångar står hur som helst klart för de flesta. De dök upp strax efter presidentvalet för två år sedan och har i stor utsträckning format debatten sedan dess. Svensk media har dock inte varit särskilt intresserad, kanske för att retoriken och åsikterna är så främmande för våra svenska journalister. En av få som uttalar sig sansat är Roland Poirier Martinsson som bland annat uttalade sig i gårdagens DN.
Helt omedvetet summerar emellertid Gudmundson Tea party-rörelsens utgångspunkt i dagens SvD (i en artikel om alkoholpolitik). Han skriver nämligen:
Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!
Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).
Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik. I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.
Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke.
Läs även andra bloggares åsikter om usa, politik, val2010, Roland Poirier Martinsson, Per Gudmundson.
3 kommentarer:
underbar bra samanfattning av tea-party rörelsen....
Man tackar!
"... Och att låta bli är just Tea party-rörelsens främsta gemensamma drag (vilket Poirier Martinsson också konstaterar). Staten ska bestämma mindre, individer och familjer ska bestämma mer. Konstigare än så är det inte.
I ett land som Sverige där alla förväntar sig att staten ska bestämma allt verkar det dock som en extremt främmande tanke."
Även jag tycker att den gode Martin slår huvudet på spiken i sin kärnfyllda analys av andan hos de s k Tea Party Patriots.
Från distans har jag via nätet försökt att följa USAs politiska liv sedan sommaren 2008, och gjort det via den för svenska förhållanden ovanliga ansatsen att följa de konservativa medierna, i synnerhet Fox News. Den bild som framkommit, är ju att de vänsterliberala gammelmedierna ger en minst sagt skev bild av USA, av konservativa och libertarianer, och sammantaget tycks dessa medier ge uttryck för många värderingar rörande USA och dess roll i världen som rakt inte verkar delas av allehanda Smith and Jones i sydstaterna, mellanvästern, small town America osv.
I detta sammanhang kan nog de amerikanska (och de svenska) gammelmediernas karaktärisering av The Tea Party Movement förstås. Det är inte utan orsak som anhängarna till denna breda gräsrotsrörelse av liberala kommentatorer tilldelas snart sagt alla namn från en tämligen pejorativ bok, inklusive rasister, ty amerikanska vänsterliberaler och socialister förstår att The Tea Party och galjonsfiguer för rörelsen som ex Sarah Palin knappast kommer att försvinna i brådrasket. Tvärtom kan rörelsen få ett påtaglig inflytande på politiska val under många, många år framgent.
Om det blir en stor framgång för republikanerna i dagens kongressval, kan det inte minst bero på att medelamerikanen vill protestera mot att det sittande politiska etablissemanget i allmänhet, och vänsterliberala demokrater i synnerhet. Ett vänsterliberalt etablissemang som verkar vurma för sådant som västeuropeisk socialism med jättelik offentlig sektor, skyhögt skattetryck, och massivt med sociala ingenjörskonster på allehanda samhällsområden. Miljoner amerikaner verkar vända sig emot att dylikt skulle kunna förbättra för Amerika i det långa loppet.
Istället verkar en alltmer utbredd uppfattning vara att sådana ansatser gör landet svagare, att staten definitivt bör bestämma mindre, och att individer och familjer ska bestämma mer.
Som en protest mot allt detta slöseri med skattemedel, mot Obamaregimens halvsocialistiska agenda, mot en utbredning av politiken till allt fler områden kom Tea Party-rörelsen fram i fjol, och gjorde det med perfekt timing. Genom dennna rörelse fick många vanliga amerikaner en chans att kanalisera sitt missnöje på ett helt annat sätt än genom sina folkvalda politiker, inklusive republikanerna.
Vi har knappast sett slutet på allt det inflytande som The Tea Party Patriots lär få på det amerikanska samhället, men idag kan vi måhända få se den verkliga starten.
Mvh,
Thomas (tidigare skribent under signaturen "Tvilling")
Skicka en kommentar