I dag har Nils Karlsson från Ratio en helt fenomenal artikel på DN-debatt. Den handlar om den svenska politiska och ekonomiska utvecklingen under de senaste 25 åren och hur den varit ett utfall av politisk pragmatism, främst från Socialdemokraternas sida, men också från borgerligheten. Även om de senare varit mer ideologiskt drivna.
Den stora "nyheten" som Nils för fram är det faktum att merparten av de liberaliseringar som genomförts i Sverige sedan 80-talet faktiskt genomförts av Socialdemokraterna. Dock inte av ideologisk övertygelse utan av pragmatiska skäl. Man har dock inte ändrat något i sin politiska retorik, vilket torde vara anledningen till att den här, trots allt närliggande, händelseutvecklingen inte är så känd för gemene man. Socialdemokraterna har fortsatt att tala på samma sätt, och använda samma argument mot avregleringar och liberaliseringar, samtidigt som man med andra handen gjort Sverige mer borgerligt.
Nils Karlsson skriver:
Skiftet förklaras i huvudsak av omvärldsförändringar och den tidigare modellens misslyckanden. För allt fler, oavsett partitillhörighet, blev det efter hand uppenbart att modellen med höga skatter, statlig monopolproduktion och reglerade marknader inte levererade.
Återkommande budgetunderskott, inflation, svag tillväxt, kostnadskriser, devalveringar, arbetsmarknadskonflikter och obefintliga reallöneökningar urholkade successivt modellens legitimitet.
I en globalt konkurrensutsatt värld var den gamla svenska modellen helt enkelt inte hållbar och därmed inte heller lång-siktigt legitim. Vår hemtillverkade kris i början av 1990-talet blev den naturliga slutpunkten.
...
Faktum är att Sverige har varit ett av världens främsta reformländer i mer än två decennier. Listan med reformer är lång. I rutan här bredvid finns endast några exempel. Endast under sju av dessa 25 år har vi haft borgerliga regeringar. I övrigt har socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av andra partier ansvarat för reformprocessen.
Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop – vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas.
Socialdemokraterna har således förstått behovet av ett mer borgerligt Sverige, men samtidigt sagt sig vara emot detsamma. Något som borgar väl för en framtida utveckling mot ett än mer borgerligt Sverige. Det är trots allt "våra" idéer som de genomfört. Och vilka skulle kunna tänkas vara bättre på att fortsätta på den redan inslagna vägen än vi?
Nu måste vi bara formulera varför, vart och hur också.
Läs även andra bloggares åsikter om Ratio, socialdemokraterna, politik, Nils Karlsson, Borgerligeheten.
Anna-Stina Nordmark Nilsson på Företagarna verkar också gilla Nils artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar